larsflemstroms

 Trots ökad konkurrens har de statliga tågbolagen SJ (person) och Green Cargo (gods) större trafikvolymer än någonsin. På bilden ses ett godståg som tillhör privata Hectorrail.


"Sök en SJ-lösning för Svenska kyrkan". Det var Kyrkans Tidnings rubrik över min debattartikel om kyrkans framtid för några år sedan. Så här var det:

Från mitten av 1800-talet byggdes järnvägar i detta land, somliga statliga andra enskilda. Som mest fanns över 240 järnvägsbolag i detta land. De ägde själva sin egen infrastruktur, alltså spåren som tägen körde på. Ett fåtal järnävgsbolag, kanske ett tiotal i hela landet, ägde enbart spåren, men inga tåg. De upplät alltså sina spår för andra bolags tåg.1939 beslöts det stora järnvägsförstatligandet. Statens Järnvägar övertog nästan alla privatbanor, och lade ner ganska många. Jag ska här inte diskutera trafikpolitik, utan går direkt till nästa stora förändring.

1989 bildades Banverket, en ny statlig förvaltning och myndighet, som skulle äga spåren. SJ blev ett rent trafikbolag, som körde tågen. Järnvägstrafiken har sedan dess gradvis avreglerats på så sätt att SJ fått konkurrens från andra tågbolag på sina f. d. egna spår. SJ har sedan delats ytterligare i ett persontrafikbolag och ett godstrafikbolag, vilket jag inte ska gå in på närmare. Men konstaterar att det statliga persontrafikbolaget och godstrafikbolaget nu har större trafikvolymer tillsammans än vad hela SJ hade under monopoltiden. Dessutom finns privata tågbolag inom både person- och godstgrafiken. De, som trodde på en förödande konkurrens har fått fel, men man bör observera att avregleringen har skett gradvis så att de statliga tågbolagen har hunnit anpassa sig till den nya situationen.

Vad jag har föreslagit för Svenska kyrkan (och övriga kristna samfund) är en motsvarande bodelning mellan "infrastrukturen" (kyrkor, kyrkogårdar, mm) och "trafikrörelsen" (de vertikala kommunikationerna mellan församlingsmedlemmarna och Gud). 

För gudstjänstverksamheten (de vertikala kommunikationerna) ansvarar som förut trossamfundet Svenska kyrkan.
För den kyrkliga "infrastrukturen" bildas nya (eller nygamla) offentliga förvaltningar / myndigheter, som jag kallar kyrkokommuner.

Kyrkokommunernas förvaltningsuppgift blir då att äga och vårda kyrkor och kyrkogårdar.

Kyrkokommunernas myndighetsuppgift blir då att upplåta kyrkor till kristna samfund och deras gudstjänstverksamhet.

Inrättandet av nya offentliga förvaltningar / myndigheter kräver riksdagsbeslut, och sannolikt även kyrkomötesbeslut. i princip handlar det om att återinföra de kyrkliga kommuner, som fanns t.o.m. 1999-12-31, då de kyrkliga kommunerna ombildades till Svenska kyrkans församlingar. De kyrkliga kommunerna styrdes enligt kommunallagen, precis som de vanliga kommunerna.

Jag ska i korthet beskriva tillkomsten av ett riksdagsbeslut.

1)  Någon kommer på en idé, och lyckas få en eller flera riksdagsledamöter intresserade.
2) En eller flera riksdagsledamöter lämnar in en motion till rikdagen.
3) Om motionen antas av riksdagen tillsätts en statlig utredning. Utredningen samlar in fakta och synpunkter, analyserar problem och utformar förslag.
4) Utredningen sänds på remiss till alla som berörs av förslaget, i detta fall till Svenska kyrkan och dess församlingar, till alla frikyrkor, till katolska kyrkan och till de ortodoxa kyrkorna. Alla i Sverige verksamma kyrkor. De får alltså lämna synpunkter på utredningen, lämna egna förslag, osv.
5) Därefter lämnar regeringen ett slutgiltigt förslag (proposition) till riksdagen.

Svenska kyrkan och dess församlingar bör under remissbehandlingen precisera under vilka förhållanden de är beredda att avstå dispositionsrätten till sina kyrkor till  andra kristna samfund.

Övriga kristna samfund bör under remissbehandlingen precisera under vilka villkor de kan vara beredda att överta dispositionsrätten till nuvarande Svk-kyrkor. Det kan gälla kyrkornas läge och storlek, driftkostnader (uppvärmning, städning och löpande underhåll), besittningsskydd  samt liturgiska krav på kyrkorummet. Naturligtvis kan inget samfund tvingas ta över Svk-kyrkor eller att avstå från sina nuvarande kyrkor. Det bestämmer man själv!

Som förslagsställare kan jag inte sia om exakt hur det blir, eller om reformen någonsin blir av. Men jag kan påverka så gott jag kan. Med kyrkokommunidén vill jag undvika att det byggs nya kyrkor i onödan, utan att hela det nuvarande kyrkobeståndet (även frikyrkor samt katolska och ortodoxa kyrkor) uttnyttjas effektivt, så att samfundens kostnader blir mindre, jämfört med en omfattande nybyggnation. Jag anser att kyrkokommunerna ska ha möjlighet att lösa in kulturhistoriskt värdefulla frikyrkor, som frikyrkosamfunden själva inte längre behöver, i syfte att bevara dem som kyrkor.
Jag anser vidare att den kyrkliga miljön, såsom prästgårdar och typiska kyrkbyar på landsbygden, ska ingå i kyrkokommunernas förvaltning.

Ett viktigt syfte med kyrkokommunidén är att förhindra att f.d. kyrkor kommer ut på den kommersiella fastighetsmarkanden och dras in i fastighetspekulationen, så att inga kristna samfund har råd att köpa dem - med följd att den kyrkliga versamheten pressas ut från city till industriområden o. dyl. Oavsett hur det går medlemsmässigt för Svenska kyrkan i framitden, är det ju rimligt att de kristna samfund som har de flesta medlemmarna, bör disponera de största och flesta kyrkorna!

  Svenska kyrkan följer i SJ:s spår? Klara kyrkans vänner, som är en ideell förening med ankytning till Svenska kyrka, har genom avtal med Stockholms domkyrkoförsamling tagit på sig ansvaret för verksamheten i Klara kyrka.