Helle Klein borde omedelbart avsäga sig prästämbetet i Svk!
Någon har haft vänligheten att lägga ut en länk till en kommentar som jag skrev på en annan blogg för ett år sedan, utan att fråga vare sig vad jag menade med kommentaren eller om jag fortfarande står för de åsikterna. Det gör jag naturligtvis, även om det tangerar ett område där jag under några års tid steg för steg har fått ändra åsikt. Men det betyder inte att jag står för den tolkning av det jag skrev, som kan göras om man inte känner till diskussionen i sin helhet. Därför var det fult gjort att lägga ut länken. Men det är väl sånt man får lära sig i journalistubildningen.
Nu har vederbörande - som försvar av tilltaget med länken - skrivit att han /hon inter viker sig för hot. For för att man har "asvslöjat" något om någon, så är det naturligtvis ägnat att kasta misstankar på denne någon att han har hotat någon. Sånt får man väl också lära sig i journalistubildningen: att ljuga på ett icke åtalbart sätt.
Helle Klein gör det i Aftonbladet idag. Den som "avslöjas" och antyds ha bytt åsikter som en kameleont är den avgående partiledaren Mona Sahlin. En präst borde inte ägna sig åt ett sådant politiskt fulspel, oavsett om "fienden" tillhör det egna partiet eller något annat parti. Behöver jag nämna Aftonbladets smutsmellt är det ett helt neutralt konstaterande. Jag viker mig inte heller för hot. Men när man skriver så - som försvarkastning mot vissa borgerliga politiker? Men droppen, som får bägaren att svämma öveer - är dock vad Helle Klein avslöjar om sig själv. Hur kan en präst försvara terrorister som opererar under religiös täckmantel?
"Det gör inte saken mindre besvärande för Socialdemokratin. Att dess utrikespolitiska talesman så flagrant driver en USA- och Nato-vänlig linje i en tid då kriget mot terrorismen håller på att sätta hela världen i brand är milt sagt upprörande."
"Vi som drivit en anti-krigslinje har gjort det i opposition mot partiledningen men haft en stor del av den interna s-opinionen med oss liksom svenska folket i stort.
http://blogg.aftonbladet.se/helleklein/2010/12/pinsamma-avslojanden-om-ahlin"
Det är alltså sosse-talibanerna på Aftonbladet som uttrycker den allmänneliga svenska (folk-) meningen!
Det är alltså de svenska socialdemokraterna (och underförstått: den borgerliga alliansen) och inte al Qaida och talibanerna som håller på att sätta hela världen i brand. För att öka trovärdigheten i det påståendet förtiger media i Sverige generellt det folkmord på kristna som pågår i Irak. Att talibanerna tvingar afgahnska bönder att odla opium, som förstör ungdomar i alla världsdelar, förtigs också. Är det inte att sätta världen i brand?
Det kan inte anses förenligt med prästämbetet i den allmänneliga Svenska kyrkan, att agera propagandaminster åt terrorister, som sprider död och förintelse och dessutom är i färd med att utrota den kristna minoriteten i ett av världens äldksta kristna länder, Irak. Biskopen i Stockholms stift, som föredömligt har fördömt "det som gör åtskillnad mellan människor" vid riksdagsöppnandet borde se till att pastorsadjunkten på Aftonbladet avkragas.
Den allmänneliga kristna kyrkan utgöres av alla kristna i hela världen i alla tider. Den allmänneliga kyrkan har alltså både en rumsaxel och en tidsaxel- "Alla ska med", kan man verkligen säga.
Den allmänneliga kyrkan i Sverige skiljer sig från de flesta frikyrkorna på så sätt att alla som vill, får vara medlemmar. Man behöver inte förändra sin livsstil för att bli medlem. Man kan inte uteslutas. Man kan visserligen avregistreras om medlem på egen begäran, men är genom dopet ändå evift förenad med Gud genom kyrkan.
Med början med ämbetsreformen för 50 år sedan, som givit kvinnor möjlighet att bli präster och senast genom beslutet på kyrkomötet förra året att samkönade par får vigas i kyrkan, har kyrkans lära förändrats. Man har också i strid med Svenska kyrkans tradition börjat med alkoholfri nattvard. Präster förnekar öppet delar av trosbekännelsen. Biskopar har börjat prästviga personer som lever i samboförhållanden, som alltså utan giltig orsak vägrar gifta sig. Dessa förändringar föjs av uttalanden från "föryarna" att "gammaltroende" ska lämna den allmänneliga kyrkan och bilda "eget".
