Tillbaka till nattvarden
Genom nattvarden mottar vi Jesu kropp och blod. Det ska ju prästen säga: Jesu lekamen utgjuten för dig. Jesu blod utgjutet för dig. Det betyder att Jesus är personligen närvarande. Det kallas realpresens. Verkligen här och nu. Det är luthersk tro. Det tror även katoliker och ortoxa. De mer radikala reformatorerna under 1500-talet ifrågasatte om Jesus verkligen kan vara samtidigt närvarande i alla kyrkor över hela världen, där nattvarden firaras. För dem var nattvarden snarare en minneshögtid. Ofta kallas denna nattvardssyn felaktigt för "åminnelse". Detta ord betyder nämligen "göra levande igen", och är alltså ett nordiskt ord för realpresens.
Hur detta kan ske är ett av den kristna trons mysterier. Ett mysterium är en oförklarlig hänselse, något som människor inte kan förstå varför det är så. Jag har i diskussioner fört fram tanken att nattvarden upphäver tidens och rummets kategorier. Under nattvarden förflyttas vi från tiden till evigheten. Ordet evigheten betecknar motsatsen till tiden, och är alltså inte samma sak som "lång tid". När en människa dör, säger vi att hon går in i evigheten. Vi talar också om att Jesus fanns före tiden, d.v.s, före skapelsen. Tiden är en egenskap hos skapelsen, en fjärde dimension, som Einstein sa. Den moderna fysiken har återupprättat judendomen (Einstein var jude) och kristendomen på denna punkt. Tiden i sig är inte en konstant, som man trodde under exempelvis 1600-talet, utan en produkt av energi och materia, det som Gud har skapat. I skapelseberättelsen i Bibeln står hur Gud tände himmelsljusen (sol och måne) för att utmärka särskilda tider.
Är det verkligen så att Jesus kommer till alla kyrkorna på jorden under nattvarden, eller är det så att de som får nattvarden träder in i ett tidlöst tillstånd är närvarande på Golgata för 2000 år sedan?
Nattvarden måste återupprättas i Svenska kyrkan. Det får vara slut på experimenterandet. För det första måste prästen göra rätt, så att vi verkligen möter Jesus i nattvarden. För det andra måste de olika handlingarna utföras så att de symboliserar mysteriet. För det tredje måste vi samla oss före nattvarden, så att vi verkligen tar emot Jesus. För det fjärde bör den som tar emot nattvarden tro på mysteriet. Om det bara handlar om att umgås med andra kyrkobesökare, kan man göra det under kyrkkaffet. Därför föreslår jag att:
1. Nattvarden ska endast ges till konfirmerade medlemmar i Svenska kyrkan, samt till medlemmar i andra kyrkor som också tror på realpresens. Okonfirmerade personer kan ta emot välsignelsen i stället för nattvarden.
2. Nattvardselementen ska bäras fram till högaltaret i procession, och alltså tillredas på högaltaret. Under tillredelsen ska prästen vara vänd mot öster, alltså från församlingen, och vända sig mot församlingen när allt är klart. Under tillredelsen ska prästen hålla sig strikt till den föreskrivna ordningen, och alltså inte blanda in andra förklaringar eller liturgiska element. Detta bör klaras av före tillredelsen.
3. Med ansiktet fortfarande vänt från församlingen ska prästen hålla upp först brödet och sedan kalken väl synligt över sitt eget huvud*.
4. Församlingen ska knäböja vid altarrundeln under mottagandet av nattvarden. Utdelningen börjar när alla, som får plats vid altarrundeln har intagit sina platser. De ska stanna i knäböjande position tills alla har fått. Därefter ska de lämna plats för en ny omgång nattvardsgäster.
5. Om någon sitter i rullstol, eller eljest inte kan falla på knä, ska han visa sin vördnad på något annat sätt. Det kan ju vara lämpligt, om det är möjligt, att köra fram rullstolen till öppningen i altarrundelns så att prästen är innanför och den som tar emot utanför.
