larsflemstroms

Hur kan vi veta att Gud finns, om han inte har meddelat sig med oss (mänskligheten)? Och om han har meddelat sig med oss, har han väl sagt något? Och tror vi det, så har vi att hålla oss till det som Gud har sagt, även om det kan tyckas strida mot vår egen logik. Man kan teoretiskt tänka sig att det finns en gud, som inte har meddelat sig med oss eller bevisat sin existens på annan sätt. Men dels är chansen att en sådan gud existerar bara 50/50, och dels kan vi inte veta vad han vill. Hur kan vi veta att en sådan gud vill att vi ska ha gudstjänster och be till honom om syndernas förlåtelse. Han kanske bara blir arg av höra detta.

Kristendomen är en uppenbarad religion, och inte en spekulativ relgion. Det som Gud har uppenbarat finns i den Heliga Skrift, Bibeln, som är Guds ord. Gud har också givit kyrkan och de ensilda kristna anvisningar hur Bibeln ska förstås. Det är en del av trosarvet (depositum fidei). Bibeln ska därför inte tolkas godtyckligt, utan enligt samma mening som bibelböckerna skrevs. I likhet med att  bibelförfattarna fick gudomlig vägledning (genom Guds Ande) när de skrev, kan en frälst, nutida bibelläsare få gudomlig vägledning när han läser. Depositum fidei och Guds Andes vägledning ger tillsammans den "rätta" bibelförståelsen. Forngrekiska ordlistor o.dyl. ger bara ett antal alternativa ordbetydelser, men säger inget om vad bibleförfattarna själva menade.

Staten och kyrkan behöver inte tycka lika. Vi måste skilja mellan lagstiftning och teologi. Lagstiftaren måste respektera religionsfriheten. Därför måste en del lagar vara dispositiva. Religiösa samfund har rätt men inte skydlighet att viga alla par, som har laglig rätt att ingå äktenskap. Därför måste Svenska kyrkan säga nej till homovigslar i kyrkan.


Gud har givit människorna en fri vilja, för att de ska välja honom. Därför kan man inte lagstifta fram krisen tro. Man kan, i viss utsträckning, lagstifta fram en kristen livsstil. Men den möjligheten urholkas av att omöjligheten att lagstifta fram tro. Detta förklarar varför staten, som måste ta hänsyn även till de icke-kristna medborgarna, och kyrkan inte alltid kan tycka lika.

När Gud var färdig med skapelsen sa han att det är "gott". Vad som är "gott" avgörs av Gud, och inte av någon mänsklig måttstock. Och de mänskliga måttstockarna förändras ju dessutom över tid. Men skapelsen fördärvades av syndafallet. Hela skapelsen, och inte bara människorna blev fördärvade. Eftersom vi alla föds till en fallen värld, kommer vi alla att bli syndare, med en lust att synda.

Alla sexuella handlingar utanför äktenskapet, som är av Gud instiftat för man och kvinna. är synder. Utlevd homosexualitet är dock inte någon syndkategori för sig själv.


Vi har alltså två eller tre skäl till att kyrkan inte ska viga homopar:

1. Äktenskapet är instiftat av Gud endast för man och kvinna. En samkönad vigsel får visserligen samma rättsverkningar som en särskönad vigsel, men blir inte ett äktenskap i religiös bemärkelse. Samkönade vigslar i kyrkan ser jag därför som ett bedrägeri mot homoparen, som tror att de får någonting mer än vad de kunnat få genom en borgerlig vigsel, med de ceremonier som de önskar sig. 

2. Sexualitet är en komponent i äktenskapet och utlevd homosexualitet är en synd. Enligt Tom Wright, som är biskop i England, och expert på exegetik, upphäver NT möjligheten till månggifte, som fanns i GT. Månggitfte innebär därför att en man som gifter sig med flera kvinnor, begår äktenskapsbrott mot sin första hurstru, med de ytterligare hustrur som han gifter sig med. Därför kan inte kyrkan medverka till månggifte. På samma sätt kan inte kyrkan medverka till samkönade äktenskap. De, som menar att kyrkan kan viga samkönat är skyldig en förklaring, varför de inte kan viga en man och flera kvinnor, alternativ en kvinna och flera män.

3. Genom att försvara de samkönade vigslarna med pseudoteologiska argument (som exempel "människan ska inte vara ensam", "man ska vara två", "bekräfta kärleken", etc) inför man nya diskrimineringsgrunder utan stöd i Bibeln, vilka drabbar både hetero och homo, som inte uppfyller tvåsamhetsnormen.

Kyrkan kan inte välsigna något som Gud inte välsignar. Det som sagts om vigslar i kyrkan, gäller naturligtvis också välsignelsehandlingar.  Gud välsignar det som han har skapat, men inte det som har tillverkats eller inrättats av människor, hur bra det än må vara. Kyrkan kan därför välsigna hundar, men inte bilar. Gud har naturligtvis även skapat alla homosexuella, men det är inte han som har gjort dem homosexuella. Kyrkan kan därför inte välsigna ett borgerligt ingånget homoäktenskap (det vore ju som att välsigna statens lagar, och upphöja riksdagsmajoritetens beslut till något slags gudomlig sanning.)
 
Jag vill veta vad duonormapologeterna har att säga till den ensamma bögen, som jagar runt på gaybarer, men inte hittar den besvarade kärleken, inte någon att dela livet med. Många heterosexuella är i samma situation. Ska inte även deras kärlek "bekräftas"?

Om ett nygift homopar vill bli välsignade av kyrkan, bör kyrkan svara: "Vi kan välsigna er båda två, men vi kan inte välsigna ert äktenskap."

Samma svar bör ges till ett heteropar, som har gift sig borgerligt. Gud har inte instiftat någon borgerlig vigsel över huvud taget.

 Tre generationer: S:t Anna, jungfru Maria och Jesus. Svenskt altarskåp från senmedeltiden.