larsflemstroms

Den politiska chefredaktören på Aftonbladet, Helle Klein (till vänster) prästvigdes i januari 2008. Efter det obligatoriska pastorsadjunktsåret återgick hon till sin högborgerliga tillvaro som chefredaktör, trots massor av lediga prästtjänster i Myggliden och Knäckebröhult och kanske rentav i någon Stockholms-förort. Starkare än så var inte prästkallelsen! Som prästvigd chefredaktör har hon fört en aggresiv linje mot präster, som tagit sitt kall på större allvar - som har Jesus som sin Herre, och inte de norska Skipstedt-kapitalisterna. 


En folkpartist, som är ledamot av kyrkomötet, har dömts för försök att köpa sexuella tjänster, som skulle levereras av en 17-årig flicka, av en annan man. Han är även ledamot av ledningen för Stockholms stift, som har valt en biskop som öppet lever i synd med en annan kvinna. Som ledamot av kyrkomötet har han drivit på om samkönade vigslar. Han har även haft ledande kommunalpolitiska uppdrag, som han nu omedelbart lämnar i sin kommun. Hans tidigare planer var att avgå vid årsskiftet.

Detta avslöjar alltså Aftonbladet och övriga media EFTER kyrkomötets beslut om samkönade äktenskap, och EFTER de kontroversiella biskopsvigningarna i helgen. Trots att han var dömd FORE dessa händelser, och saken alltså var känd av varenda nyhetsredaktion i huvudstaden. Men det var inte för att skydda honom personligen, som man väntade med publiceringen, utan för att han var en betydelsefull person i det beslut som skulle tas.
Det är mycket osannolikt att Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein, som har propagerat för homoviglsar i kyrkan på ledarplats, inte känt till saken. Detta är en medieskanda utan like, som avslöjar att vi har en helt korrumperad journalistkår. Inte en enda läcka!

Man har alltså inte väntat med publiceringen till efter vigselbeslutet och biskopsvigningarna av hänsyn till mannen. Man har ju nu publicerat hans namn och i vilken kommun han bor. Nej, syftet med dröjsmålet har varit att inte skada chefredaktörernas kyrkopolitiska agenda! Men det är bra. Nu vet vi vilka som styr Svenska kyrkan! Det gör Bonnier-koncernen (som äger Dagens Nyheter, Expressen och Fib-Aktuellt) och Skipstedt-koncernen (som äger Aftonbladet, Svenska Dagbladet samt norska tidningar), och  den hemlighetsfulla  doldis-familjen som äger Göteborgs-Posten samt de doldis-familjer som äger den övriga privatägda liberala landsortspressen.

Kyrkomötes-torsken har alltså inte givit pengarna, 1.500 kr, till flickan, utan till hennes hallick. Hur kunde han då vara säker på att hon ställde upp frivilligt? Hur trovärdigt är hans påstående att de sexuella tjänster, som han betalade för, inte levererades. Domstolen trodde på det. Om han hade betalat direkt till flickan (och om hon inte hade kommit i sällskap med sin hallick) hade hon kunnat sno pengarna, utan att leverera de utlovade tjänsterna.  I så fall hade sannolikheten att hon ställt upp frivilligt varit större.

Om han även har, eller har haft uppdrag i Stockholms läns landsting, känner jag inte till. Men uppenbarligen har han varit en ledande figur inom fp i Stockholms län. I tidigare inlägg på denna blogg har jag skrivit om hur politikerna i Stockholms-landstinget srpider klamydia och aids, genom landstinget enfaldiga kondomkampanj. Som mer propaterar för en promiskuös livsstil än för ett effektivt smittskydd. Att vissa politiker kan vara inblandade på ett mer konkret sätt, än genom politiska beslut i landstinget, i smittspridningen bland tonåringar, var dock en nyhet. Men egentligen inget förvånande.

Man kan för resten undra vad som är värst, sett ur enbart smittskyddssynpunkt. Och, fortfarande sett ur enbart smittskyddssunpunkt, så är väl den största risken med sexköpen att de sexköpande politikerna inte vågar gå emot de sexliberala locktonerna. Vi kan bara tänka oss vilken klappjakt det hade blivit om den sexköpande politikern hade tillhört Frimodig kyrka!

Skipstedt-ägda Aftonbladet valde alltså att gå ut med nyheten efter kyrkomötet och biskopsvigningarna. Syndaren är ju en borgerlig politiker, och det är ju riksdagsval om knappt ett år. Aftonbladet är Sveriges värsta porrblaska, men definitvt inte den sexigaste - om man inte har rent "sjukliga" böjelser, vill säga. Aftonbladet är alltså en tidning som snaskar i sexuell förnedring av kvinnor, med inslag av grovt våld. Och detta är, trots allt, betydligt värre än att köpa sex - åtminstone om säljaren hade varit flickan själv. 

Nu har jag själv stuckit ut hakan rejält. Kan det verkligen vara möjligt att en 17-årig flicka kan sälja sex frivilligt till en 50 år äldre man? Ja, jag tror att många 17-åriga flickor kan göra det, även om de är en klar minoritet. Äldre män behöver ju inte vara sämre älskare än yngre män, men har förstås utseendet emot sig. 

Frågan år ju vilken syn på sex, som den nutida tonårsgenerationen har. Och det är väl den syn, som sprids av Stockholms läns landstings kondomkampanj, exempelvis att toppenm för en svensk tonärstjej är att knullas av  okända män på ett sunkit hotell på en semesterort i Turkiet. - om hon bara har gratiskondomen från landstinget i resväskan.  Det är säkerligen mindre farligt att knullas av en folkpartistisk kyrkomötes-ledamot i dennes bostad. 

En landsortstidning frågade ett par slumvis utvalda tonårsflickor om de kunde tänka sig att sälja sex för att få en biljett till en riktigt bra konsert. Båda svarade ja - förutsatt att killen är ung (ej över 25), snygg och uppför sig väl. Det är den inställningen som sprids av samhällsbetalda sexualupplysare.  Och varför skulle det vara fel att ta betalt för det som man ändå kan tänka sig att göra? Om killen är ung (ej över 25) snygg och uppför sig väl. Alla är kanske inte lika noga med åldern på köparen? Och det är kanske, som en av kyrkomötes-delegaterna från Stockholms stift sa till en landsrotspräst: "I Stockholm har vi en vidare syn på sexualiteten än ni i landsorten."

Det är i så fall inget nytt. Så sa man för 50 år sedan också. Men det är mer avancerat nu. Trots att det var tillåtet att köpa sexuella tjänster på den tiden, var det inte ens många Stockholms-tjejer som kunde tänka sig att ta betalt. Sådant gjorde man inte för pengarnas skull. Även om det var första natten, var det något annat som lockade. Vi var ganska många som trodde att den livslånga kärleken började som kärlek vid första ögonkastet.