larsflemstroms

"För ett antal år sedan beslutade sig landstinget i Dalarna för att låta en psykiatrisk öppenvårdmottagning ha sina lokaler i samma hus som den lokala vårdcentralen i Gagnef. Personalen var från början ganska skeptisk. Hur skulle de kunna ta hand om alla svårt psykiskt sjuka och kanske våldsamma personer som skulle samlas i väntrummen? Döm om alla inblandades förvåning när det visade sig att majoriteten av patienterna på den nyöppnade psykiatriska mottagningen var exakt samma patienter som redan hade gått till vårdcentralen i många år. Det var samma personer som sökte för värk i leder i den ena delen av huset och för nedstämdhet i den andra."

I sin ledare i Dagen i förra veckan, spädde Elisabeth Sandlund på fördomarna om vilka de psykiskt sjuka är. Följden blir att de förväxlas med människor som uppför sig illa, missbrukare och kriminella. Medlemmar i Svenska Journalistförbundet har ägnat sig åt detta i flera år, speciellt Stockholms-journalister. De har riktat förfölelse mot en utsatt grupp i samhället för att tjäna pengar. Exempelvis skrev DN att den Äkeshovsämannen, som slog vilt omkring sig med ett järnrör och dödade en man på Åkeshovs tunnelbanestation, hade blivit avvisad från en psykiatrisk mottagning, att han var en av de psykiskt sjuka som inte fått vård. Jag ringde upp ledarskribenten Barbro Hedvall och sa att han hade blivit avvisad från Beroendecentrum. Hedvall svarade att enligt tidningens definitioner är Beroendecentrum en "psykiatrisk verksamhet".

Det är alltså ledarredaktionerna - och inte Socialstyrelsen - som bestämmer diagnoserna och avgör kategoriindelningen av vårdtagarna! Åkeshovsmannen hade drabbats av akut alkoholförgiftning, sedan levern slagits ut så att den mängd alkohol som nådde hjärnan hade mångdubblats. DN hade avsiktligt undanhållit sina läsare den informationen, i avsikt att fakta inte skulle störa journalisternas krig mot de psykiskt sjuka.

Ett annat exempel är journalisten Åsa Mobergs "Adams bok", som handlar om hur det är att leva tillsammans med en "psykiskt sjuk" person. Den börjar med att Adam, i jakten på amfetamin skär sönder sin värdinnas möbler och blir hemlös, träffar Åsa, går med i Anonyma Alkoholister, men sitter och råsuper tillsammans med Åsa - och hur Åsa hotar en läkare med att hon minsanna är journalist - för att få Adam intagen på en psykiatrisk klinik under psykiatrisk diagnos. Åsa ska nämligen hålla tal på Socialdemokraternas 1 maj-demonstration, och vill inte bli störd av den berusade Adam, sedan hon själv saboterat hans försök att bli kvitt beroendet genom AA.

Nu skriver kd-ministrarna Hägglund och Larsson i DN att förbättring och utveckling inom psykiatriområdet kommer inte kommer att leda särskilt långt om vi inte samtidigt förändrar attityden till personer med psykisk sjukdom:
 
"Vi ser tecken i samhället på att psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning leder till att personer inte släpps in i olika sammanhang. Detta kan i sin tur bidra till att en person med psykisk funktionsnedsättning upplever sig ha små chanser till att utvecklas, känner sig ovälkommen och inte blir delaktig i samhället."

Även en blind höna kan hitta ett korn. Och det här var ett verkligt guldkorn. Tiotusentals psykiskt sjuka hålls kvar i sina sjukdomssymtom av det utanförskap som fördomarna leder till. Men det är inte bara de, som har en psykiatrisk problematik i botten, som drabbas. Utan även alla som diagnosticeras som psykiskt sjuka på grund av utseende eller tillfälliga händelser, eller för att man är en helt vanlig svensk som inte uppfyller den frikyrkliga präktighetsnormen, inte kan de sociala konderna i frikyrkomiljön. Det ska till väldigt lite. Det är som om varje samhället behöver, varje submiljö, behöver en grupp att hacka på.

Elisabeth Sandund är alltså ytterst farlig för andras hälsa. Hon måste tas om hand och spärras in, så att hon inte kan skada andra. Och sig själv.