Om samkönade äktenskap och homoadoptioner.
På en annan blogg har jag lagt ut en länk till ett inlägg som jag skrev på denna blogg september förra året om Dagens Nyheters kampanjer mot kristendomen. I det inlägget råkar också stå att jag är mot homoäktenskap och homoadoptioner. Det var jag när jag skrev det. För att förekomma misstanken att jag för ut olika budskap på olika bloggar vill jag klargöra min nuvarande inställning:
1. Ulevd homosexualitet är en synd. Kärlek (agape) mellan två män eller två kvinnor är i sig ingen synd, utan det är den sexuella utlevelsen som är synd. Agape-kärleken mellan homosexuella behöver inte vara sämre än mellan heterosexuella.
2. Homosexuella kan inte ingå äktenskap (i religiös bemärkelse) med varandra, men däremot i juridisk bemärkelse.
3. Kyrkor och samfund ska inte medverka till ingående av samkönade äktenskap, dels därför att äktenskapet bygger på sexualitet, och dels därför att det vore ett bedrägeri mot homoparet, som tror att de blir riktigt gifta.
3b. (Komplettering 2009-07-19): Präster i Svenska kyrkan, vilka vill viga samkönat, kan göra det genom att ta uppdrag som borgerliga vigselförrättare, och kan då viga enligt Svenska kyrkans ordning. Det vore ett övergrepp, mot dem av Svk:s medlemmar som anser att detta är fel, att dra in hela Svk i denna verksamhet.
4. Möjligheten för homopar att ingå äktenskap enligt lagen, gör inte äktenskapen mellan heterosexuella mindre värda. Kristdemokraternas förslag att ersätta äktenskapet med en civilrättslig registrering devalverar däremot naturligtvis äktenskapet för heteroparen. Kd är enda svenska riskdagsparti som vill avskaffa äktenskapet för man och kvinna.
5. Kyrkor och samfund legitimerar inte synden enbart genom att låta homopar vara medlemmar. Eftersom kyrkan kan liknas vid ett äktenskap mellan Kristus och den fallna mänskligheten, måste även homosexuella ha rätt att vara medlemmar, utan krav på att de ska leva i celibat.
6. Inomkyrkliga rörelser som har till syfte att främja ett uttalat lärjungaskap eller en viss livsstil, måste ha rätt att neka medlemskap för den, som inte vill underkasta sig den formen av lärjungaskap eller livsstil. Men medlemskapskraven ska i så fall inte vara riktade enbart mot homosexuella. Man blir inte mer frälst av att vara medlem i en sådan rörelse, utan frälsningen sker i kyrkan.
7. Religionsfriheten kräver att statsmakterna låter kyrkor och samfund själva bestämma över lära, liturgi, kult och sakrament, vilka som får vara medlemmar , vilka som får vigas i samfundet och vilka som får inneha religiösa befattningar i samfundet. Kyrka och stat behöver inte tycka lika!
8. Eftersom det är stridigt att vara både abortmotståndare och homoadoptionsmotståndare, är jag numera för homosexuellas rätt att adoptera, efter sedvanlig prövning av sökandenas lämplighet. Jag ser dock inga särskilda positiva värden för barnet att växa upp med homosexuella föräldrar (såvida inte adoptionen var ett alternativ till abort) varför det måste stå klart att barnet verkligen får en bra uppväxtmiljö. Att växa upp med vårdnadshavare som har samma kön är i sig inget negativt, och många barn har ju faktiskt gjort det utan att ta skada. De har kanske växt upp hos sin mor och mormor, som båda varit heterosexuella. En enkönad hemmiljö måste kompenseras med att barnet får umgås regelbundet med en vuxen från det andra könet.
9. För flera år sedan skrev jag på en blogg att barn till homopar inte bör döpas som spädbarn, då föräldrarna ska vara kristna föredömen. Även här gäller att kyrka och stat inte behöver tycka lika, d.v.s. att kyrkan inte ska döpa med något slags automatik för att föräldrarna har givits rätt att adoptera. Dock anser jag numera att barn till homopar kan döpas som spädbarn om föräldrarna lovar att de ska få en kristen uppfostran - samma krav som gäller för andra föräldrar. Föräldrarna måste då lova att vid lämplig ålder tala om för barnet vad traditionell kristendom säger om utlevd homosexualitet. Jag tror dock inte att detta blir något problem. Föräldrarna föredrar nog att säga det själva, innan barnet får höra det från annat håll.
