larsflemstroms

 F.d. överstelöjtnant Victor Fehrenbach

Bloggen Antigayretorik idag berättar idag om en överstelöjtnant i USA:s flygvapen, som har fått sparken utan att få veta varför, men uppenbarligen för att han är homosexuell. Jag har skrivit ett svar på nämnda blogg, vilket publiceras här nedanför. Jag kör inte med olika budskap på olika bloggar, men förbehåller mig rätten att fokusera på olika delar av frågorna, beroende på vilken publik jag skriver för. 

Det är min bestämda åsikt att inga religiösa samfund eller religiösa vigselförrättare ska tvingas viga homopar. Det är min bestämda åsikt att homopar inte ska vigas i Svenska kyrkan. Men eftersom jag räknar med att bli "överkörd" av kyrkomötet, har jag fört fram olika kompromissförslag, som  går ut på att så få präster som möjligt ska dras in i denna verksamhet. Jag har ännu inte bestämt mig om jag kommer att ta emot nattvarden av präster som viger homopar. Men nog tycker jag att sådana präster har en syn på sakramenten, som  inte är förenlig med Svenska kyrkans lära.  Kan man verkligen handskas med ett sakrament (vilket jag anser att äktenskapsvigningen är) mot Guds vilja, om man tror att sakramenten är instiftade av Gud? Kyrkan och staten behöver inte tycka lika!


Antigayretorik skriver:

Här är ytterligare ett av otaliga exempel på den destruktiva och absurda Don't ask don't tell-principen, som terroriserar homosexuella försvarsanställda i USA och kostar landet oerhörda summor i förlorad kompetens varje år. Den här gången är det överstelöjtnant Victor Fehrenbach som fått sparken för att det framkommit att han är homosexuell. Detta efter 18 års högdekorerad tjänstgöring i US Airforce. 25 miljoner dollar beräknas hans utbildning ha kostat. / - - - / Och i cirkuspubliken sitter den kristna högern med munnarna fulla av popcorn och jublar och ropar "Mer, mer - da capo, bravo!"

Mitt svar:

Tyvärr måste jag erkänna att för fem år sedan hade jag själv tyckt att han skulle avskedas, men nu blir jag upprörd. Jag blev rörd när jag såg honom nästan gråta när han sa att flygvapnet var hans familj. Den enda han har fått ha hittills. Detta betyder inte att jag kommer att ändra åsikt i rent teologiska frågor, men det gäller på den religiösa planhalvan. Hur skulle homosexualitet i sig kunna påverka den militära disciplinen, om han inte har missbrukat sin militära ställning? Ska inte heller kristna, eller muslimer, få ha militära befattningar? Det kan ju påverka disciplinen hos soldater som har annan tro eller är ateister ...

Off this topic, men jag tar också avstånd från ett inlägg av förre kd-riksdagsmannen Tuve Skånberg på Evangeliska Alliansens webbplats. Det handlar inte om religiösa vigselförrättares rätt att vägra viga homopar, vilket - som bekant för denna bloggs läsare - även jag stödjer. Skånberg menar att homosexuellas nuvunna rättigheter inom familjerätten, även på den profana planhalvan är ett led i en drygt 100-årig nedmontering av familjen som institution,

Att en sådan agenda finns, tvivlar jag inte alls på, men det ska inte oskyldiga homosexuealla lida för, inte de som bara vill bilda familj. Det finns väl bland homosexuella, liksom hos heterosexuella, olika åsikter om familjeinstitutionens vara eller inte vara. Jag har svårt att tänka mig att de, som är mot familjeinstitutionen som sådan, skulle vilja ingå äktenskap.

Jag reagerar när Antigayretorik talar nedsättande om "den kristna högern", vilket jag uppfattar som ett angrepp på alla bekännelsetrogna kristna, även de som röstar vänster. Olika åsikter finns även bland oss. Därför reagerar jag också mot Skånbergs försök att monopolisera bekännelsetrogen kristendom som ett borgerligt-höger projekt.

Jag menar nu inte att kristna inte alls ska ha något att säga till om. Men jag tycker att kyrkor och samfund ska ha rätt att själva bestämma över sin lära, kult och liturgi utan obehörig inblandning och att homosexuella ska rätt att själva bestämma sina livsval utan obehörig inblandning. I båda fallen givetvis om det inte handlar om rent kriminella val eller tvång för andra att stödja eller medverka till det man har valt. Påtvingad religionsutövning säger jag nej till, vare sig det gäller vigseltvång för präster eller tvång för homosexuella att leva i celibat. Självvalt celibat är däremot bra!

