larsflemstroms

"Jag är tydligen fullständigt ute, som vill att de politiska partierna inte skall nominera till Kyrkomötet. Dessutom anser jag att kyrkan och staten skall vara fria ifrån varandra. Du pläderar för att Jesusmanifestationens deltagare skall rösta på Socialdemokraterna. Varför kan man inte sluta politisera Svenska Kyrkan." 

Så skrev Leif Ekstedt, moderat, i sin kommentar till inlägget Jesusmanifestationen, 1 maj-tåg och andra tåg. Leif har missförstått vad jag menade. Första delen av inlägget handlade visserligen om vissa socialdemokraters agerande i Svenska kyrkan, men huvudsakligen handlade inlägget om persontransporterna i samband med Jesusmanifestationen i Stockholm. Du, som är aktiv i någon kyrka i "landsorten" bör läsa inlägget. Det angår dig.  

Att det finns många kristna bland Storstockholms nästan 2 miljoner invånare för inte undanskymma det faktum att Stockholmsregionen är den mest sekulariserade i Sverige, samt att många aktiva i Svenska kyrkan (och i frikyrkorna?) i Stockholmsregionen förnekar Bibelns Jesus. De tror på någon annan Jesus. Därför är det viktigt att tusentals från de fortfarande någotsånär kristna delarna av Sverige reser till Stockholm och manifesterar vad verklig Jesus-tro är. Detta medför ett gigantiskt transportproblem, välfyllda ordinarie tåg, tiotals extratåg och hundratals chartrade bussar.

Att Jesusmanifestationen är ett ekumeniskt engagemang, och att Svenska kyrkan naturligtvis ska vara representerad, får inte leda till att Jesus-budskapet blir för urvattnat. Läs ledarkrönika av Olof Djurfeldt i Dagen.  Skulle det mot förmodan inte gå att komma överens med Svenska kyrkan i Stockholm, så finns det nästan 2000 Svk-församlingar i resten av landet. Dem kan man samarbeta med.

Jesusmanifestationen har hittills hållits första lördagen i maj. 1 maj, arbetarrörelsens traditionella demonstrationsdag, råkar vara första lördagen i maj 2010. Ska man ändå ha Jesusmanifestationen första lördagen i maj 2010 eller flytta manifestationen till andra lördagen i maj? Vad jag menade, men som moderaten Leif Ekstedt missförstod, är följande:

Om Jesusmanifestationen 2010 ska hållas 1 maj, bör man ge möjlighet för de manifestationsdeltagare, som redan har bestämt sig för att rösta på socialdemokraterna eller vänsterpartiet, att börja dagen med att delta i 1 maj-firandet. Naturligtvis ska manifestationens borgerliga deltagare, eller de som inte har bestämt sig hur de ska rösta, inte gå med i något 1 maj-tåg. Och naturligtvis ska krista 1 maj-firare visa sina partikamrater vad verklig Jesus-tro är!  Även om man är kristen sosse, är man väl i första hand kristen? Udden i det jag skrev var riktad mot vissa högljudda socialdemokratiska kyrkopolitiker, som faktiskt skärmmer iväg potentiella s-väljare till Alliansen, genom sina angrepp på traditionell kristen tro. Visa att dessa skränfockar inte är representativa för kristna s-väljare!

Vidare håller jag med Leif om att kyrkan och staten ska vara fria ifrån varandra. Kyrkan och staten behöver inte tycka lika! Jag misstänker att Leif är missnöjd även med hur hans eget parti, m, har agerat.


Så till saken - centerpartiet.

Det är min ovana att skriva långa inledningar om något annat ämne, när jag har satt rubrik. Det är nästan som den kontroversiella prästen Karin Långström-Vinge skriver på sin blogg: "Ibland vet jag inte hur jag tänker förrän jag läser vad jag skriver." Hon ställer upp som kandidat  till kyrkomötet för FISK (Folkpartister i Svenska kyrkan), som är en från partiet Folkpartiet-Liberalerna fristående nomineringsgrupp till kyrkovalen. Nu diskuterar Centerstämman om inte även centerpartister i Svenska kyrkan borde bilda en från partiet fristående nomineringsgrupp - Centerpartister i Svenska kyrkan. Årets kyrkoval kommer i så fall att bli det sista, där Centerpartiet ställer upp som parti. Det vore ett steg i rätt riktning!

Jag är fullständigt överens med Leif Ekstedt om att de politiska partierna ska sluta nominera kandidater till Kyrkomötet. Att man då bildar nomineringsgrupper som bär partinamnet och nominerar partimedlemmar, ser jag bara som ett första steg i den nödvändiga avpolitiseringen av Svenska kyrkan. Som ett steg i rätt riktning. Ett steg som även Socialdemokraterna borde ta. Och även Moderaterna! Men avpolitiseringen måste ske steg för steg.