10. Bemötandet av homoparen, särskilt i rollen som förädrar, i kyrkor och samfund måste diskuteras ytterligare. Barnens kristna uppfostran får inte bli eftersatt för att föräldrarna inte är välkomna till kyrkans föräldramöten mm.
Så här ser jag på argumentet att heteroäktenskapen skulle bli "urvattnade" för att homosexuella fått möjlighet att ingå juridiskt giltiga äktenskap: Bananer blir inte apelsiner för att de kallas apelsiner. Apelsiner upphör inte att vara apelsiner för att bananer kallas apelsiner.
Det som är en synd enligt kyrkan bör inte alltid vara förbjudet enligt lagen. För att en handlig ska kriminaliseras enligt lagen, måste den vara klandervärd i en mer allmän mening, även sett med t.ex en ateists ögon. Till skillnad mot vissa andra religioner anser kristendomen att man inte kan tvinga fram religiös tro genom lagstiftningen. Man kan uppenbarligen tvinga fram en religiös livsstil genom lagstiftningen, men det får inte yttra sig i förtryck av icke-troende eller personer med annan religiös övertygelse. Sådan lagstiftning måste ha stöd i en bredare opinion än enbart de troende själva.
Staten bör inte genom sin lagstiftning främja sådant som är synd enligt kyrkan, men det är just vad som nu har skett inom äktenskapslagstiftningen. Kristenheten har här tvingats ge vika för både omständigheterna och starkare politiska krafter. Vi måste följa demokratiska spelregler. Genom bibelordet "All överhet är av Gud" har Gud givit fullmakt till staten att bestämma i människornas jordiska angelägenheter. Vilket inte betyder att det som staten gör alltid är rätt. Men det innebär att det är synd att göra uppror mot staten, utom i mycket trängande fall. Det står också i Bibeln "Man ska lyda Gud mer än människor." Detta anser jag uppfyllt om kyrkor och samfund inte medverkar till ingåendet av homoäktenskap.
1. Ulevd homosexualitet är en synd. Kärlek (agape) mellan två män eller två kvinnor är i sig ingen synd, utan det är den sexuella utlevelsen som är synd. Agape-kärleken mellan homosexuella behöver inte vara sämre än mellan heterosexuella.
2. Homosexuella kan inte ingå äktenskap (i religiös bemärkelse) med varandra, men däremot i juridisk bemärkelse.
3. Kyrkor och samfund ska inte medverka till ingående av samkönade äktenskap, dels därför att äktenskapet bygger på sexualitet, och dels därför att det vore ett bedrägeri mot homoparet, som tror att de blir riktigt gifta.
3b. (Komplettering 2009-07-19): Präster i Svenska kyrkan, vilka vill viga samkönat, kan göra det genom att ta uppdrag som borgerliga vigselförrättare, och kan då viga enligt Svenska kyrkans ordning. Det vore ett övergrepp, mot dem av Svk:s medlemmar som anser att detta är fel, att dra in hela Svk i denna verksamhet.
4. Möjligheten för homopar att ingå äktenskap enligt lagen, gör inte äktenskapen mellan heterosexuella mindre värda. Kristdemokraternas förslag att ersätta äktenskapet med en civilrättslig registrering devalverar däremot naturligtvis äktenskapet för heteroparen. Kd är enda svenska riskdagsparti som vill avskaffa äktenskapet för man och kvinna.
5. Kyrkor och samfund legitimerar inte synden enbart genom att låta homopar vara medlemmar. Eftersom kyrkan kan liknas vid ett äktenskap mellan Kristus och den fallna mänskligheten, måste även homosexuella ha rätt att vara medlemmar, utan krav på att de ska leva i celibat.
