larsflemstroms

Västerås domkyrka, som är min dopkyrka, invigdes på jungru Marie himmelsfärds dag den 16 augusti 1271. Flera svenska kyrkor vittnar om att Marias upptagning i himlen är gamma kristen tro. Denna medeltida målning från Ösmo kyrka visar hur Maria lyftes upp i himlen.


Johan Stenberg har postat nedanstående kommentar till inlägget om homosexuella i försvaret:.
"Denna 50-minuters intervju med förre svenskkyrklige prästen Magnus Nyman kan kanske intressera dig. Han berättar om sin egen konversion och Kyrkans historia i Sverige. Klippet ligger nog bara uppe idag, så är du intresserad får du vara lite kvick! " http://tinyurl.com/qybcf3

Tack för tipset. Men inte handlade det om homosexluella i försvaret. Så jag kommenterar intervjun i detta inlägg i stället. Jag har lyssnat på intervjun med Nyman.. Nymans berättelse har både likheter och skillnader med min egen tilltänkta konversion. Jag tog ett definitivt beslut att inte konvertera för 15 månader sedan, sedan många vänliga katoliker på olika bloggar hälsat mig mycket varmt välkommen. Helvetiskt varmt välkommen, med ankagelser om dubbla hersier och hot om inkvisition. Den katolska sekten i Sverige ligger i schism med påven. Mest odlar de sitt utanförskap. Den katolska kyrkan går ju starkt framåt i Tyskland på den lutherska kyrkans bekostnad. Det är återförning i praktiken, om än informellt. 

I andra länder är ju Katolska kyrkan, precis som Svenska kyrkan i Sverige en folkkyrka, som alla får vara med i.  I Sverige uppträder katolikerna som en frikyrklig elitkyrka. Man talar om vilka som inte får vara med. Det finns ingen som har sagt att han / hon skulle bli glad om jag skulle gå med. Jag har fått ett radband av en katolsk kvinna. Men hon var ju invandrare, förstås. Faktum är att många invandrare vill vara som svenskar, medan de svenskfödda katolikerna absolut inte vill vara som andra svenskar. De låtsas att de är invandrare, och tillbringar många timmar i solarier för att få samma hudfärg som invandrare. Såvida de inte har legat på palyan och stekt sig i något sydeuropeiskt land.

Den förra katolska biskopen i Sverige, Hubertus Brandenburg, sa att katolikerna är överrepresenterade i två statliga svenska institutioner: Bland Svenska akademins ledamöter och bland kriminalvårdens klienter. För att jag citerat dessa ord från den katolska biskopen har jag  blivit påhoppad för rasism. Såå, har Katolska kyrkan haft en rasist som biskop i Sverige under flera decennier?? Vad biskopen ville ha sagt med detta var att Katolska kyrkan i Sverige består av en svenskfödd elit och en utlandsfödd undre underklass. Just ingenting däremellan. Och det passar förstås den svenskfödda eliten att hunsa med de utlandsfödda.

Men jag tillhör ju varken den ena eller andra gruppen, och var därför ett hot mot hela det katolska systemet, mot den subtila rasism som frodas i det systemet, när majoriteten av landets befolkning inte duger som medlemmar. Utan bara den svenskfödda eliten, och invandrad underklass som eliten kan hunsa med. Eftersom det var svårt att komma med i katolska sammanhang och jag missade mycket intressant, skrev jag på en katoslk blogg. att det borde finnas en mail-lista e. dyl.  Nu missade jag inte bara katolska evenemang i Sverige. Jag hade faktiskt planer på att flytta till ett annat land, med ett utvecklat ordensväsen, och bosätta mig i ett kloster. Men jag har ju aldrig sett ett riktigt kloster inifrån.

Gissa vilket svar jag fick? Som man tilltalar ett oförstående småbarn: Att man inte ska gå med i en kyrka för att få sällskap. Vilket dittills närmast hade varit en självklarhet för mig. Men just eftersom jag fick det svaret, började jag fundera om det verkligen var riktigt. Har inte påven själv skrivit en bok, som heter Kallad till gemenskap? Och om kaktolikerna nu menar att det finns lika bra frälsning i Svenska kyrkan, varför lägger de då inte ner det katolska stiftet i Sverige, och går tillbaka till Svenska kyrkan, som är den katolska kyrkan i Sverige.- den kyrka som grundades av de så kallade katolska missionärerna för tusen år sedan.