Dessa politruck-teologer agerar på samma sätt som förnyarna i ett f.d. kommunistparti, som kastar ut dem som inte vill acceptera de ideologiska förändringarna. Man agerar som om kyrkan vore en poltiska organisation, som om kyrkans lära skulle rättas efter politiska ideologier, som om kyrkan skulle ge något slags religiös sanktion åt statsnyttan eller dylikt. Ja, t.o.m. fungera som propagandacentral för utländska terrororganisationer som operserar med en annan religion som täckmantel. Helle Klein är väl inte ensam terroristkramare bland Svenska kyrkans präster?
Mot den bakgrunden måste det som jag skrev förra året, att vi kanske måste "återta" Svenska kyrkan. Det handlar då naturligtvis om att återupprätta den allmänneliga kyrkan, och inte om att kasta ut någon.
En kommentar till "avslöjandet" av vad jag skrev förra året lyder:
"Jag respekterar fullt ut att det finns de som tycker att samkönade äktenskap är i strid med "rätt" kristen tro. Och en del annat också för den delen. ""2Men jag vill då inte ha en storm av fördömanden, undergångsprofetior etc för att jag har en annan syn än dem. Deras tro ska inte få exkludera mig, för i sådana fall är deras respekt bara en läpparnas bekännelse. (Och de agerar tveksamt ur ett kristet perspektiv...) Jag vet också att det finns ett nätverk (eller åtminstone planer på ett sådant) inom SvK som när planer på att "återta" SvK med konsekvenser för de som inte följer "rätt kristen tro". Så man kan ju undra hur det är med den toleransen i de kretsarna...."
Mig veterligt finns inga sådana planer, och jag känner inte heller till att någon annan än jag själv skulle ha fört fram något sådant förslag. Jag kan naturligtvis bara svara för mig själv - om någon utan min vetskap skulle ha kommit på samma tankar.
Men att det skulle få några speciella konsekvenser för dem som inte delar mina teologiska övertygelser (= "rätt kristen tro"), att de inte längre skulle uppfattas som fullvärdiga medlemmar i kyrkan, kan jag inte se. Den allmänneliga kyrkan skiljer sig alltså från frikyrkorna med sina medlemskrav. Inom exempelvis Evangeliska Frikyrkan (EFK) gäller att homosexuella, som lever i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden, över huvud taget inte kan bli medlemmar. De måste skilja sig först.
EFK är därför per definition ingen kyrka, och definitivt ingen allmännelig kyrka. Utan är att anse som en kristen "rörelse". Att jag mycket uppskattar den ledande pastorn i EFK, Stefan Swärd, för att han håller fast vid alla de klassiska dogmerna, med undantag för ecclesiologin (= läran om kyrkan) är en annan sak.
Jag har läst någonstans i Katolska kyrkans katekes (minns inte vilken paragraf) att en katolik ska anstränga sig till det yttersta att tro som kyrkan. Men om man trots detta är övertygad om att kyrkan har fel på någon punkt, så är det den enskildes egen tro som gäller. Det gäller exempelvis när man biktar sina synder. Man måste själv ha ett syndamedvetande, d.v.s. en tro att det som man har gjort är fel. Man ska inte be om förlåtelse för det som någon annan säger är en synd, om man absolut inte kan hålla med.
Att, som villkor för medlemskap i kyrkan, avkrävas en syndabekännelse för sådant som någon annan tycker är en synd, anser jag helt förkastligt. Då är det ingen allmännelig kyrka, utan en förening för renlevnadskonstnärer. Sådana kan ha ett berättigande, exempelvis om det gäller att avhålla sig från alkohol, eller om man vill leva klosterliv. Och man kan ställa högre krav på präster än på vanliga medlemmar. Även terrorister, som sprider död och förintelse, har rätt att vara medlemmar i kyrkan, men präster ska de inte vara. Kyrkan är en gemenskap av syndare.
