Var dyster - allt går åt helvete!
Tur att jag inte är präst i Växjö sift. Då hade jag fått en reprimand från domkapitlet för rubriken. Mitt förra inlägg var en betraktelse över skilnanden mellan evangelium och budskap. Ordet evengelium betyder det glada budskapet. (Att Jesus är uppstånden, att våra synder är förlåtna och att vi ska få evigt liv.) Alla budska är inte glada. Jag skrev att vi har bra präster i vår kyrka, som förklarar evangelium, i stället för de tunga moralkakor som man får höra i vissa andra kyrkor. Jag skrev att det råder en god stämning, att nattvarden verkligen känns som de heligas gemenskap (vilket nattvarden ska vara) och att gemenskapen vid kaffebordet är mer som ett kamratgäng, vilket som helst.
Är det inte bra att något är bra inom den hårt kritisserade Svenska kyrkan? Det finns hopp för Svk! Och min nuvarande församling är inget unikt undantag. Det har varit bra inom de flesta Svk-församlingar som jag har varit med i. Det är skillnad mellan stad och landsbygd. Det är lite likt 1500-talet, när den nya läran erövrade städerna, medan landsbygden höll fast vid den gamla läran.
Den bild av Svenska kyrkan, som man möter på bl.a. katolska bloggar, är inte sann. Och jag vill inte klä skott för de eländesbeskrivningar som man möter där. De utgår ju från situationen i storstäderna, och särskilt Stockholm. Hur kan man se organisationen Sankt Klara kyrkas vänner som representativ för det hoppfulla inom Svk? Denna organisation är ju en mycket udda företeelse inom Svk. Den finns ju faktiskt bara på en plats i landet.
Observera att jag nu inte kritiserar organisationen ifråga, utan beskrivningen av den som det enda i stort sett enda ljuset i ett kompakt mörker. En synnerligen Stockholms-centrerad bild!
Jag ska erkänna att nämnda inlägg på min blogg var inspirerad av ett inlägg på en annan blogg, där bloggägaren klagade på att viss präster serverar moralkakor i stället för att tolka evangelium. Det fick mig att fundera över vilket budskap vi möter i kyrkan. Evangelium (det glada budskapet) eller dystra budskap att vi lever fel, gör fel, och har fel i frågor som präster inte begriper bättre än andra.
Men så är det inte överallt i Svenska kyrkan. I vår kyrka har vi präster, som förklarar evangeliet. Men det borde jag inte ha skrivit. Nu har jag fått en rejäl utskällning för det också. Jag anklagas för att ha ställt "de heliga" i min församling mot "de förtappade" i andra församlingar! Har jag gjort det?
Får man inte skriva någonting positivt alls om Svenska kyrkan?
Är det inte bra att något är bra inom den hårt kritisserade Svenska kyrkan? Det finns hopp för Svk! Och min nuvarande församling är inget unikt undantag. Det har varit bra inom de flesta Svk-församlingar som jag har varit med i. Det är skillnad mellan stad och landsbygd. Det är lite likt 1500-talet, när den nya läran erövrade städerna, medan landsbygden höll fast vid den gamla läran.
Den bild av Svenska kyrkan, som man möter på bl.a. katolska bloggar, är inte sann. Och jag vill inte klä skott för de eländesbeskrivningar som man möter där. De utgår ju från situationen i storstäderna, och särskilt Stockholm. Hur kan man se organisationen Sankt Klara kyrkas vänner som representativ för det hoppfulla inom Svk? Denna organisation är ju en mycket udda företeelse inom Svk. Den finns ju faktiskt bara på en plats i landet.
Observera att jag nu inte kritiserar organisationen ifråga, utan beskrivningen av den som det enda i stort sett enda ljuset i ett kompakt mörker. En synnerligen Stockholms-centrerad bild!
Jag ska erkänna att nämnda inlägg på min blogg var inspirerad av ett inlägg på en annan blogg, där bloggägaren klagade på att viss präster serverar moralkakor i stället för att tolka evangelium. Det fick mig att fundera över vilket budskap vi möter i kyrkan. Evangelium (det glada budskapet) eller dystra budskap att vi lever fel, gör fel, och har fel i frågor som präster inte begriper bättre än andra.
Men så är det inte överallt i Svenska kyrkan. I vår kyrka har vi präster, som förklarar evangeliet. Men det borde jag inte ha skrivit. Nu har jag fått en rejäl utskällning för det också. Jag anklagas för att ha ställt "de heliga" i min församling mot "de förtappade" i andra församlingar! Har jag gjort det?
Får man inte skriva någonting positivt alls om Svenska kyrkan?
Kommentarer
Trackback