6. Om någon inte vill ta emot vinet på grund av alkoholproblem eller annan orsak kan han diskret visa detta genom att hålla handen för munnen under utdelningen av vinet. Utdelarern kan, som ersättning och symbol för vinet, teckna ett kors på hans panna.
7. Det ska vara riktigt vin, enligt Svenska kyrkans tradition. Mer vin ska inte koncekreras, än att prästen själv kan dricka upp det som är kvar, när församlingen har fått sitt. Varje kyrka bör därför ha kalkar i olika storlek.
8. Huvudalternativet ska vara att alla dricker ur samma kalk. För dem som, så önskar ska det finnad särkalkar. Hur det ska fungera rent praktiskt får vi fundera på**. Men det kan vara lämpligt med tre utdelare, en som delar ut brödet, och två som delar ut vinet.
9. Om det är så många besökare, så att nattvarden måste delas ut vid flera "stationer" bör det ändå ges möjlighet till knäfall genom flyttbara knälfallsbänkar. En knäfallsbänk ger möjlighet att stödja armarna och avlasta knäna, vartill man kan ta stöd i bänken när man ska resa sig igen.
10. Om man har en mycket stor kyrka, och bara ett fåtal nattvardsgäster, kan man ställa knäfallsbänkarna i bakre delen av koret, och dela ut nattvarden där i stället för vid altarrundeln, alternativt hålla hela gudstjänsten i ett sidokor.
________
*) Till skillnad mot Katolska kyrkan har vi ingen klockklämtning under koncekreringen i Svenska kyrkan. Därför behövs ett tydligt tecken, som visar när nattvardselementen är konsekrerade. Församlingen bör dessutom ges möjlighet till en kort, eukaristisk tillbedjan (Man ber till Jesus).
**) Man kan ställa fram ett bord med särkalkar i koret. De som vill ta emot vinet i särkalk ska då ställa en sådan kalk på en bricka, som därefter bärs fram till prästen, som fyller på vin i särkalkarna, medan brickan hålls av den som ska dela ut särkalkarna. Mottagaren av vinet tar kalken från brickan, som hålls fram av utdelaren, och ställer sedan tillbaka den urdruckna kalken på brickan. Jag har sett detta fungera utmärkt i en mormonförsamling (!).
Förr i tiden fick endast präster dela ut nattvarden. Om vi nu accepterar nyordningen att även lekmän får göra det, kan ordningen med särkalkar inte vara något stort problem.
Hur detta kan ske är ett av den kristna trons mysterier. Ett mysterium är en oförklarlig hänselse, något som människor inte kan förstå varför det är så. Jag har i diskussioner fört fram tanken att nattvarden upphäver tidens och rummets kategorier. Under nattvarden förflyttas vi från tiden till evigheten. Ordet evigheten betecknar motsatsen till tiden, och är alltså inte samma sak som "lång tid". När en människa dör, säger vi att hon går in i evigheten. Vi talar också om att Jesus fanns före tiden, d.v.s, före skapelsen. Tiden är en egenskap hos skapelsen, en fjärde dimension, som Einstein sa. Den moderna fysiken har återupprättat judendomen (Einstein var jude) och kristendomen på denna punkt. Tiden i sig är inte en konstant, som man trodde under exempelvis 1600-talet, utan en produkt av energi och materia, det som Gud har skapat. I skapelseberättelsen i Bibeln står hur Gud tände himmelsljusen (sol och måne) för att utmärka särskilda tider.
Är det verkligen så att Jesus kommer till alla kyrkorna på jorden under nattvarden, eller är det så att de som får nattvarden träder in i ett tidlöst tillstånd är närvarande på Golgata för 2000 år sedan?
Nattvarden måste återupprättas i Svenska kyrkan. Det får vara slut på experimenterandet. För det första måste prästen göra rätt, så att vi verkligen möter Jesus i nattvarden. För det andra måste de olika handlingarna utföras så att de symboliserar mysteriet. För det tredje måste vi samla oss före nattvarden, så att vi verkligen tar emot Jesus. För det fjärde bör den som tar emot nattvarden tro på mysteriet. Om det bara handlar om att umgås med andra kyrkobesökare, kan man göra det under kyrkkaffet. Därför föreslår jag att:
1. Nattvarden ska endast ges till konfirmerade medlemmar i Svenska kyrkan, samt till medlemmar i andra kyrkor som också tror på realpresens. Okonfirmerade personer kan ta emot välsignelsen i stället för nattvarden.
