Vems fel är aborterna? Första delen.
Vi har politiker som påverkar och sätter ramar förden enskildas beteende och handlande genom lagstftning, skatter, skattebefrielse, bidrag - och villkorade bidrag.
Om du köper en miljöbil blir du befriad från bilskatten. Om du kör bara lite med din gamla bil, så att du totalt sett släpper ut mindre,får du ingen skattebefrielse. Staten subventionerar välbeställda personers bilköp på fattiga begagnade bilköpares bekostnad.
Detta var bara ett exempel på hur politiker styr människors handlande.
Regeringen har infört RUT-avdrag för hushållsnära tjänster. Så att någon ekonomiskt välsituerad kvinna eller man inte behöver ödsla så mycket tid på hushållsarbete och barnskötsel., utan kan satsa allt på en karriär, som ger ännu större inkomster.
Föräldraförsäkringen enligt inkomstbortfallsprincipen premierar uppskjuteet barnafödande och främjar alltså aborter.
När man vill ha obligatorisk pappamånad i föäräldraförsäkringen, går man in och direkt styr vuxna människors beteende.
Ibland hör vi förslag att bara religiösa samfund som stöder Vänsterpartiets, eller något annat partis, syn på demokrati ska få ekonomiskt stöd från samhället. Eftersom det är skattepengar, och inte politikernas privata pengar, som delas ut, går förslagen ut på att ta (stjäla) pengar från personer som har "fel" tro och ge till personer som har "rätt" tro.
Sålunda främjas aborter.
Vi betalar skatt till gemensamma utgifter. Vi betalar skatt som utjämnar inkomster - alternativt skärper inkomstskillnader mellan olika människor. Vi betalar skatt för att omfördela våra disopnibla inkomster under vår egen livstid. Vi betalar skatt som något slags försäkring föroförutsedda utgifter, som vi inte klarar själva.
Vad vi betalar in, och vad vi får ut från systemen påverkar givetvis vårt ekonomiska beteende. Ibland på ett för politikerna oförutsett, eller i varje fall oönskat sätt. Ibland på ett av politikerna önskat sätt, men inte erkänt sätt.
Syftet med skattebefrielsen på miljöbilarna är att öka bilförsäljningen.
Skatter är nödvändiga för att finansiera välfärden och för att ekonomisk trygghet ska råda. Men skatter begränsar även den enskildes ekonomiska handlingsutrymme.
Genom skatte- och bidragssystemet kan politiker få en folkmajoritet att bete sig eller handla på ett sätt, som de inte skulle ha gjort om de haft full valfrihet, utan användning av formellt tvång.
Detta kombineras vanligen med en skattfinansierad propganda, som ökar de enskildas tro att deras val verkligen är vad de själva vill. Ofta genererat detta ett grupptryck, som kan leda till ren mobbning eller diskriminering av dem som inte uppför sig på ett önskat sätt.
Det krävs både personligt mod och egna ekonomiska resurser för att bryta mot normen. Det var lättare att gå ur det ekonomiska piska- morotsystemet under självhushållningens tid, när man själv producerade sin mat och själv tillverkade sina bruksföremål. Därför var den formella straffen för normöverträdelser hårdare på den tiden.
Möjligheten att överleva utan vare sig lön från en anställning eller ett eget företag eller bidrag från samhället är för de flesta nutida svenskar ytterligt små. Det har skett en drastisk förändring /försämring i detta avseende jämfört med för 100 år sedan, då de flesta hade en bakgrund /förankring i jordbruket.
När de välfärdssysem, som nu försämras, började byggas upp hade många fortfarande en sådan bakgrund i jordbruket, vartill sammanhållningen inom familjen och släkten sannolikt var bättre än idag. Välfärdssystemen kunde då tjäna som komplent.
Jag har läst att de verkligt fattiga, de som var hänvidade till fattigvården för hela sin försörjning, utgjorde en lika stor andel av befolkningen som dem, som idag är beroende av försörjningsstöd från socialtjänsten för hela sin försörjning. De ekonomiska teorier, som verkar styra nedmonteringen av den generella välfärden idag, verkar utgå från förhållandena under 1920-talet, med en stor jordbrukande befolkning. Debutåldern för arbete i föräldrarnas småbruk var då endast 5 år. Skolgången blev ofta lidande.
Jag har talat med äldre småbrukare i Norrland, som var födda under de första åren av 1900-talet, Stora barnaskaror var då inte en ekonomisk belastning på samma sätt som idag, när barn vid så låg ålder började bidra till sitt eget uppehälle*.
Det var vanligt att männen var borta på byggjobb o. dyl. under hela vinterhalvåret för att få pengar till sådan konsumtion som måste betalas med pengar. Under dåliga tider fick de gå på synnerligen underbetalda nödhjäpsarbeten, bl.a. vägbyggen.