Även om äpplena faller olika långt från trädet, så kommer de ju från samma träd. Svenska kyrkan och Katolska kyrkan kommer från samma träd. Vi kan diskutera vilket äpple som fallit närmast trädet, men Katolska kyrkan är lika mycket som Svenska kyrkan en ny kyrka, som uppstod under reformationstiden under 1500-talet.

För snart 10 år sedan träffade jag en man, en katolik, som var soldat i den kapitulerande tyska armén 1945. Han berättar att det var nära att hundratusentals tyska soldater fick svälta ihjäl i de amerikanska kritsfångelägren. Amerikanerna var helt oförberedda på den masskapitulation som skedde. Hundratusentals tyska soldater kapitulerade under några få dagar till amerikanerna för att slippa hamna i rysk fångenskap.

Det tog ett par veckor innan maten, som förmodligen skeppades över Atlanten, nådde fram till den kapitiulerande tyska armén. Detta är Förlorarnas historia. Berättellsen om de kapitulerande tyska armén som höll på att svälta ihjäl rättfärdigar på inget sätt den tyska krigföringen, och kastar ingen skugga över den amerikanska krigföringen under andra världskriget.  Men förlorarna har alltid en historia.

Den nämnde Magnus Nyman har skrivit en bok,som heter just Förlorarnas historia, som handlar om "katolikerna" under 1500-talet. Jag har läst boken. Den är en utmärkt komplement till den historieundervisning, som vi fick i svenska skolor under mitten av 1900-talet. Men bara som komplent. Om man inte redan vet något om händelseutvecklingen under 1500-talet, är det som att läsa om de stackars tyska soldaterna som var nära att svälta ihjäl i amerikansk krigsfångenskap, utan att veta något om andra världskriget. Då tycker man oändligt synd om de stackars förlorarna, och ser vinnarna som skurkar. Och det är ju så de nutida svenska katolikerna ser på Gustav Vasa, som en skurk.

Det märkliga med Nymans bok, är att han lyckas finna en särskild grupp katoliker, som han kallar "förlorarna" i ett land där alla var katoliker. Man kan ju tro - och det tror en hel del svenska katoliker som inget vet om svensk historia, att "förlorarna" under 1500-talet var en särskild folkgrupp, ungefär som judarna i Týskland., Och att vinnarna var främmande erövrare, eller åtminstone en liten krigisk minoritet,  som roffade åt sig "förlornas" kyrkor. De enda "katoliker", i 1500-talets Sverige, som Nyman har lyckats nosa upp, var en handfull personer med biskop Brask i spetsen, som medvetet eller omedvetet tjänade Sveriges fiender och därför har gått till eftervärlden som landsförrädare.

Katoliker i andra länder är nationalister eller extrema nationalister. Svenska katoliker hyllar gamla landsförrädare som hjältar. Nyman låter dessa landsförrädare själva komma till tals. Det handlar om vilsna existenser, som var missledda och utnyttjade. Och det handlar om personer med starka ideella och religiösa motiv,  och kanske drömmen om en behållen, men  svenskdominerad allnordisk union. Men detta politiska motiv, hur "landsförrädarna"  förenade nationalism och unionism*, framkommer, såvitt jag minns, inte hos Nyman.

Nymans bok hade varit utmärkt som försvarstal i en landsförräderi-rättegång: Inget uppståtligt brott. De anklagade trodde verkligen att det de gjorde var för Sveriges bästa. De ville bevara den gamla tron, och det som de trodde var kyrikans rättmätiga privilegier.

Länge trodde jag, precis som Nyman fortfarande gör, att Sverige var katolskt, i den nutida betydelsen romerskt-katolskt, under medeltiden. Nyman berättade i intervjun vilken betydelse de väl bevarade medeltidskyrkorna på den svenska landsbygden har haft på honom. Samma här. Jag är dessutom döpt i Västerås domkyrka. När jag första gången som vuxen helt nyligen besökte Västerås domkyrka, var det som att stiga rakt in i 1400-talet. Så välberad är den**. Och när jag första gången besökte en nutida katolsk kyrka i Sverige var det samma känsla som under bardomen., när jag var sådär 4 år. Samma känsla.

