Marxismen och "överbefolkningen".
De svenska marxisterna gjorde inte mycket väsen av sig 1880, ty de var fortfarande för få. Annat liv i skällan blev det 1889, ty då grundades det Socialdemokratiska partiet, som under de första åren var skeptiska till de liberala barnbegränsningsidéern. Jag har fått en kommentar till mitt inlägg om invånarna på soptippen i Manilla, som är huvudstad i Fillipinerna: "Har du ett meningsfullt liv, Lars?". Jag förstår inte riktigt frågan. Är det inte meningsfullt att skriva på bloggar? Eller menar den anonyma kommentateron att jag har ett meningsfullt liv till skillnad mot invånarna på soptippen i Manilla?
Att det bästa för dem hade varit om de aldrig hade blivit födda? Det var just den inställningen som 1800-talets och det tidiga 1900-talets marxister vände sig mot. De reagerade mot att medel- och överklassen bortförklarade den orättvisa inkomst- och egendomsfördelning med att det var något fel på de drabbade själva, att de var för många. På Fillipnerna idag är klasskillnaderna minst lika stora som i Sverige under slutet av 1800-talet. Teorin om "överbefolkningen" framlades ursprungligen av den engelska nationalekonomen Thomas Malthus, och malthusianismen är en hörnsten i darwinismen**.
Malthusianismen är en direkt konfrontaion mot marxismen, som förklarar misären som resultat av klasskillnaderna. Enligt Malthus var det inte meningsfullt att förbättra för de fattiga, för då skulle de föröka sig ännu mer.
Ni kan anklaga mig för att vara teologiskt konservativ kristen. Men ni kan också anklaga mig för att vara marxist. Nåja. Men jag är inte obekant med marxistisk ideologi. Det kom också att bli öfre medelklassossarna makarna Myrdals paradnummer under 1930-talet att vänsteropposition inom socialdemokratin tyckte som svartrockarna i Svenska kyrkan i moralfrågor. Gunnar Myrdal kallade sig själv för "ny-nymalthusian". Öfre medelklassen har i alla tider haft en panisk skräck för att de fattiga skulle bli för många.
______
*) Stigund är troligen fortfarande kvinnoprästmotståndare. Han har valt att förneka det traditionella prästämbetet. Därför finns i Luleå stift i dag varken manliga eller kvinnliga präster. Och visst kan kvinnor vara pseudo-präster, om jag förstått biskopen rätt. Men då är han väl själv en pseudo-biskop?
**) Darwins utvecklingslära är ett hopkok av flera populära teorier vid mitten av 1800-talet, bl. a: aktualitetsprincipen (att alla förändringar i naturen sker långsamt och i samma takt som nu), lamacks ärtlighetsteori (förvärvade egenskapers ärftlighet), samt Mathus' populationsteori (att förökningen inom en djur- eller männiikpopulation går fortare än ökningen av tillgång på livsmedel, varigenom en "kamp för tillvaron", uppstår med de starkaste som vinnare. Sociala förbättringar för de fattiga skulle alltså leda till en ännu snabbare folkökning, en ny bristsituation och nyfattigdom. 1800-talets marxister vände sig med kraft mot denna teori. som slog undan benen för deras egen vision om ett socialistiskt samhälle där ingen nöd skulle existera.
Intressant! Jag väntar mitt femte barn och började fundera på det där som alla hävdar, att det är miljöförstörande mm att ha många barn, man är närmast en miljöbov om man inte föder 2,1 barn. Överbefolkningen kommer göra att växthuseffekten accelererar mm. Vi har ganska låga inkomster men bedriver vid sidan om ett självhushållningsjordbruk vilket gör att vi också har låga utgifter. Nu till min tanke: Vi konsumerar ju efter plånboken. Mycket går åt och lite räcker till. Jag och min make har ju inte fått högre inkomster (med undantag för lite utjämning i form av barnbidrag)för att vi har fler barn, snarare tvärtom eftersom de tar tid som vi annars hade ägnat åt lönearbete.Det borde ju innebära att vår familj sammanlagt förbrukar mindre resurser genom konsumtion än om vi haft färre barn, eftersom kakan vi ska dela på är mindre. Om vi varit helt utan barn hade vi förmodligen förbrukat våra pengar (förmodligen större summor totalt än vi har nu) på något iallafall, i bästa fall på att skänka dem till fattiga med barn i t ex u-länder, i annat fall på att resa till Tailand en gång om året (med allt vad det innebär av utsläpp...) Men summan av kardemumman borde ju ändå vara att de som ägnar mycket tid åt oavlönat arbete som producerar lite t ex ta hand om sina egna barn (det är ju arbetskrävande och inte särskilt produktivt egentligen)är mindre miljöförstörande än de som har höga inkomster. Men i nästa generation då? Då borde väl våra snart fem barn förbruka fem gånger så mycket resurser som "syskonskaran" i en enbarnsfamilj? Ja, om de har lika mycket inkomster, ja. Men är inte just en av grundtankarna med barnbegränsningen att de barn som väl föds ska få goda förutsättningar, en bra utbildning, utbildningsnivån och välståndet i samhället generellt ska öka (vilket gör att löneläget också gör det). Det är inte ovanligt i dagens Sverige att vissa tjänar fem gånger så mycket som andra. Om det sociala arvet i sin tur leder till att de fem också har många barn skulle det paradoxalt nog leda till ett ganska lågt inkomstläge och därmed lägre konsumtion även hos den generationen.
Vi vet att de fattigas barnaskaror i u-länderna inte ens tillsammans förbrukar lika mycket resurser som våra enstaka barn, helt enkelt därför att det inte finns några resurser att förbruka. Visst kan man med fog säga att det är lovvärt att försöka utrota fattigdomen, men tänk så mycket bättre om någon försökte utrota även rikedomen! Det är inte de fattigas (inkl stora familjer med låga inkomster i väst)barnaskaror som är problemet för jorden tänker jag, utan vårt överdrivna välstånd som bygger på billig fossil energi - olja är billigare än arbetskraft och går snabbare att pumpa upp än att föda människor som dessutom gör allt mycket långsammare än maskinerna. Att människor inte har mat till sina många barn är främst en fördelningsfråga. Jag kan inte släppa tanken på att om de samlade utsläppen är för stora är kakan som ska delas för stor, inte antalet som ska dela på den.
