larsflemstroms

Som bekant har Litauens parlament för andra gången antagit en kontroversiell lag, som bl.a. kriminaliserar positiv information om homosexualitet. Syftet med lagen sägs vara att skydda barn och ungdomar mot skadlig påverkan. Jag publierar nu en text, som  med stor sannolikhet hade sänt mig i fängelse i Litauen. Det är en beskrivning av hur sex mellan man och kvinna går till enligt, organisationen rfsu ungdom. Det skadar väl inte att vi, som uppmanas ta avstånd från heteronormen får veta vad det egentligen är som vi ska ta avstånd från. Därför återger jag citatet i sin helhet. Det är prästen Karin Långström-Vinge, som på sin blogg uppmanar oss att ta avstånd från heteronormen, dock utan att närmare förklara vad som menas. Därför surfade jag runt för att hitta en definition.

Jag återger texten utan förskönande omskrivningar, för att det verkligen ska framgå hur man ser på det, som faktiskt är naturlig sexualitet mellan man / kvinna eller  hanne /  hona hos jordvarelser. Man kunde tro att åtminstone delar av texten har hämtats ur en geografibok om planeten Jorden för Rymdimperiet. Konstiga jordvarelser som gör så! Hos oss i Rymdimperiet skakar vi fram nya rymdvarelser ur rockärmen.
 
I själva verket är det, som rfsu ungdom har skrivit rena skönlitteraturen jämfört med den skattefinansierade sexualteknikpropaganda, som bl. a. socialminister Göran Hägglund, kd, står bakom och vänder sig till ungdomar från 13 år och uppåt. Som uppmanar skolbarn att slicka varandra i stjärten. Som säger att det är tillåtet att ha samlag och annat avancerat sex med barn under 15 år, om åldersskillnaden inte är alltför stor. Vad rfsu ungdom säger är att det finns andra sexualtekniker än penetration (vaginalt eller analt) och att de är lika bra. Eftersom rfsu ungdom, till skillnad mot socialministern, inte uppmanar till stjärtslickning, kanske jag kan hålla med.

Det är väl med Sverige som skräckexempel, som litauerna lagstiftningsvägen vill skydda barn och ungdomar mot skadlig propaganda. Jag tycker att Litauens socialminister ska vrida om örat rejält på sin svenska kollega. Samtidigt kan ju Sveriges justitieminister delge sin litauiska kollega svenska erfarenheter av att försöka lagstifta fram sunda vanor. Innan den svenska censuren avskaffades, gjorde polisen razzior mot kiosker och beslagtog litteratur, som "sårade tukt och sedlighet". Så kallades brottet. Lagen punkterades av advokat Leif Silbersky, som även spelade sig själv (påklädd) i filmen "Kärlekens språk" som visades under 1960-talet.

Temat i den filmen var ju att olika sexualtekniker är ett slags språk som man använder för att uttrycka sin kärlek till någon. I själva verket var det en ren porrfilm, som visade sådant som egentligen inte var tillåtet att visa. Censuren kringgicks genom att Silbersky och andra teoretiker satt och kommenterade det som visades, så att filmen framstod som upplysning. Sedan dess är ordet "kärlek" i vårt land synonymt med "sexualteknik", och i kyrkliga sammanhang upprepas som ett mantra att "Kärleksbudet är överordnat andra bud och förbud", samt "All kärlek är bra kärlek".  Så här skriver alltså rfsu ungom:

Sex enligt heteronormen

På vilket sätt påverkar då heteronormer konkret personers sexliv? Jo, enligt heteronormen förväntas det att

·alla personer med kuk känna sig bekväma med att vara "kille" och alla personer med fitta känna sig bekväma med att vara "tjej" (och att alla har en kuk eller en fitta).

·att personer med kuk uppträder och agerar på ett specifikt sätt och att personer med fitta uppträder och agerar på ett annat specifikt sätt.

·att personer med kuk har sex med personer med fitta och tvärtom.

·att sexet till största delen utgår från att kuken omsluts av fittan, dvs omslutande vaginalsamlag, eller att det i alla fall är det bästa sättet att ha sex.

·att målet är att en person med fitta och en person med kuk blir kära i varandra, bildar par och har sex med enbart varandra.

·sexet ska leda fram till barn, vara passionerat fram till övre medelåldern och därefter upphöra, enbart innefatta "rätt" kroppsdelar och kroppsvätskor etc.

Heteronormer gör att hierarkier finns mellan olika typer av sex och sex mellan olika typer av personer. En del sex ses som "bra", annat som "fult" och en del som "inte riktigt sex" eller "mindre värt". Det här resulterar i att folk får dåligt samvete och skäms för att de vill ha "fult" sex och känner sig otillräckliga som helst vill ha "mindre värt sex", något som stärks av omvärldens syn på sex.