Men till skillnad mot Nyman har jag aldrig besökt någon katolsk kyrka utomlands. Jag kan inte alls förstå detta enorma förakt för Sverige, Svenska kyrkan och vårt inhemska kristna arv, som jag möter bland svenska katoliker. De har gjort landsförräderiet och föraktet för sitt eget lands bästa traditioner till en religion.



Jungfru Marie himmelsfärd. Medeltida målning i Täby kyrka. Sverige var i själva verket Maria-kultens ursprungsland. Den starka Mariakullten i den nutida Polen kom från Sverige under 1500-talet genom de svenskar som gick i landsflykt i Polen. Man kan förstås spekulera om inte Mara-dyrkan var en ersättning för asa-trons kult kring fruktbarhetsgudinnan Freja. Den starka betoningen av det kvinnliga var nordisk och inte medelhavsk.

I intervjun berättade Nyman också om hur den svenska staten vacklade i religionsfrågan, hur reformationen gång på gång kom av sig. Detta stämmer faktiskt inte riktigt med framställningen i hans bok, men mycket väl med det som jag har skrivit på denna blogg, Klicka på kategorin kyrkohistoria. Den konventionella historieskrivningen, att Gustav Vasa beriade landet och omedelbart därefter resolut införde den lutherska läran är faktiskt svensknationalistisk propaganda, enligt mottot att två samtidigt inträffade goda ting förstärker varandra (1 + 1 = 3).

Vilket äpple föll närmast trädet? Det kan man förstås diskutera. Och nog förefaller Katolska kyrkan stå närmare medeltidskyrkan än Svenska kyrkan idag. Men båda är de äpplen från samma träd. Och arvet från medeltidskyrkan i Svenska kyrkan är starkare än man kan tro.

________

*) Vid mitten av 1400-talet försökte den svenska kungen Karl Knutsson göra sig själv till unionskung över alla tre länderna. Men han misslyckades. Danmark var då, sett till både folkmängd och militära resurser, större än Sverige. Hans upprepade misslyckanden ledde till att tanken på ett Sverige separerat från Danmark började ta form. Mot den bakgrunden är det inte alls givet att unionisterna önskade sig främmande herrar över Sverige. De kan mycket väl ha haft visionen om svenska herrar över andra länder. Detta skulle ha gynnat Svenska kyrkan, som därmed sannolikt hade kunnat införliva de danska och norska stifet, och gjort Svenska kyrkan till en av Europas ledande kyrkor. Den ambitionen framkom ju redan vid Baselkonciliet, där den svenska biskopen Nicilous Ragvaldi gjorde anspråk på stol nr 2. 

**) Västerås domkyrka är en av tre kyrkor i Sverige som innehar hela tre stjärnor i Guide Michelin. Det innebär att den är så märklig att den är värld en särskild resa till Sverige, även om man inte har något annat ärende hit. Västerås domkyrka invigdes på Marie himmelfärds dag *** den 16 augusti 1271, och är alltså den heliga jungfruns domkyrka, i äldre tid även kallad Domkyrkan Vår fru. Ännu idag finns Maria-altaret kvar till höger och apostla-altaret (framför vilket jag döptes) till vänster om triumkrucifixet som hänger över platsen för det medeltida korskranket.  Det medeltida koret upptar faktiskt 1/3-del av kyrkans hela längd. När Petrus Magnus återkom till Sverige 1524, som biskop i Västerås, medförde han den apostoliska succession direkt från Rom som alltjämt löper i Svenska kyrkan. (Den medeltida, svenska grenen av den apostoliska successionen utslocknade när biskop Ingemar i Växjö avled 1530). I Västerås domkyrka förenas alltså den efterreformatoriska Svenska kyrkan med apostlarnas kyrka. Det är antagligen förklaringen till att kyrkan är så väl bevarad.

***) Jungfru Marie himmelsfärd förklarades som dogm i den Katolska kyrkan först 1950, och påstås  därför ibland av icke-katoliker sakna stöd i den äldre kristna traditionen. Arvet efter medeltidskyrkan i Sverige talar om raka motsatsen: att mytbildningen kring jungfru Maria är gammal kristen tro. Jag har alltid trott att Maria förblev jungfru hela livet.