Så långt mitt svar på bloggen Antigayretorik. Det är alltså inte så, som sign Maja srkiver på sin blogg (Majas bibelblogg, länk i spalten tilll höger) att åtskillnad mellan den profana och den religiösa planhalva är någon käpphäst för mig. Tvärtom tycker jag att det är bra att kristna är med och formar samhället och påverkar lagstifningen. Men det måste finnas gränser för hur mycket en del av samhället får påverka hur andra ska leva. Situationen nu är ju faktiskt att vissa kristna försöker bestämma hur icke-troende homosexuella ska leva, medan förment homovänliga politiker försöker göra om kristendomen till en nygnostisk irrlära, och alltså försöker bestämma vad alla kristna ska tro på. .

Med det har de framgång bara så länge de kan framställa sig själva som de homosexuellas beskyddare, som "homovänliga kristna". Men det mest homovänliga är ju, trots allt, att hjälpa homosexuella till tro på Bibelns Jesus, att tro på Jesus som sin personliga Frälsare. Tron går före. Man kan ha en kristen livsstil utan att vara troende. Vi måste visa att traditionell kristendom, fastän den inte är kravlös, inte är homofientlig. Samt att det är tron, och inte livsstilen i sig, som frälser. Och ett permanent krigstillstånd, med dem som ska frälsas, är en dålig frälsniningsmetod. Det är att prisge dem som ska frälsas till villolärare.  Därför måste vi bygga relationer med homorörelsen och dess ledare och enskilda homosexuella, som grundas på ömsesidig respekt. Respekt för att vi kan ha olika åsikter, och inte uppfattar åsiktskillnaderna i sig som fiendskap.

Nedan följer ett utdrag ur Skånbergs inlägg på SEA:s webbplats:

Den 1 april 2009 beslutade Sveriges Riksdag att legalisera homosexuella äktenskap. / - - - / Riksdagsbeslutet 1 april var bara en detalj i en större sammanhängande politisk vision om ett samhälle utan traditionella familjers lojalitetsband. Beslutet innebär en ytterligare underminering av äktenskapet mellan man och kvinna och av familjen som institution för att ge barnen trygghet och skydd under deras uppväxt. Men beslutet kom inte oväntat. Det har under den senaste generationen föregåtts av en lång rad delbeslut om att programmatiskt montera ned äktenskap och familj. / - - - / Programförklaringen av år 1968 hade föregåtts av marken beretts av Alva och Gunnar Myrdals bok 1934, Kris i befolkningsfrågan, som argumenterade för en socialistisk familjepolitik. / - - - / Makarna Myrdals ideologiska grund kan ytterst sökas i Karl Marx' och kommunismens krigsförklaring mot den "borgerliga familjen". Det finns alltså en konsekvent och rak linje mellan Karl Marx' krav "Familjens upphävande!", i kapitel 2 av Det kommunistiska partiets manifest 1848, till Gudrun Schymans krav "Död åt familjen!", på Centralstationen i Stockholm 1 oktober 2001.

Liberalismen ser äktenskap som slaveri
Nedmonteringen av familj och äktenskap har inte gjorts enbart med inspiration av Marx, utan ofta med bifall från liberaler med en politik fokuserad på individen. En i grunden negativ syn på äktenskap och familj återfinns till exempel hos liberalismens lärofader John Stuart Mill i hans bok Förtrycket av kvinnorna 1869 där han i kapitel 4 skriver att "Äktenskapet är det enda egentliga slaveri som vår lag erkänner."

Det faktumet att Skånberg delvis har rätt (visst finns det en sådan politisk agenda!) får inte undanskymma att Skånberg i eget politiskt kärriärsyfte försöker splittra kristenheten efter partipoloitiska och ideologiska linjer, att han provocerar fram angrepp mot den traditionella kristna bekännelsen för att framstå som dess effektive försvarare och kd:s frälsare. Socialismen är huvudfienden, men de övriga borgerliga partierna är inte heller att lita på! Han nyanserar inte kritiken genom att nämna att det finns ett starkt stöd för traditionella värden även bland vänstgerväljare samt att det finns många liberaler med en traditionell kristen tro. Han analyserar ingenting. Han är direktor för Claphamnistitutet, som utger sig för att vara en tankesmedja och forskningsinstiution. Men börja då att forska, i stället för att låtsas vara forskare! Läs mina inlägg på denna blogg om titelsjukan i Claphaminstitutet.

ALLA HOMOSEXUELLA GÖRS TILL SYNDABOCKAR FÖR DISCIPLINPROBLEM I DEN AMERIKANSKA KRIGSMAKTEN. OCH HÄR HEMMA GÖRS ALLA  HOMOSEXUELLA TILLL SYNDABOCKAR FÖR EN KRISTENDOMSFIENTLIG OCH
FAMILJEFIENTLIG POLITISK AGENDA SOM DRIVS AV HUVUDSAKLIGEN HETEROSEXUELLA POLITIKER, SOM UTGER SIG FÖR ATT VARA "HOMOVÄNLIGA".