larsflemstroms

Vi har bra präster i vår kyrka. De predikar bra. De förklarar evangelium, i stället för att komma med en massa moralpinnar. De etiska slutsatserna får vi dra själva. Prästerna behandlar alltså inte församlingen som småbarn, som måste uppmanas att vara snälla mot varandra. Det är en bra gemenskap. Praktiskt taget alla, som deltagit i gudstjänsten, samlas till kyrkkaffe efteråt. Ibland är det kyrklunch i församlingshemmet. Det är skillnad mellan nattvard och kyrkkaffe.

Även om jag önskar att nattvarden mottogs under knäfall vid altarrundeln, märks det tydligt att det är "de heligas gemenskap" - en helig gemenskap. Gemenskapen vid kaffeborden är mer som gemenskapen inom ett kamratgäng, vilket som helst.

Detta är den ena sidan av Svenska kyrkans numera nästan "schizofrena" framtoning - den friska sidan.

Men det stör att prästerna använder samma "nyspåk" som resten av Svk numera. I en alldeles utmärkt predikan om gudsriken bland oss, och efter textläsning med ordet "evangelium" uppmanades vi att "Tro på budskapet."lo

Vilket budskap? Jag erinrar mig Moderaternas paroll i kyrkovalet 2001, då M lovade att arbeta för att kyrkans huvuduppgift skulle vara att "föra ut det kristna budskapet". Det låter ju i och för sig mycket bra.

Men måste vi verkligen tro på det moderata budskapet?

Evagelium och budskap är inte samma sak!

Vi ska tro på evangelium, inte på vilka budskap som helst som någon präst försöker pracka på oss. Oavsett om budskapen är socialdemokratiska eller moderata.

Evangeliet är minst 1700 år äldre än de nutida politiska ideologier, som naturligtvis mer eller mindre präglar våra handlingar, även om vi försöker leva "kristet". Det är ju vad den s.k. moraletiken handlar om.

Att moraletiken har sin utgångspunkt i evengelium, gör ju inte de moraliska pekpinnarna invändningsfria. Och präster är faktiskt inte bättre än andra på moraletik, även om de råkar ha läst ämnet i prästutbildningen.

När prästsönerna under slutet av 1700-talet /början av 1800-talet kom till universiteten och konfronterades med de nya naturvetenskapliga upptäckerna, började en del av dem att tvivla. Men de ville ju inte heller avstå från sina lönande prästanställningar. Och några andra jobb för universitetsubildade fanns knappast på den tiden. Så de sökte en annan uppgift för kyrkan än att predika evangelium, ett nytt budskap. Och den uppfiften fannd de moraletiken.

Det glada budskapet (evangelium) ersattes med moralpredikningarnas dystra budskap, om man måste lyda den jordiska överheten för att slippa de eviga straffen. Så blev kyrkan ännu mer "samhällsnyttig". Och på den vägen är det. Må vara att det tidiga 2000-talets uppfattning om vad som är god moral kan vara den diamentrala motsatsen mot vad man ansåg under det tidiga 1800-talet. Men moralen nu som då av politiska ideologier. Statsnyttan, eller rättare sagt, vad som definieras som statsnyttan av riksdagspartierna.

Kyrkan förväntas inte säga något som stör något av riksdagspartierna. Men kyrkan är en konservativ inrättning, och det hinner gå några mandatperioder innan biskoparna ställer in sig i ledet. Det såg vi ju tydligt under riksdagsöppnandet i år, när 4 / 5- delar av det senaste riksdagspartiet rusade ut ur Storkyrkan i protest.

Så jag uppmanar mina läsare: Tro evangelium, men misstro "budskapet"!