2. Nattvardselementen ska bäras fram till högaltaret i procession, och alltså tillredas på högaltaret. Under tillredelsen ska prästen vara vänd mot öster, alltså från församlingen, och vända sig mot församlingen när allt är klart. Under tillredelsen ska prästen hålla sig strikt till den föreskrivna ordningen, och alltså inte blanda in andra förklaringar eller liturgiska element. Detta bör klaras av före tillredelsen.
3. Med ansiktet fortfarande vänt från församlingen ska prästen hålla upp först brödet och sedan kalken väl synligt över sitt eget huvud*.
4. Församlingen ska knäböja vid altarrundeln under mottagandet av nattvarden. Utdelningen börjar när alla, som får plats vid altarrundeln har intagit sina platser. De ska stanna i knäböjande position tills alla har fått. Därefter ska de lämna plats för en ny omgång nattvardsgäster.
5. Om någon sitter i rullstol, eller eljest inte kan falla på knä, ska han visa sin vördnad på något annat sätt. Det kan ju vara lämpligt, om det är möjligt, att köra fram rullstolen till öppningen i altarrundelns så att prästen är innanför och den som tar emot utanför.
6. Om någon inte vill ta emot vinet på grund av alkoholproblem eller annan orsak kan han diskret visa detta genom att hålla handen för munnen under utdelningen av vinet. Utdelarern kan, som ersättning och symbol för vinet, teckna ett kors på hans panna.
7. Det ska vara riktigt vin, enligt Svenska kyrkans tradition. Mer vin ska inte koncekreras, än att prästen själv kan dricka upp det som är kvar, när församlingen har fått sitt. Varje kyrka bör därför ha kalkar i olika storlek.
8. Huvudalternativet ska vara att alla dricker ur samma kalk. För dem som, så önskar ska det finnad särkalkar. Hur det ska fungera rent praktiskt får vi fundera på**. Men det kan vara lämpligt med tre utdelare, en som delar ut brödet, och två som delar ut vinet.
9. Om det är så många besökare, så att nattvarden måste delas ut vid flera "stationer" bör det ändå ges möjlighet till knäfall genom flyttbara knälfallsbänkar. En knäfallsbänk ger möjlighet att stödja armarna och avlasta knäna, vartill man kan ta stöd i bänken när man ska resa sig igen.
10. Om man har en mycket stor kyrka, och bara ett fåtal nattvardsgäster, kan man ställa knäfallsbänkarna i bakre delen av koret, och dela ut nattvarden där i stället för vid altarrundeln, alternativt hålla hela gudstjänsten i ett sidokor.
________
*) Till skillnad mot Katolska kyrkan har vi ingen klockklämtning under koncekreringen i Svenska kyrkan. Därför behövs ett tydligt tecken, som visar när nattvardselementen är konsekrerade. Församlingen bör dessutom ges möjlighet till en kort, eukaristisk tillbedjan (Man ber till Jesus).
**) Man kan ställa fram ett bord med särkalkar i koret. De som vill ta emot vinet i särkalk ska då ställa en sådan kalk på en bricka, som därefter bärs fram till prästen, som fyller på vin i särkalkarna, medan brickan hålls av den som ska dela ut särkalkarna. Mottagaren av vinet tar kalken från brickan, som hålls fram av utdelaren, och ställer sedan tillbaka den urdruckna kalken på brickan. Jag har sett detta fungera utmärkt i en mormonförsamling (!).
Förr i tiden fick endast präster dela ut nattvarden. Om vi nu accepterar nyordningen att även lekmän får göra det, kan ordningen med särkalkar inte vara något stort problem.
Kommentarer
Trackback
