Priset för en friskförklaring. Levi Pethrus hos prof Gadelius
P-O Enqvist berättar i sin bok om pingströrelsens grundare, Levi Pethrus, att denne hade kallats till den svenska 1900-talsprykiatrins grundare, professor Bror Gadelius för ett tre timmar långt samtal. Året var 1908. Enqvist gissar att det var en "liten sinnesundersökning" och framhåller triumfatoriskt att Pethrus blev "friskförklarad" - och att pingströrelsen därmed hade fått klartecken av landets högsta själavårdande myndighet. Som naturligtvis inte var Svenska kyrkan. Det var ju inte 1800-talet längre. Då krävdes kyrkoherdens medgivande för att någon skulle tas in på mentalsjukhus. Kyrkoherdarna ansågs då ha den rätta kompetensen att avgöra vad som var äkta respektive falska uppenbarelser. Under 1900-talet avgjorde läkarna - ateister som Gadelius - vad som var av Gud. Och vad som var religiösa vanföreställningar.
Bakgrunden var att en nyfrälst person hade erkänt för Levi Pethrus att han hade stulit, och uppmanats av Pethrus att ange sig själv till polisen. Det är nära nog ett symtom på psykisk sjukdom att erkänna brott som man inte har begått. Så polisen skjutsade mannen till Långbro mentalsjukhus. Varifrån han plockades ut av Levi Pethrus framför näsan på läkarna, som på order av polisen hade diagnosticerat mannen som psykiskt sjuk. Det var så Gadelius såg psykiatrins uppgift. Att ställa upp med falska diagnoser i statsnyttans tjänst. Precis som sovjetpsykiatrikerna 50 år senare.
Jag har en helt annan tolkning än Enqvist av mötet mellan Pethrus och Gadelius. Jag tror att Gadelius gjorde klart för Pethrus, att han hade makt att bura in Pethrus på livstid på mentalsjukhus, om Pethrus fortsättningsvis ifrågasatte psykiatrins diagnoser. Pingströrelsen fick hållas, om den strikt höll sig till det religiösa.
Bakgrunden var att en nyfrälst person hade erkänt för Levi Pethrus att han hade stulit, och uppmanats av Pethrus att ange sig själv till polisen. Det är nära nog ett symtom på psykisk sjukdom att erkänna brott som man inte har begått. Så polisen skjutsade mannen till Långbro mentalsjukhus. Varifrån han plockades ut av Levi Pethrus framför näsan på läkarna, som på order av polisen hade diagnosticerat mannen som psykiskt sjuk. Det var så Gadelius såg psykiatrins uppgift. Att ställa upp med falska diagnoser i statsnyttans tjänst. Precis som sovjetpsykiatrikerna 50 år senare.
Jag har en helt annan tolkning än Enqvist av mötet mellan Pethrus och Gadelius. Jag tror att Gadelius gjorde klart för Pethrus, att han hade makt att bura in Pethrus på livstid på mentalsjukhus, om Pethrus fortsättningsvis ifrågasatte psykiatrins diagnoser. Pingströrelsen fick hållas, om den strikt höll sig till det religiösa.
Kommentarer
Trackback