6. Inomkyrkliga rörelser som har till syfte att främja ett uttalat lärjungaskap eller en viss livsstil, måste ha rätt att neka medlemskap för den, som inte vill underkasta sig den formen av lärjungaskap eller livsstil. Men medlemskapskraven ska i så fall inte vara riktade enbart mot homosexuella. Man blir inte mer frälst av att vara medlem i en sådan rörelse, utan frälsningen sker i kyrkan.
7. Religionsfriheten kräver att statsmakterna låter kyrkor och samfund själva bestämma över lära, liturgi, kult och sakrament, vilka som får vara medlemmar , vilka som får vigas i samfundet och vilka som får inneha religiösa befattningar i samfundet. Kyrka och stat behöver inte tycka lika!
8. Eftersom det är stridigt att vara både abortmotståndare och homoadoptionsmotståndare, är jag numera för homosexuellas rätt att adoptera, efter sedvanlig prövning av sökandenas lämplighet. Jag ser dock inga särskilda positiva värden för barnet att växa upp med homosexuella föräldrar (såvida inte adoptionen var ett alternativ till abort) varför det måste stå klart att barnet verkligen får en bra uppväxtmiljö. Att växa upp med vårdnadshavare som har samma kön är i sig inget negativt, och många barn har ju faktiskt gjort det utan att ta skada. De har kanske växt upp hos sin mor och mormor, som båda varit heterosexuella. En enkönad hemmiljö måste kompenseras med att barnet får umgås regelbundet med en vuxen från det andra könet.
9. För flera år sedan skrev jag på en blogg att barn till homopar inte bör döpas som spädbarn, då föräldrarna ska vara kristna föredömen. Även här gäller att kyrka och stat inte behöver tycka lika, d.v.s. att kyrkan inte ska döpa med något slags automatik för att föräldrarna har givits rätt att adoptera. Dock anser jag numera att barn till homopar kan döpas som spädbarn om föräldrarna lovar att de ska få en kristen uppfostran - samma krav som gäller för andra föräldrar. Föräldrarna måste då lova att vid lämplig ålder tala om för barnet vad traditionell kristendom säger om utlevd homosexualitet. Jag tror dock inte att detta blir något problem. Föräldrarna föredrar nog att säga det själva, innan barnet får höra det från annat håll.
10. Bemötandet av homoparen, särskilt i rollen som förädrar, i kyrkor och samfund måste diskuteras ytterligare. Barnens kristna uppfostran får inte bli eftersatt för att föräldrarna inte är välkomna till kyrkans föräldramöten mm.
Så här ser jag på argumentet att heteroäktenskapen skulle bli "urvattnade" för att homosexuella fått möjlighet att ingå juridiskt giltiga äktenskap: Bananer blir inte apelsiner för att de kallas apelsiner. Apelsiner upphör inte att vara apelsiner för att bananer kallas apelsiner.
Det som är en synd enligt kyrkan bör inte alltid vara förbjudet enligt lagen. För att en handlig ska kriminaliseras enligt lagen, måste den vara klandervärd i en mer allmän mening, även sett med t.ex en ateists ögon. Till skillnad mot vissa andra religioner anser kristendomen att man inte kan tvinga fram religiös tro genom lagstiftningen. Man kan uppenbarligen tvinga fram en religiös livsstil genom lagstiftningen, men det får inte yttra sig i förtryck av icke-troende eller personer med annan religiös övertygelse. Sådan lagstiftning måste ha stöd i en bredare opinion än enbart de troende själva.
Staten bör inte genom sin lagstiftning främja sådant som är synd enligt kyrkan, men det är just vad som nu har skett inom äktenskapslagstiftningen. Kristenheten har här tvingats ge vika för både omständigheterna och starkare politiska krafter. Vi måste följa demokratiska spelregler. Genom bibelordet "All överhet är av Gud" har Gud givit fullmakt till staten att bestämma i människornas jordiska angelägenheter. Vilket inte betyder att det som staten gör alltid är rätt. Men det innebär att det är synd att göra uppror mot staten, utom i mycket trängande fall. Det står också i Bibeln "Man ska lyda Gud mer än människor." Detta anser jag uppfyllt om kyrkor och samfund inte medverkar till ingåendet av homoäktenskap.
Kommentarer
Trackback