Du skriver:
"Med början med ämbetsreformen för 50 år sedan, som givit kvinnor möjlighet att bli präster och senast genom beslutet på kyrkomötet förra året att samkönade par får vigas i kyrkan, har kyrkans lära förändrats. Man har också i strid med Svenska kyrkans tradition börjat med alkoholfri nattvard. Präster förnekar öppet delar av trosbekännelsen. Biskopar har börjat prästviga personer som lever i samboförhållanden, som alltså utan giltig orsak vägrar gifta sig. Dessa förändringar föjs av uttalanden från "föryarna" att "gammaltroende" ska lämna den allmänneliga kyrkan och bilda "eget"."
Jag vill kommentera enbart det, övrigt i ditt aningen osammanhängande inlägg tänker jag inte kommentera - en blanding av gammalt hat och privata motsättningar som det är.
Du säger att kyrkans lära förändrats. Fel, det är kyrkans PRAXIS som förändrats. Inget av det du räknar upp tillhör den kristna trons läromässiga fundament.
En levande kyrka kan inte fastna i tidsbundna praxis, den måste bejaka ett levande evangelium och ett evigt budskap - inte enskilda ord.
När jag skriver om blivande präster, som utan giltig orsak värgrar gifta sig, så menar jag att det inte finns något lagligt, eller oöverstigligt praktiskt eller ekoniskt, hinder mot giftermål. Det är så att säga kyrkans affärsidé att samlivet ska ske inom äktenskapet. Och det är kyrkans tro att detta är påbjudet av Gud, åtminstone när det gäller man och kvinna. Att även samkönade par fått möjligheten att gifta sig i kyrkan, innebär väl inte att äktenskapet mellan man och kvinna har blivit mindre påbjudet av Gud?
Detta anser jag vara en lärofråga, dock inte en av kristendomens centrala lärofrågor. Hur man går fram till altaret, likso´vigselaktens exakta uformning är däremot en fråga om praxis.
Jag tror att Gud bryr sig föga om själva formaliteten "äktenskap". Egentligen är han nog mer intresserad av långvariga kärleksfulla relationer.
PA - Hur yttrar sig Guds intresse av långvariga kärleksfulla relationer då?
Rakt igenom Bibeln som vi -om vi båda är kristna vilket jag förutsätter- känner som Guds ord och den Heliga Skrift så gör han det i termer av FÖRBUNDSSLUTANDE. Det är en av de rödaste trådarna genom den gamla tjocka böckernas bok, oavsett översättning.
Äktenskapet är det givna sammanhanget för den relation som vi talar om. Grunden för en relation måste vara en full överlåtelse, en vigning om man så vill, ett officiellt sammanfogande. Om man verkligen vill dela livet fullt ut med en annan människa säg mig varför det då inte är fullständigt självklart att man också ingår äktenskap? Är inte kärlekens väsen äktenskapets, att de två inte längre må vara två utan ett?
Statistiken bekräftar dessutom att äktenskapet är det sammanhang som framför "sambo"-relationer rymmer de långa kärleksfulla relationerna (kärlek är svårmätt men hållbara trofasta relationer vittnar om dess styrka).
Att sedan ett äktenskap kan falla samman pga att kärleken inte vårdas och hålls levande och att samtidigt en samborelation kan finnas där paret vårdar kärleken långt mycket bättre och i praktiken på många sätt fungerar som ett äktenskap om än inte med de juridiska ramarna är en annan sak.
Äktenskapet är den av Gud instiftade (så kan jag tala till en medkristen) formen för familjen. Det sätter när det levs ut sunda gränser, skänker relationen och familjen trygghet, vila, och är samhällets viktigaste fundament. Ett samhälle utan äktenskap vore ett samhälle där individualism och egoism fullständigt hade fått sista ordet.
Äktenskap är ingen "formalitet".
Skulle det blott varit en formalitet så skulle jag hållt med dig om att sådana bryr sig nog Gud föga om. Det är det sammanhang där kärleken bäst vårdas och växer. Så nog är Gud intresserad av det.
Det är djupast sett ett förbund. Eller med ett latinskt ord, ett sakrament.
Helle Klein är idag en av islams största förespråkare och profet i Sverige.
Av detta skälet borde hon omedelbart avgå som präst och återvända till sin roll som politisk agitator i massmedia eller varhelst hon vill.
Sveket mot kristendomen, svenska kyrkan, dess medlemmar är inte bra och man skall inte använda prästkappan för att agera apostel åt en annan religion. Detta vet Klein, och man hoppas på en reträtt snarast.
