Burka
Det är skillnad, skrev någon på sin blogg, mellan att tycka OM kultur och TYCKA om kultur. Det senare klarar bara den kulturella eliten. (Och till den räknar jag verkligen inte den verklighetsfrånvände Göran Hägglund). Jag kontrade med att det är skillnad att tycka OM teologi och TYCKA om teologi.
Men där hade jag fel, fick jag veta och anklagades för att "Det tror du inte själv på" (jungfrufödseln). Man behöver tydligen inte ha några kunskaper alls i ämnet för att avfärda allting som Svenska kyrkan har trott på under 1000 år som icke svenskyrkligt. I våra dagar tror folk på allt möjligt, det ena tokigare än det andra, men "den biologiska omöjligheten" jungfrufödsel när Gud kom till världen, kan inte ens jag själv tro på. Däremot förväntsas jag tro att jorden snurrar runt solen i stället för tvärtom - trots att jag inte har sett tillstymmelsen av bevis. Jag är ju inte astronaut!
Det som har skett /jungfrufödseln) och det som sker (jordens vandring runt solen) har skett / sker nog oavsett om vi tror det eller ej. Gud fanns innan det fanns en enda människa, som trodde på honom! Och det har varit Svenska kyrkans tro under 1000 år, även om en del yngre förmågor, som inte var födda före det stora avfallet, inte tror det. Och det finns verkliga människor, vars existens Göran Hägglund är helt okunnig om. Han tror helt enkelt att de inte finns!
Men om det nu finns en SANN religion, så måse väl de andra religionerna vara falska religioner, som tror på avgudar - som bara existerar i människors tro? Beklagligtvis är mänskligheten inte överens om vilken gud som är den SANNA Guden. För att kunna leva i fred med varandra, måste vi acceptera att det finns människor med en annan tro än vi själva.
Och därför vågar jag påstå att monokulturerna är en förutsättning för mångfalden. Och (bland annat) därför är jag mot religionssynkretism. Och därmed är frågan egentligen besvarad om vi ska tillåta burka och niqab (och andra religiösa symboler)i vårt land, med dess kristna traditioner.
Å andra sidan har Åke rätt i att det inte kan finnas någon oinskränkt rätt att bära burka. Vi kan inte ha kvinnliga poliser med uniformsburka. Och att man inte får bada med tjocka lager kläder i badhuset är en hygienfråga. Men det får vara undantag, och inte regel. Jag stödjer inte SD:s krav på generellt förbud mot burka och niqab på allmänna plats.
Jag kan försvara muslimers rätt att vara muslimer. Men i Svenska kyrkan ska vi vara kristna. Det innebär inte att alla medlemmar måste svara rätt på frågor om de kristna dogmerna (de är ganska många), men kyrkan som sådan ska vara en kristen kyrka, d.v.s. ett "monoreligiöst" samfund. Kyrkan och staten ska inte tycka lika i alla frågor. Det är inte demokrati. Staten kan tvingas att tillåta sådant, som är synd för ett flera religiösa samfund.
Det finns en otäck tendens att Svenska kyrkan ska ge något slags gudomlig legitimitet åt statens beslut, så att det exempelvis har blivit en synd mot den kristdemokratiska guden att vägra abort, om man inte har garanterad inkomst under barnets hela uppväxttid.
Verklighetens folk i kristdemokratisk tappning är de ekonomiskt välsituerade. Både Mammon och Fruktbarhetsgudinnan är avgudar. De ska inte tillbes i Svenska kyrkan. I Svk tror vi på en treenig gud och att en jungrufödd Jesus är Guds son. I moskén tror de att Gud är en och att Muhammed är hans profet. Förvissor tror även muslimerna på en jungfrufödd Jesus, men för dem är han en profet och inte Guds son.
Så länge vi tillåts ha våra fäderneärvda religioner i kyrkan respektive moskén - och praktisera den lívsstil och bära de kläder eller religiösa symboler som religionen föreskriver, har vi religiös mångfald på samhällsnivå. Om vi däremot börjar praktisera "religiös mångfald" med bön till alla tänkbara gudar i kyrkan eller moskén, blir resultatet religiös enfald och intolerans. Och det märker ju vi av, som vill att Svk ska förbli en kristen kyrka, i traditionell bemärkelse.
Nu försöker avfälliga teologer och polilitiker fårn Reinfeldt till Ohly göra om Svenska kyrkan enligt de riktlinjer som förespråkas i J.V. Stalin: Marxismen och den nationella frågan. Stalin förespråkade faktiskt (åtminstone i teorin) en tidsbegränsad tolerans mot muslimerna, så att de skulle hinna anpassa sig. Den kristna kyrkan skulle däremot anpassa sig direkt.
Jag råkar vara lycklig ägare till ett exemplar av den nämnda, mycket intressanta boken, utgiven på Förlaget för litteratur på främmande språk, Moskva 1955. En profetisk bok, sett till de senaste decenniernas utveckling i Svk.
Eftersom du skriver om detta med en SANN religion ska jag kosta på mig en lång kommentar i form av en exkursion inom religionsfilosofin.
Genom mitt intresse för Tage Lindblom som politisk tänkare (han hade föresten blivit 100 förra året om han levt) kom jag i kontakt med den s.k. traditionella skolans religionsfilosofiska tankar. Den främste företrädare i någorlunda nutid var väl Lindbloms sufimästare schweizaren Fritjof Schun. Alltnog, grundläggande inom denna skola är ju synen att det ytterst finns en enda SANN religion, religio perennis, men inte genom en av världsreligionerna i sig utan som den innersta gudomliga sanning som finns i kärnan av dem alla. Därmed inte sagt att synkretism är det rätta. Nej tvärtom, var det något Schoun tog avstånd från så var det just synkretism. Vägen till Sanningen går via de etablerade religionerna, var och en för sig, ortodoxi är ett absolut nödvändigt!
Det gudomliga ljuset har lyst in i skapelsen vid skillda tillfällen. Därmed får vi olika religioner, för människan kan aldrig i ord korrekt beskriva det gudomligt Absoluta. Det låter sig ju inte fångas i våra ord. Med detta i sinnet kan man med respekt närma sig de bröder och systrar som av födesel, vana eller val kommit att söka sanningen via en av de andra vägarna. Vi är alla den enda Sanningens tjänare. Det är religionsförnekarna och de genomsekulära som är vår gemensamma fiende, för även om de har rätt att leva sina liv i orättfärdighet bäst de vill förvägrar de alltmer oss andra den motsatta förmånen.
Det kan verka som en paradox men den islamiska ortodoxin, ej att förväxla med modern radikalreaktionär islamism, kan därmed vara en av de bekännelsetrognas viktigatse bundsförvanter. För gemensamt kan man ta upp kampen både för vikten av, och rätten till, att leva ett liv i tro, och för rent sekulärpolitiska ställningstaganden som den värdekonservative kristne och den fromme muslimen lätt torde kunna enas om. Vem betvivlar islams syn på abort?
Än burka och niqab då? Nu är jag inte expert på islam, men är det verkligen ett uttryck för ortodox islam? Är det inte att tämligen nytt extremt påfund? Burka är väl lika mycket islamisk klädsel som amishfolkets klädsel är kristen.
Jag tycker att diskussionen om burka är absurd och att den skulle vara förbjudet på allmän plats, i alla fall i offentliga arbeten. Ungarna kan väl inte ha spöken på dagis eller i skolan! Dessutom är jag tillräckligt nojig för att se det som en säkerhetsfråga. Men så har jag ju också fått veta att jag inte är det minsta liberal...
