larsflemstroms

 Det ofödda barnets himmeslfärd.


På sin blogg www.katolsktfonster.se/forum har läkaren Beng Malmgren, som tydligen fortfarande är kristdemokrat, hoppat på förra vänsterpartiledaren Gudrun Schyman, numera ledare för Fi (Feministiskt initiativ) för att hon har hoppat på folkpartisten Roland Utbult. Schyman har "extremistförklarat" Utbult för att han har skrivit på sin kampanjsida inför EU-valet att "sex är inte enbart njutning" och att han ser allvarligt på abortläget och att man bör "minska antalet oönskade graviditeter". 

Själv tycker jag att man ska minska antalet aborter. Borgerliga politiker, oavsett om de är kristdemokrater eller folkpartister, har väldigt svårt att förstå att det inte är en naturlag att graviditeter leder till aborter. Det borde åtminstone Malmgren, som är läkare begripa. Men så har han retat gallfeber på unga, arga katoliker genom att påstå att påven är för ökad kondomanvändning. När ska det gå upp för den borgerliga delen av kristenheten att dödande av mänskligt liv (för att uttrycka sig milt) är en värre synd än att avla barn som man inte kan försörja utan bidrag från samhället? Och en värre synd än utlevd homosexualitet - som f. ö. inte leder till några oönskade graviditeter ...

Någon som heter Gunnar Johansson kommenterar (Jag känner till en pingstpastor som heter så, men många heter Gunnar Johansson): "Det är absurt att skuldbelägga de människor som i vårt land vågar ta sitt ansvar och peka på det faktum att varje abort innebär att en ofött barn dödas. Varje år förnekas mer än 38.000 barn rätten till liv - bara här i Sverige!  / - - - /   Då är den naturliga följdfrågan den här: Kommer vi att rädda fler ofödda barn med hjälp av lågmäldhet, eftertänksamhet och ödmjukhet? Har inte den samlade kristenheten, inklusive tidningen Dagen, haft just den här passiva och naiva, för att inte säga fega, attityden i flera decennier nu? Visst är det så. Och ändå ökar antalet aborter för varje år."

Ja, det kan man fråga sig, som Gunnar Johansson gör. Men låt oss då konstatera, att ÄVEN jämfört med andra länder med fri abort, så intar Sverige en särställning. Särskilt intressant är en jämförelse mellan Sverige och ett så sexliberalt land som Holland. Skillnaden är särskilt stor för kvinnor under 20 år, de som aborterar sitt första barn. Men en tydlig skillnad finns även bland de äldsta kvinnorna i fertil ålder, de som avbryter sin sista graviditet.

Detta framgår av abortutredningen, som låg till grund för socialminister Göran Hägglunds, kd, beslut att exportera svensk abortpolitik till andra länder för att tvinga i synnerhet de kvarvarande abortrestriktiva katolska länderna på knä. Jämförelsen mellan Sverige och Holland är särskilt intressant, eftersom de visar att det i Sverige snarare handlar om abortplikt för kvinnor i "fel" ålder än om aborträtt. Och uppenbarligen använder kristdemokraterna i regeringen abortplikten som ett sätt att hålla nere socialutgifterna.

Göran Hägglund är alltså mycket värre än Gudrun Schyman, som ser aborterna som en jämlikhetsfråga. För Göran Hägglund och kd är det tvärtom: Aborterna är ett medel att minska transfereringarna från höginkomstfamiljer till låginkomstfamiljer, alltså att öka ojämlikheten och klasskillnaderna. Men Schyman möter motstånd även från de egna leden, från unga vänsterradikala kvinnor, som vill ha just aborträtt och inte abortplikt.

Tvångsaborterna drabbar inte bara de aborterande kvinnorna själva, utan även de som utför aborterna. Abortverksamheten har en så stor omfattning, att även sjukvårdspersonal som inte har några religiösa eller moraliska betänkligheter mot aborter, blir "utbrända" av allt dödandet. Detta har ökat trycket på den del av personalen, som har religiösa eller moraliska betänkligheter, att inte vältra över obehaget på sina kollegor, utan solidariskt göra sin del av jobbet.

I detta läge har alltså Göran Hägglund och de andra kristdemokraterna i regeringen öppnat Sveriges gränser för abort även på kvinnor, som inte har den minsta anknytning till Sverige, de som kommer hit ENBART i syfte att göra abort kanske tvingade av sina män som vill ha en manlig arvinge. Efter att ha beklagat de selektiva flickaborterna, tvingades Hägglund konstatera, att den lag som han själv drivit igenom, medger precis allting i abortväg.

Före Göran Hägglunds utvidgning av aborträtten till att omfatta även kvinnor utan minsta anknytning till Sverige, hade alla kvinnor som var bosatta i Sverige, eller vistades i Sverige tillfälligt, exempelvis på grunda av arbete eller studer, rätt till abort i Sverige. Det fanns ytterligare grunder för rätt till abort i Sverige, såsom att barnets hade avlats i Sverige under vistelse som turist i Sverige, etc. Men detta var inte nog för Hägglund och hans gelikar!

Det är lätt genomskinligt att det yttersta syftet med den helt oinskränkta aborträtten i Sverige för  jordens sex miljarder invånare, är att kd vill privatisera sjukvården, och därför vill göra abortimperilismen till en lönande exportvara för den nya sjukvårdskapitalismen. Flera kd-politiker har ju egna ekonomiska intressen i de privata vårdbolagen. De använder regeringstaburetterna för att själva bli rika. Gudruns Schymans unga partikamrater, som sörjer sina aborterade barn, känner sig lurade.

Oh, vad jag är less på att det (nästan) bara är vi äldre män, som debatterar abortfrågan! Det behövs en annan typ av oheliga allians, än den mellan Hägglund och Schyman, nämligen mellan de unga vänsterradikala kvinnorna och sant kristna abortmotståndare, som värderar livet högre än profiten.

Barnbidrag är bättre än kondomer i handväskan  om vi  vill ha färre aborter, doktor Malmgren! Men det är väl vänsterpolitik??!