larsflemstroms

"Huvudärendet i kristen etik är omsorg om medmänniskan. Frågan är vad det är som gagnar, upprättar och ger stöd. En del kommer att uppröras av beslutet, men om vi röstar JA till Kyrkostyrelsens förslag imorgon blir det en återupprättelsens och befrielsens dag för människor som kyrkan i långa tider har förtryckt, nedtystat och fördömt. När vi återupprättar hbtq-personerna i vår kyrka återupprättar vi kyrkan självt och vi helar en sårad del av Kristi kropp."

Så sa Karin Långström-Vinge från kyrkomötets talarstol. Jag har tagit citatet från hennes blogg. Som jag har visat i mina två föregående inlägg på denna blogg, har inte alls alla hbtq-personer blivit upprättade. Och dessutom inte en enda ensamlevande hetero. Och naturligtvis inte heller mambor och pappbor.

I stället för att upprätta någon har kyrkan fördömt alla som inte lever i parförhållanden, som bygger på ett gemensamt sexliv.

Att inkludera "q" i snacket om upprättelse är extra fräckt, eftersom kritiken mot tvåsamhetsnormen är det ena av queer-ideologins båda ben. Det andra är kritiken mot heteronormen, att sex bara kan vara mellan personer av olika kön.

Och problemet för t-personerna har väl inte varit att staten har förbjudit dem att gifta sig med den de vill. Alltså en kvinna om t-personen är en man, vilket de som regel är. Utan problemet är snarare att alla kvinnor inte vill gifta sig med män, som offentligt låtsas vara kvinnor. "t" är alltså inte någon sexuell läggning.

Man må tycka vad man vill om "q" och "t", exemeplvis att det de håller på med är anstötligt, men upprättade har de inte blivit.