Kvinnliga frikyrkopastorer
Livets ord-föreståndaren Ulf Ekmans motstånd mot kvinnliga pastorer, har utlöst en debatt om pastorsämbetet i frikyrkorna. Jag har bidragit med följande (svår teologi):
Det är inte så att Guds ord på något sätt är tidsbundet, men det kan vara situationsbundet. Framställningen kan vara i t.o.m i mycket hög grad färgad av sin tid.
Vidare menar jag att Guds ord inte ryms mellan två bokpärmar, utan måste förstås genom den ursprungliga tolkningstraditionen. Det räcker alltså inte att tolka bibelord med bibelord. Och det är inte heller så enkelt att det ena bibelordet kan användas som definition av det andra bibelordet, utan att båda bibelorden tillsammans, och tillsammans med hela bibeln, bildar en helhet, som förstås genom tolkningstraditionen. Och denna helhet har avsiktligt gått förlorad genom Bibel 2000, eftersom översättarna har trott att Bibeln utgörs av disparata skrifter av enbart människohand, och Guds ord alltså inte är tillkomna av Guds Ord.
Bibeln är som bekant Guds ord. Och Guds Ord är som bekant Guds son, som fanns till före allt skapat. Förre äb:n K-G Hammar anklagade bibeltroende för att dyrka en bok som en gud. Denna relativisering, som förnekar all traditionell kristendom. Men om jag säger att Bibeln är Guds Ords ord? Då kan man verkligen tala om HELIG skrift!
Om vi nu sammanfattar det här: Vissa händelser, som Bibeln berättar om, har bara hänt en gång i världshistorien. Hur Jesus uppträdde, när han greps och spikades fast på korset, är alltså situationsbundet, för att Skriften skulle gå i uppfyllelse. Det är inte givet att varje kristen människa ska agera på samma sätt. Att ersätta Skriftens uppmaningar med ett allmän strävan att göra som Jesus, med ett allmänt WWJD (What wourld Jesus do?)är ingen sann kristendom. Man utgår ju då inte ens från Jesu faktiska handlande, utan från ett subjektivt antagande vad Jesus skulle ha gjort, om han ställdes inför någon nutida situation. Jesus skulle väl välsïgna allting som beslutas av en demokratisk stat? Sverige styrs ju inte av någon despotisk ockupationsmakt, som vill tvinga oss att tro på avgudar, eller...?
När Paulus, genom Guds ingivelse, skickade tillbaka slaven Onesimos till sin slavägare, med uppmaning att denne skulle behandla Onesimos som sin egen son, så var det både en situationsbunden handling och ett tidsoberoende budskap. Detta försöker man nu bortförklara med att Paulus var en slav under sin tid, och att den tidiga kristendomen alltså försvarade slaveriet. Påståendet att kyrkan har ändrat sig, både om slaveriet och kvinnans ställning i församlingen, använder man nu som argument för att kyrkan ständigt måste anpassa sitt budskap till den s.k. tidsandan.
Eftersom jag, till skillnad mot frikyrkorna, tror på en apostolisk prästsuccesion, menar jag att olika regler gäller för kvinnors tillträde till prästämbetet i Svenska kyrkan och andra "prästkyrkor" respektive kvinnors tillträde till frikyrkans pastorstjänster. Jag ser inga som helst invändningar mot kvinnliga frikyrkopastorer.
Men kan då kvinnor vara präster, kan de ingå i en helig, apostolisk prästsuccession, om man nu tror på en sådan? Jag vet inte. Jag har inte tillräckliga teologiska kunskaper för att avgöra frågan. Och något tilltal direkt från Gud, med svar på just denna fråga, har jag inte fått. Det enda Gud har sagt, är att jag själv inte ska vara präst. För många kvinnor. (Vilket gör mig till en idealisk präst jävad av sina egna synder för dem som nu bestämmer i Svk, men inte i Guds ögon. Säger inte Guds ord att en församlingsföreståndare ska vara en kvinnas man?)
Jag menar att "kvinnan tige i församlingen" var situationsbundet, att kvinnor hade uppträtt störande i just den församlingen, och inte tidsbundet. I själva verket bröt ju kristendomen radikalt med den "könsmaktsordning" som rådde i det antika samhället. Men en viss försiktighet krävdes väl beträffande kvinnorna, liksom beträffande slaveriet. Men som de kvinnliga helgonens martyrskap under antiken visar, så kunde även kvinnor gå före och vara aktiva utövare av den kristna religionen.
Men det finns även ett annat bibelord, att kvinnor inte ska vara lärare, vilket torde betyda att de inte ska vara biskopar - och kanske inte heller vanliga präster. Det betyder inte att kvinnor inte kan vara "lärare" som undervisar små barn. Innan det ännu fanns några kvinnliga präster i Svenska kyrkan blev jag själv undervisad i kristendomskunskap av en diakonissa. Och det är ganska intressant. För även präster, biskopar och påvar har fått sin kristna tro med modersmjölken. Den högre teologiska lärdomen har däremot förmedlats av kyrkans tills helt nyligen helt manliga ämbete.
Vad som starkast talar mot kvinnliga präster är kyrkans tradition. Kunde kvinnor vara martyrer, kunde kvinnor bli helgon, kunde de också vara präster. Men de var inte präster. Men de hade uppgifter i församlingen och var en del av det allmänna prästadömet. Och om jag förstått saken rätt, är frikyrkopastorer inget mer, inte något annat, än "de främsta bland jämlikar." Och det borde väl även kvinnor kunna vara?
Jag tror att Ulf Ekman har blivit mer och mer medveten om innebörden av sin egen prästvigning. Ingen kan ta prästvigningen ifrån honom, även om han kan nekas tjänst i Svenska kyrkan. Så han är nog inte någon särskilt representativ frikyrkopastor.