Det hade varit ansvarslöst av de politiska partierna, om de omedlebart och helt hade lämnat kyrkopolitiken vid den s.k. skilsmässan mellan kyrkan och staten 1 januari 2000. Det hade givit möjlighet för t. ex. Sverigedemokraterna att kuppartat ta över församlingar med lågt vadeltagande, helt enkelt genom att flytta till en sådan församling och bilda en nomineringsgrupp. Sd:s intresse för Svenska kyrkan handlar för övrigt inte så mycket om den kristna tron, som om den s.k. kulturkristendomen. Kristendom handlar om att Jesus är Herre, och det betyder givetvis att Jesus står över de politiska partierna. Bibeln säger: Man ska lyda Gud mer än människor.  Sd kräver att man ska lyda smånassarna i partitoppen, t ex stridspitten Björn Söder, före Gud.

Svenska kyrkan är en del av den världsvida kristna kyrkan, och är till för alla som bor eller vistas i Sverige, även för dem som vistas här illegalt. Därmed inte sagt att kyrkan ska stödja illegal invandring. Men även den regeln har undantag. Man ska lyda Gud mer än människor. Och det ska även sverigedemokratiska kyrkopoliltiker göra. Annars ska de ägna sig åt annat än kyrkopolitik!

- Det finns ett stort behov att värna det demokratiska inflytandet i Svenska kyrkan, säger centerpartisten Roger Tiefensee.Han förklarar varför partiet än så länge tycker att det är viktigt med det kyrkopolitiska engagemanget.- Det finns ett väldigt stort behov att värna det demokratiska inflytandet. säger en representant för partistyrelsen, som även varnar för sd:  "De skulle inter försitta chansen att ta över."

En av talarna på Centerstämman, Pontus Löfstrand, hoppas att de partiassocierade nomineringsgrupperna ska bli en övergånslösning. Så vill jag också se det. Jag hoppas att de opolitiska nomineringsgrupperna ska bli så stabila och välkända, och få så många röster, så att de kan ta över helt. Men inte redan nu. På ännu längre sikt kanske inte ens de opolitiska nominreringsgrupperna behövs. Någon motsvarighet till de kyrkliga nomineringsgrupperna finns inte inom vare sig frikyrkorna eller fackföreningsrörelsen.

- Min utopi är förstås att kyrkan leds av präster och engagerade församlingsmedlemmar, säger Löfstrand.

 - Ni är väl medvetna om att en prästerskapets och biskoparnas kyrka vore en farlig kyrka? frågar Karin Perers, som är centerpartiledningens talesman i kyrkopolitiska frågor. Hon säger att  nio av tretton stiftsbiskopar "vill sälja bort vigselrätten". Hon lyfter upp frågan om könsneutrala äktenskap

- Det skrämmer mig och visar att vi politiker behövs i kyrkan, forsätter Perers, som även säger att vigselfrågan inte är en lärofråga, utan "en praktisk organisationsfråga med starkt folkligt stöd."

Men naturligtvis är vigselfrågan en lärofråga. Det är ytterst betänkligt att politiker ska avgöra vad som är lärofrågor eller inte, speciellt när man vill införa något nytt.  Perers uttalande visar  både varför politikerna behövs i kyrkan, och varför de inte behövs. På kort sikt behövs de för att hindra politiska extremister att ta över kyrkan - på lång sikt måste de bort, om vi ska ha kvar en kyrka som är en kyrka och inte ett redskap för politisk indoktrinering.  Men det är som den ortodoxa kyrkan har skrivit på sin hemsida, att även biskoparna kan fela och förleda. Och därför behövs kyrkfolket inte  bara som åhörare utan även som "väktare".

Har det gått upp för Perers (och biskoparna) att Svenska kyrkan kan behålla vigselrätten, utan att viga homopar?

Man ska inte använda kyrkan som redskap för en politisk agenda, vilken den än må vara. Det hjälper inte att vara politiskt korrekt. Den politiska korrektheten förändras över tid.

Uppdatering 18 maj.

Senaste numret av Kyrkans Tidning rapporterar att Pelle Svensson lämnar Centerpartiet (åtminstone i kyrkopolitiken) och går över till den partipolitiskt obundna nomineringsgruppen POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan). Detta i protest mot Centerpartiets centraliseringspolik, som även drabbat Svenska kyrkan genom sammanslagning av församlingar. Pelle Svensson tycker att man i stället ska bilda samfälligheter. Pelle Svensson blev först känd som idrottsman (brottare), jordbrukare  och advokat. Han har flera kyrkliga uppdrag i hemförsamlingen Njurunda (ett par mil söder om Sundsvall) samt Härnösands stift.

Att Centerpartiet inte riktigt litar på sina kyrkligt aktiva medlemmar framgår av ovanstående uttalande av partistyrelsens talesperson i kyrkopolitiska frågor Karin Perers. Men det är ju positivt att Centerstämman nu beslutat att utreda bildandet av en från partiet fristående nomineringsgrupp för i första hand (?) centerpartister. Naturligtvis finns inget att invända mot att centerpartister och andra troende politiker är engagerade i Svenska kyrkans ledande organ, men de ska i den rollen inte vara underställda partiet!