Att säga det mest förbjudna

"Präster som vill viga samkönat kan ta uppdrag som borgerliga vigselförrättare, och då viga enligt Svenska kyrkans ordning."

Detta är faktiskt det mest förbjudna som får sägas i Svenska kyrkan idag. Varför utlöser detta oskyldiga uttalande en sådan nervositet? Så här löper diskussionen:

- Präster får inte ta uppdrag som borgerliga vigselförättare.

- Präster får bara viga man och kvinna. Kan man ändra på det ena, kan man ändra på det andra.

I själva verket finns det präster som har haft uppdrag som borgerliga vigselförrättare under många år. En av dem har, efter riksdagsbeslutet om könsneutrala äktenskap blivit tillsagd av domkapitlet att sluta med antingen de kyrkliga eller de borgerliga vigslarna. Hon valde att sluta med de kyrkliga vigslarna. Hon borde ha trotsat domkapitlet. Då hade det kanske blivit ett disciplinärende. Det absolut enda som skulle kunna hindra präster att viga borgerligt, är att borgerliga vigselförrättare är skyldiga att även viga samkönat, medan Svenska kyrkan ännu inte har hunnit ta ställning i frågan. Får en präst viga samkönat på fritiden, så länge han / hon inte får göra det i tjänsten? Jag tycker att detta är ett löjligt paragrafrytteri, när kyrkans ledning själv har totat ihop vigselritual för samkönade vigslar.

Jag tycker att präster som vill viga samkönat ska få göra det. Men de ska inte dra in hela kyrkan i sin egen synd.

Det kan de, med den lagstiftning som gäller sedan 1 maj, göra genom att ta uppdrag som borgerliga vigselförrättare. Då för ju de enskilda homoparen som de vill. Vad det handlar om nu är något helt annat. Att påtvinga alla kyrkans medlemmar en ny religion. Därför får förslag till lösningar, som är bra för alla, inte framföras.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0