Kan S:t Jacob bli den nya katolska domkyrkan i Stockholm?
Johan III begärde förhandlingar med påven om villkoren för Svenska kyrkans återförening med Rom. 1580 gav han order om att den rivna S:t Jacobs kyrka i centrala Stockholm skulle återuppbyggas. Bygget startade 1588 strax söder om den rivna kyrka medeltidskyrkan. Den kom att användas som katolsk begravningskyrka när det officiellt inte fanns en enda katolik i Sverige. Nu hotas den en av de kyrkor som Svenska kyrkan inte har råd att ha kvar och hotas av stängning och i värsta fall att säljas till någon fastighetsspekulant. Svenska katoliker rasar mot mig för att jag tyckt att den kan bli katolsk domkyrka. Om någon borde vara arg, så är det väl de medlemmar i Svenska kyrkans domkyrkoförsamling i Stockholm, som inte vill skiljas från sin kära kyrka.
Men det är en trend i hela västvärlden att magnifika innerstadskyrkor i storstäderna säljs och blir krogar, hotell eller affärsgallerier. Det är lättare att förstå att fattiga landsbygdsförsamlingar har finansiella problem. Men utflyttningen till förorterna och kontoriseringen av storstädernas innerstadsområden, har framkallat en än värre finansiell kris för storstädernas cityförsamlingar. Och de församlingar som drabbas är de innerstadsförsamlingar, som tillhör de medlemsmässigt största kyrkorna på nationell nivå. Stockholms domkyrkoförsamling ska ge service åt 200.000 personer som vistas i centrala Stockholm dagtid, samt underhålla och ha verksamhet i tre kyrkor som samtliga är av domkyrkors storlek, av vilka S:t Jacob, som började byggas 1588, är den yngsta. Och detta med endast 3.000 betande medlemmar i församlingen.
Samfund med färre medlemmar på nationell nivå har inte samma problem. Deras storstadsförsamlingar omfattar geografiskt större områden, och omfattar alltså både citykärnorna och de omården där de flesta bor idag. Så är det också i hela värstvärlden. De har det motsatta problemet. De saknar kyrkor i storstädernas mest centrala delar. Markpriserna har varit för höga för att de skulle kunnat bygga centralt. Vilket inte precis har underlättat för väckelserörelser, som varit expansiva i andra delar av landet att expandera även i storstäderna.
Detta är pradoxen: De kyrkor som är de medlemsmässigt största och rikaste på nationell nivå har blivit de medlemsmässigt minsta och ekonomiskt fattigaste i huvudstäderna. Visst skulle man kunna tänka sig en ekonomisk utjämning mellan församlingarna i Stockholms stift. Men tyvärr finns det en annan typ av fattiga församlingar i storstsadregionerna.
Det är de invandrartäta förorterna, där majoriteten av invåndarna har en annan tro än den svenskkyrkliga, men där Svenska kyrkan ändå förväntas dra det tyngsta lasset ekonomiskt. Det är förorter, som byggdes före den stora invandringen, och ursprungligen hade en befolkning som till 85 - 90 % var medlemmar i Svenska kyrkan. Som förväntas ge samma sociala service nu som då. Och hålla med lokaler för katolska, ortodoxa och t.o.m. muslimska församlingaras verksamhet.
Trycket på Svenska kyrkan att hålla en i förhållande till antalet betalande medlemmar alltför stor verksamhet ökar i takt med nedskärningarna av den kommunernas social verksamhet. Och Svenska kyrkan kan inte säga nej, när muslimska ungdomar med sina föräldrars tillåtelse (vilket faktiskt förekommer) vill delta i versamheter som egentligen är avsedd för kristna ungdomar. Det är integration i praktiken. Men någon måste betala! Och samma sak är det runtom i landet, där asylsökande placeras. Vem ställer upp med lokaler för asylsökande som är katolska eller ortodoxa trosbekännare?
Sedan har ju även Svenska kyrkan sina glesbygdsproblem. Och detta framförallt i de mest välmående jordbruksregionerna i Syd- och Mellansverige, där majoriteten av svenskarna än gång bodde. Och där det i extrema fall är under 50 kvarboende i det som förr var en hel Svk-församling med över 1.000 invånare.. Inte sällan ligger dessa nästan extrema glesbygder inom synhåll för någon expanderande halvstor stad, såsom Sundsvall, Uppsala, Örebro, Linköping m fl. Om ytterligar några decennier finns där kanske en ny förort med 10.000 invånare.
Om man reser norrut på Närkeäslätten från Örebro, kan man se något ganska märkligt. Några kilometer från den forna stadsgränsen passerar man en medeltida sockenkyrka, som är kringbyggd av modern bebyggelse. Efter ytterligare en halvmil passerar man en helt nybyggd ortodox kyrka, som på tre sidor är omgiven av åkrar. Runtom samma stad finns en hel uppsjö mycket gamla kyrkor, som kan räknas till övertaligheten. Många inte längre från centrum än den nybyggda ortoxa kyrkan.