Det är formellt kvinnornas egna beslut att de aborterar sina första barn, och ibland även sitt andra och tredje barn, så att barnaföderskornas medelålder hela tiden ökar. Aborterna är politikernas, och särskilt Kristdemokraternas, fel.
De har samma moralbegrepp, som när pingstväckelsen drog fram över landet under 1920-talet: "Syndare, skyll dig själv!". Men samma respekt för livet, som de första pingsvännerna hade, har de förstås inte.
Kristdendomen har de kastat ut och ersatt med dyrkan av Mammon.
Vad en individ gör är normalt individens eget fel eller förtjänst. Vad en miljon individer gör är normalt politikernas fel eller förtjänst.
__________
*) Samma förhållanden råder idag i stora delar av den den afrikanska landsbygden. Stora barnaskaror fungerar där som ett slags pensionförsäkring. I de muslimska, norra delarna av Afrika har födelsetalen börjat minska. Motmedlet mot den s.k. befolkningsexplostítionen i utvecklingsländerna är inte aborter och preventivmedel, utan pensionsförsäkringar. Samt naturlig födelsekontroll, som varje boskapskötare har de rätta förkunskaperna för att lära sig. Det har jag skrivit om förut på denna blogg.
Jag är för tjock! Vad gör politikerna åt det? Ånej, Lars, det är INTE politikernas beslut att en kvinna aborterar ett foster! Någonstans börjar faktiskt det egna ansvaret för livet. Man kan inte bara skylla på andra!
Man kan inte bara skjylla på politiker för det ena eller det andra som är människors val.
Den ökande medelåldern på barnaföderskor beror inte på ett antal tidigare aborter.
Dock beror det till viss del på ett ökat deltagande av kvinnor i arbetslivet och i en aktiv karriär.
Den historiska analysen är också en aning underlig och förvirrad....
Om en kvinna inte hade gjort abort INNAN hon födde sitt första barn, hade ju det aborterade barnet blivit hennes första barn. Och då hade hon ju varit ynge när hon fött det barnet.
Det är inte BARA politikernas fel, men visst har du rätt i att besluten gör att folk anpassar sig till förutsättningarna. Föräldraförsäkringen spelar väldigt stor roll tror jag. Börjar man sitt arbetsliv med försörjningsstöd är det väldigt svårt att komma tillbaka ekonomiskt sedan medan barnen är små. Det är helt omotiverat att systemet inte tar någon hänsyn till att både föräldrarna och barnen så småningom kommer bidra till systemen genom sitt arbete, utan att det ska bygga på att man redan haft jobb. Detta leder till att det är onödigt svårt för unga att få jobb också - arbetsgivarna "vet" att det bara dröjer något år innan det är dags för barnledighet (speciellt kvinnor drabbas), istället för att de får barn redan under studietiden. men hur fick du det till att det är Kristdemokraternas fel hur detta system ser ut? Dessa system är ju socialdemokraternas verk - man kan väl inte förvänta sig att KD i knät på Moderaterna skulle kunna få igenom jättestora förändringar direkt, eller?
Dessutom finns det ett enormt socialt tryck, särskilt bland medelklassens barn att man ska ha en utbildning och ett bra jobb innan man bildar familj - samtidigt som sexdebuten sker tidigt, helt enl rådande normer. Det är inte så att alla aborter beror på slarv med preventivmedel, det är en biverkan med dessa medel att de inte alltid, trots rätt användning, fungerar. Detta informeras det inte om tillräckligt! Av förklarliga skäl har ju inte läkemedelsindustrin något att tjäna på att deras produkter uppfattas som dåliga. Däremot kan de ju som lök på laxen få sälja abortpiller...
Vi lever i ett samhälle som i stort sett har kvar synen att man ska vara gift för att ha barn, och ha jobb innan man är gift, samtidigt som utbildningarna blir allt längre. Få är beredda att vänta med sex så länge. Aborterna "löser" den omöjliga ekvationen när preventivmedlen inte håller måttet. Samtidigt får kvinnorna som gjort vad som förväntats bära skulden själva. De har valt. Väldigt praktiskt. Behöver jag nämna att det i stort sett alltid är en man/kille inblandad också. Genom att tiga ihjäl hela frågan och slå sig för bröstet för att man erbjuder fri abort, samtidigt som man inte underlättar andra val, låter man kvinnor, inte sällan barn enl barnkonventionens definition, ta detta beslut själva och leva med det, helt utan målsmans medgivande (vilket skulle fördela skulden). Jag kommer osökt att tänka på den där kvarnstenen när jag tänker på hela situationen. Och detta i ett av världens rikaste länder dessutom...
