Årets Pride inget för Sexpressen och Aftonsnuskan.
Den nyrojalistiska f.d. boljeviktidningen Aftonbladet var mer bekymrad för tronföljden (om Victoria) skulle abdikera än av årets urvattnade Pride-parad. Båda tidningarna hade gammal skåpmat om hovets kärleksbekymmer som förstasidesnyhet. Den ena skrev att kungen styr med järnhand och den andra frossade i prins Carl Filips fästmös tidigare karriär som fotomodell. Blivande prinsessor i det multireligiösa Sverige ska förstås ha burit burka innan de klär av sig inför den eventuella tronföljarens ögon, när nu det ska ske.
Domprosten Åke Bonnier, som medverkade vid kronprinsessans vigsel med herr Daniel (numera hertig av Västergötland mm), att bröllopsnatten förlorat sin betydelse. Kanske inrappporterat av kyrkans sängkammarspion på Slottet?
Om inte sängkammarspionen ifråga är pastorsadjunkt Helle Klein själv, är det kanske någon som är utsänd av henne i egenskap av politisk chefredaktör på den nyrojalistiska tidningen?
Jodå, jag har sett nakenbilderna på Sveriges blivande drottning (om prinses båda systrar skulle abdikera). Mern jag undrar om inte pratet om "nakenbilder" är falsk marknadsföring.
Mer naket än så fanns att beskåda i Pride-paraden, men det var tydligen inte tillräckligt upphetsande för snuskhumrarna i journalistkåren för en förstasidesplacering. Som jag skrev i förra inlägget på denna blogg var årets Pride-parad mycket urvattnad jämfört med pressbilderna från tidigare år.
Men jag måste ge paradens försvarare rätt i att media även i år gav en falsk bild av verkligheten, som vi som åskådare på plats såg den. Pressfotograferna hade zoomat in på det mest oanständiga de kunde hitta, exempelvis bikiniklädda herrar med lösbröst och stora ölmagar. En videosnutt visade Lars Ohly, v, som magdansös med magen täckt av en t-shirt. Och linslusen Maria Wetterstrand. mp, som med långa kliv ställde sig framför Ohly, när hon förstod att det var han som filmades.
Typiskt av MW att stjäla uppmärksamheten sådär, rentav anstötligt.
Men den verkliga nyheten, som media missade, var att Mona Sahlin vinkade tillbaka som om vi vore gamla bekanta, när jag vinkade till henne. Hur påverkar det bilden av s som det mest "homofob"-fientliga partiet?
Men frågan är om inte sex säljer och att upphaussningen av Pride-spektaklet beror på att journalisterna fått vad de velat ha under tidigare år. Och frågan är om inte Pride som turistmagnet har konkurrerats ut av kungahuset. Och Pride-ledningen får nog ta sig en rejäl funderare: Antingen satsa på mer sex och mer anstötlighet för att locka tillbaka journalisterna. Eller att förvandla paraden till en mer konvetionella demonstration för homosexuellas rättigheter. Som de i och för sig redan har fått.
Detta påminner lite om diskussionerna i Sverige inför den första Pride-paraden i Riga, som skulle gå varv efter varv runt domkyrkan. Jag blev rejält utskälld när jag på Dagen Forum Debatt frågade varför man inte i stället gick till landets justitiedepartement för att kräva rättigheter. Men paraderna i öststaterna på den tiden (för fyra-fem år sedan) lockade ju fler utländska sexturister än öststatsbor. Och de tillresta sexturisternas främsta intresse verkar ju ha varit att skaffa fler motståndare till de homosexuella än de redan hade - inte att de skulle få rättigheter.
Och så har det väl varit i Sverige också? Angrepp på den traditionella kristendomen med regnbågsfanan som täckmantel...
Oavsett vad vi må tycka om Pride i sig, så är väl Pride en något större händelse än prinsfästmöns förflutna som fotomodell? Som dessutom inte är någon nyhet... Inte nog med att de mest inflytelserika journalisterna har tagit över uppgiften som åklagare, domare och straffverkställande myndigheter för påstådda brott. De ger oss dessutom en falsk bild av verkligheten. Och snaskar i våra mest primitiva känslor, inte sällan enligt mottot Den enes död är den andres bröd.
Motdrevet var planerat en längre tid, men bloggen kom ändå att sjösättas i förtid på grund av Littorin-affären. Avsikten med Motdrevet är att granska enskilda journalister på samma sätt som de granskar andra, att hänga ut enskilda journalister på samma sätt som de hänger ut andra, att göra journalistkåren kollektivt ansvarig för enskilda journalisters övertramp, på samma sätt som de gör andra grupper (inte minst alla män) kollektivt ansvariga för enskilda medlemmars övertramp. Samt att granska och bekämpa journalistkårens falska anspråk på att vara något slags stöttepelare för demokratin samt deras falska anpråk på att "nyhetsvärdering" skulle vara något slags vetenskap som sätter fokus på väsentligheter.