Heteronormer hämmar välmåendet för de flesta personer. Nästan ingen lever upp till alla de här normerna! HBT-personer bryter dock oftast mot fler heteronormer än icke-HBT-personer, vilket gör att heteronormerna ofta inskränker livet ännu mer för HBT-personer.

http://www.rfslungdom.se/index.taf?_page=object&object_auid=15802

Surt, sa räven! Att vara homosexuell innebär att man dras till personer av det egna könet. Någon form av aversion mot sex med det motsatta könet, måste det ju finnas, för annars är man bisexuell. Att man då inte är "bekväm" med det, som av heterosexuella upplevs som höjdpunkten på det sexuella samlivet, kan förstås kännas frustrerande. Men det är faktiskt inte bara homosexuella som går miste om denna höjdpunkt, utan även "asexuella", och t.o.m. heterosexuella som inte får ihop det med någon som man vill ha sex med. Och det är väl inte heller riktigt sant att samlaget, bortsett från att det kan leda till barn, upplevs som det kvalitativt bästa sättet att ha sex ens av alla heterosexuella. 

Men frågan är ju om det är heteronormen i sig som inskränker livet för homosexuella. Är det inte snarare den egna motviljan mot vaginala samlag, som ju kräver olika kön, som är inskränkande för den homosexuella? Och hur heteronormen skulle kunna inskränka livet för hetrosexuella transpersoner och bisexuella, om de inte lever monogamt, har jag svårt att se. Jag misstänker att vissa, tongivande, homosexuella projicerar sina egna tillkortakommanden på omgivningen, under förevändning att det finns en heteronorm, som har införts av illvilliga människor. Jag menar tvärtom att "heteronormen", som den beskrivs av rfsl ungdom är en del av den heterosexuella läggningen. 

När, var, hur har "heteronormen" införts? Hur var livet innan? Hur kunde människosläktet överleva som art innan "heteronormen" infördes? Hur fick de avkomma? Om Darwin har rätt, handar det ju om flera miljoner år, när det inte alls var "normalt" att man / kvinna eller hanne / hona hade sex. Vad rfsu ungdom beskriver, skulle kunna kallas en "primär heteronorm", eftersom den handlar om hur man har sex. Sedan finns förstås också en "sekundär heteronorm", som handlar om att ingå äktenskap och ta hand om avkomman, mm. En "sekundär heteronorm" som även många homosexuella ställer upp på, när de vill ingå äktenskap och få barn genom adoption eller insemination. 

Jag menar att politiker och präster, som lovar att arbeta mot heteronormen, inte har en dialog med de homosexuella. Utan behandlar dem som småbarn. Man lovar att ungen ska få allt som ungen pekar på, och hoppas att ungen ska glömma. Jag kan till viss del instämma i kritiken mot heteronormen, och det är när den används i sammanhang där den inte hör hemma. Det kan vara när en gynekolog slentrianmässigt frågar alla patienter när de senast hade samlag, och om de inte borde ha p-piller. Vad svarar en nunna? Vad svarar en lesbisk kvinna? Vad svarar en kvinna som inte har en man? (Och vilket svar får hon tillbaka: "Jaja, så säger alla lesbiska"?)

Det är en sak om homosexuella vill slippa sådana situationer, vill bli accepterade som de är, men en annan sak om de vill avskaffa "heteronormen". För vi heterosexuella har väl också rätt att vara som vi är? Det verkar som om man vill få politiska beslut som detaljreglerar hur andra ska leva, i stället för att alla ska få göra (inom rimliga gränser) som de själva vill. Jsag vill fråga såväl politiker som präster, som reservationslöst stödjer kampen mot "heteronormen": Ska det bli tvångsinsemineringar även av fullt flertila heterosexuella kvinnor med fullt fertila män?

(Svar till en kommentar på en annan blogg: Den avslutande meningen i inlägget ovan är naturligtvis en så kallad retorisk fråga, och inte ett påstående om att någon verkligen har föreslagit tvångsinseminering av heterosexuella kvinnor. Men det skulle faktiskt kunna bli resultatet av en urskillningslös kamp mot "heteronormen". Och det är vad jag vänder mig mot: att både politikeer och präster reservationslöst ställer upp på uppmaningar att bekämpa "heteronormen". )


Vad jag anser om homoäktenskap mm kan du läsa här: 
http://larsflemstroms.blogg.se/2009/june/om-samkonade-aktenskap-och-homoadoptioner.html