När jag sagt att övertaliga Svk-kyrkor skulle kunna vara lösningen på trångboddheten för både katolska och ordoxa kyrkor och för expansiva frikyrkorörelser, blir jag förnärmat tillrättavisad av någon katolsk besser wisser med att de övertaliga kyrkorna ligger på fel plats - i "glesbygden". Det är därför som jag raljerar med katolikerna. Det går inte att föra en seriös diskussion med dem om något. S:t Jacobs kyrka mitt i Stockholm ligger väl också på fel plats, i "Norrland"? Så sa man kanske när kyrkan började byggas 1588. Det var ju norr om den dåvarande stadsmuren.
Stockholms domprost Åke Bonnier har på sin blogg efterlyst förslag för S:t Jacob. Så när jag skrev mitt förslag, kunde jag inte avstå från att raljera med de negativa katolska reaktioner, som jag visste skulle komma. Och de kom:
"Katolska kyrkan har två kyrkor i Stockholm, man ska göra sig av med den ena eller båda"!"...vi bör inte acceptera några undanflykter från katolikerna" - Lars Flemström. Jag besöker ofta S:t Jacobs kyrka, uppskattar det rikliga kulturlivet där och finner L.F. argument för att börja använda S:t Jacob som katolsk domkyrka som mycket konstigt och inte det minsta övertygande. Och nyheten om att S:t Jacob har använts "senast" för katolska mässor är rena desinformationen. Skall man likvidera/"sälja" S:ta Eugenia katolska kyrka för att L.F. tycker att fasaden ser ut "som ett bankpalats"bara för att den är inklämd mellan några banker på Kungsträdgårdsgatan? Vare också intressant att höra detaljerat om hur katolikerna "hela tiden hugger mot Svenska Kyrkan"! Själv saknar jag dem ofta i samhällsdebatt, tycker att de "ligger lågt", är för försiktiga och diplomatiska. Ja, på så sätt upphör de kanske inte att vara invandrare i Sverige, säkert av rädslan för konflikter och repressalier. Undra på, när L.F. föreslår att de ska lämna kyrkorna som de har köpt, renoverat, underhållit i många år för att nu, i kristiden, "ta sitt(?!) ansvar för det kyrkliga kulturarvet" som Svenska Kyrkan inte har råd med och som, enligt samma L.F. aldrig tillhört dem! Som tack för den förväntade fogligheten ska L.F. neka katoliker rätten till själavården på nationella språk. Katolska kyrka i Sverige främjar integrationen men är klok nog för att inte tvinga folk till assimilation innan någon själv känner för det.
L. F. har rätt att kräva integrering, invandrare måste uppfylla sina skyldigheter och vara lojala medborgare. Men där går gränsen: det gagnar väl hela samhället att de inte tappar självrespekt, berövas sin gamla kultur, fort glömmer sitt modersmål och sina mänskliga rättigheter. / - - - / Fråga M. Luther! Liknande tolerans gagnar även samhället; invandraren utvecklas andligt, slipper psykiska störningar, hans Kyrka uppmanar honom att vara en engagerad medborgare, ger honom stöd i svåra livssituationer, bekämpar hans ev. tendenser att i det nya landet bara dyrka pengar och konsumtion. Och det kvittar om en sådan vägledning sker på svenska (som just i S:ta Eugenia!) eller på ett annan språk, bara det påverkar och uppfostrar människan. Prova på att emigrera, L.F. Använd aldrig mer det svenska språket, besök aldrig den Svenska Kyrkan där borta någonstans. Berätta sedan för mig hur lycklig du blev innerst inne av ditt rationella beslutet och hur du lyckats att göra sig av med minnet och längtan efter Sverige. Gick det fort? Ska man då gratulera?
H.S.
Ja, jag ska prova på att emigrera. Till Rom. Men bara under förutsättning att Svenska kyrkan får använda den tredje största kyrkan i Rom som svensk domkyrka!
Vad som fick känslosvallet att svalla över för sign H.S. var min idé att sälja S:t Eugenia, som ligger snett emot S:t Jacob till Livets ord. En bankpalatsliknande kyrka som är omgiven av riktiga bankpalats vore väl en lämplig estrad för Ulf Ekman? Jag förväntar mig upprörda kommentarer från ilskna Livets ord-medlemmar...
Men om det nu är så att katolikerna är så fästa vid sina urvuxna småkyrkor, så kan ju Livets ord överta S:t Jacob.
Om du vill veta hur jag tänkt mig att kyrkokommunerna ska fungera, så finns mer att läsa, om du klickar på "Kyrkokommun" under rubriken "Kategorier" i spalten till höger!
Slutknorren var ju såå bra. Även om Livets ord verkar ha en något ansträngd ekonomi just för tillfället.
Att byta domkyrka är problematiskt - ämnet kom faktiskt upp under en middag på katolska biskopsämbetet för några dagar sedan. Biskopsgravar och annat gör det svårt att byta domkyrka. Dessutom är ju vår katolska domkyrka en mycket levande och underbar kyrka, och även biskopsämbetet ligger i anslutning till kyrka så vi tror och hoppas att detta inte alls bli aktuellt!
Men både katolska domkyrkan och Sta Eugenia församling har ju kyrkor som används så det är dumt att sälja dem. istället skulle man kanske kunna göra så att på de ställen där katolska kyrkan har problem med kyrkor att de får ta över de gamla kyrkorna.