Även rapporteringen från Pride är alltså en manipulerad verklighet. Utan tillräckligt mycket sex, snusk och anstöt får man inte de reportage som krävs för att budgeten ska gå ihop.
http://motdrevet.blogg.se
Domprosten Åke Bonnier, som medverkade vid kronprinsessans vigsel med herr Daniel (numera hertig av Västergötland mm), att bröllopsnatten förlorat sin betydelse. Kanske inrappporterat av kyrkans sängkammarspion på Slottet?
Om inte sängkammarspionen ifråga är pastorsadjunkt Helle Klein själv, är det kanske någon som är utsänd av henne i egenskap av politisk chefredaktör på den nyrojalistiska tidningen?
Jodå, jag har sett nakenbilderna på Sveriges blivande drottning (om prinses båda systrar skulle abdikera). Mern jag undrar om inte pratet om "nakenbilder" är falsk marknadsföring.
Mer naket än så fanns att beskåda i Pride-paraden, men det var tydligen inte tillräckligt upphetsande för snuskhumrarna i journalistkåren för en förstasidesplacering. Som jag skrev i förra inlägget på denna blogg var årets Pride-parad mycket urvattnad jämfört med pressbilderna från tidigare år.
Men jag måste ge paradens försvarare rätt i att media även i år gav en falsk bild av verkligheten, som vi som åskådare på plats såg den. Pressfotograferna hade zoomat in på det mest oanständiga de kunde hitta, exempelvis bikiniklädda herrar med lösbröst och stora ölmagar. En videosnutt visade Lars Ohly, v, som magdansös med magen täckt av en t-shirt. Och linslusen Maria Wetterstrand. mp, som med långa kliv ställde sig framför Ohly, när hon förstod att det var han som filmades.
Typiskt av MW att stjäla uppmärksamheten sådär, rentav anstötligt.
Men den verkliga nyheten, som media missade, var att Mona Sahlin vinkade tillbaka som om vi vore gamla bekanta, när jag vinkade till henne. Hur påverkar det bilden av s som det mest "homofob"-fientliga partiet?
Men frågan är om inte sex säljer och att upphaussningen av Pride-spektaklet beror på att journalisterna fått vad de velat ha under tidigare år. Och frågan är om inte Pride som turistmagnet har konkurrerats ut av kungahuset. Och Pride-ledningen får nog ta sig en rejäl funderare: Antingen satsa på mer sex och mer anstötlighet för att locka tillbaka journalisterna. Eller att förvandla paraden till en mer konvetionella demonstration för homosexuellas rättigheter. Som de i och för sig redan har fått.
Detta påminner lite om diskussionerna i Sverige inför den första Pride-paraden i Riga, som skulle gå varv efter varv runt domkyrkan. Jag blev rejält utskälld när jag på Dagen Forum Debatt frågade varför man inte i stället gick till landets justitiedepartement för att kräva rättigheter. Men paraderna i öststaterna på den tiden (för fyra-fem år sedan) lockade ju fler utländska sexturister än öststatsbor. Och de tillresta sexturisternas främsta intresse verkar ju ha varit att skaffa fler motståndare till de homosexuella än de redan hade - inte att de skulle få rättigheter.
Och så har det väl varit i Sverige också? Angrepp på den traditionella kristendomen med regnbågsfanan som täckmantel...
Oavsett vad vi må tycka om Pride i sig, så är väl Pride en något större händelse än prinsfästmöns förflutna som fotomodell? Som dessutom inte är någon nyhet... Inte nog med att de mest inflytelserika journalisterna har tagit över uppgiften som åklagare, domare och straffverkställande myndigheter för påstådda brott. De ger oss dessutom en falsk bild av verkligheten. Och snaskar i våra mest primitiva känslor, inte sällan enligt mottot Den enes död är den andres bröd.
Motdrevet var planerat en längre tid, men bloggen kom ändå att sjösättas i förtid på grund av Littorin-affären. Avsikten med Motdrevet är att granska enskilda journalister på samma sätt som de granskar andra, att hänga ut enskilda journalister på samma sätt som de hänger ut andra, att göra journalistkåren kollektivt ansvarig för enskilda journalisters övertramp, på samma sätt som de gör andra grupper (inte minst alla män) kollektivt ansvariga för enskilda medlemmars övertramp. Samt att granska och bekämpa journalistkårens falska anspråk på att vara något slags stöttepelare för demokratin samt deras falska anpråk på att "nyhetsvärdering" skulle vara något slags vetenskap som sätter fokus på väsentligheter.
Även rapporteringen från Pride är alltså en manipulerad verklighet. Utan tillräckligt mycket sex, snusk och anstöt får man inte de reportage som krävs för att budgeten ska gå ihop.
http://motdrevet.blogg.se
Kommentarer
Trackback
