Bacillskräcken firar nya triumfer
Jag gick inte till nattvarden idag. Ska vi ta detta med kvinnliga präster? Det handlar ju inte om att vara lika duktigt som en man. Det handlar i stället om aningen - eller. Handlar det bara om jordiska jämlikhetssträvanden, eller är kvinnor verkligen kallade till präster? Hittills har jag trott det. Men tveksamt är det?
Men det finns sådant som är mer tveksamt. Bacillskräcken firar nya triumfer. Det ska inte vara några smutsiga fingrar i kalken. Men så har det varit sedan aids-skräcken under 1980-talet. Sedan dess har bögar och vanliga inte kunnat dricka ur samma kalk. Ingen har frågat var fingrarna har varit, innan de doppar brödet i vinet. Sedan förra söndagen doppar prästen. Förhoppningsvis har hon tvättat händerna med desinfektionsmedel, som de har på sjukhusen. Även präster måste ju gå på toaletten. De kan få coli-bakterier på händerna. Och Jesus har ju aldrig botat några sjuka - än mindre förebyggt någon sjukdom genom sin närvaro. Och det där med Jesu verkliga närvaro i nattvarden (realpresens) tror väl ingen på? Dödsstöten för den läran kom häromveckan i Kyrkans Tidning, när någon specialist på smittskydd menade att alkoholhalten i vinet inte är tillräckligt hög för att förebygga smittspridning via gemensamhetskalk.
Så de församlingar som har börjat med druvjuice kan fortsätta med det. Av solidaritet med alkoholisterna. Annars får ju de bara en halv nattvard, förklarade en frikyrkotant för mig. Utan riktigt vin får vi alla en halv nattvard. Den som avstår från vinet får däremot inte en halv nattvard, om de övriga dricker av vinet, och det är riktigt vin. Nattvarden är nämligen en gemensamhetshandling. Jesus är lika närvarande, även om alla inte dricker av vinet. Den där frikyrkotanten sålde prenumerationer på Dagen, som just den veckan gjorde häftig reklam för en "nykter alkoholist" som hade blivit präst, och började sin prästgärning med att ge sig på ännu en 2000-årig tradition, att det ska vara riktigt vin i nattvarden. Annars kan han inte arbeta som präst. För det förutsätts ju att åtminstone prästen dricker av vinet, allts om är kvar sedan församlingen fått sitt.
Såvitt jag kan minnas, behövde man inte ändra på någon av kyrkans ordningar för att kvinnor skulle kunna bli präster (bortsett från ordningen att bara män kan bli präster). Jag tycker att det är oerhört egoistiskt att komma och säga "Nu måste ni ändra på det för att jag ska bli präst". Särskilt egoistiskt när det är en sannolikt är en självförvållad "sjukdom", som alkoholisterna själva föredrar att kalla sitt missbruk och dess konsekvenser. Att det är synd om alkoholisterna, och att de inte själva kan bryta sitt beroende, gör inte alkoholismen mindre självförvållad. Det är samma egoism som när en bisexuell präst vill ha samkönade vigslar i kyrkan, så att han kan gifta sig med sin "make".
Innan han började leva i synd med en annan man, hade han varit gift med en kvinna i 17 år, och argumenterade att skiljsmässor är helt accepterade och därför kommer samkönade kyrkvigslar också att bli helt accepterade med tiden. Men kunde han då inte ha nöjt sig med de 17 åren med en kvinna? Det finns många heterosexuella som inte gifter om sig efter en skiljsmässa. De kanske inte kan komma över den, eller har helt enkelt inte hittat någon annan. Jag har faktiskt större förståelse för genuint homosexuella, som måste avstå från sex helt och hållet hela livet för att inte synda. Kan man inte tygla sina begär, ska man inte vara präst!
Alltför många präster ägnar sig åt ett effektsökeri av samma slag som en läkare, som säger till sin patient "Visst kan du fortsätta att röka. Jag dömer inga rökare. Jag tänker inte straffa dig med att göra så att du får cancer." Att patienten själv bestämmer om han ska lyda läkarens råd, eller ej, ger inte läkaren rätt att "tillåta" farliga vanor.
Men vad är det egentligen för fel med att prästen doppar brödet vinet. Egentligen inte mer fel än att det är fel att över huvud taget doppa brödet i vinet. Nattvardselementen är så helia så att ingen annan än prästen borde ha rätt att ta i dem. Därför ska prästen stoppa brödet i munnen på folk. Och inte i händerna på folk. Och därför vore särkalkar den bästa lösningen, sett ur alla aspekter. Men vi har ju haft traditionen med gemensam kalk i ett par tusen år. Mormonerna, som f.ö. inte är kristna och bara har vanligt vatten i sin så kallade nattvard, klarar dock detta med särkalkar utan några som helst problem. Varför skulle inte Svenska kyrkan göra det? Om vi nu ska låta bacillskräcken styra
På med plasthandskarna. Och torka av altaret med klorhexidin, innan något ställs på altaret! Och montera ett nytt och ventilationssystem med punktutsug, så att man inte behöver andas in andras utandningsluft! Slopa de gemensamma psalmböckerna!
