Den katolska belackaren av Svenska kyrkan fegar ur!
Medan jag skrev föregående inlägg, har Bitte Assarmo skrivit nedanstående kommentar på sin blogg:
Var inte barnslig, Lars. Jag hade mer än gärna publicerat din kommentar - om det verkligen varit en kommentar. Men det var det ju inte. Det var ju ett blogginlägg om mig i tredje person. Alltså passar den bättre på din blogg än på min. Och det var väl där den var avsedd att vara, inte sant?
Det är för övrigt högst oförskämt att tilltala sina medmänniskor i tredje person, vilket varje vuxen människa borde veta. Och som du ser har jag ingenting emot att publicera dig på min blogg nu när du beter dig anständigt och adresserar mig direkt!
På återseende i bloggosfären och i debatten!
För det första grundas den romerska inkvisitionen 1542, som senare skulle ges namnet troskongreationen.
För det andra kan man kanske argumentera för att kyrkan delades långt, långt innan reformationen.
För det tredje kan det vara värt att känna till att den motpåve, Felix V, som utsågs av konciliet, aldrig lyckades upprätta någon egen jurisdiktion och försonades med påve Nicolaus V. Faktum är att konciliet ledde till att påvedömmet fick ett uppsving eftersom Eugenius IV satte upp ett rivaliserande koncilium som blev en framgång till skillnad från konciliet i Basel, och man talar därför om konciliet i FLorens. Man lyckades bl.a säkerställa ett hyfsat grekiskt erkännande av filioque( ex filio) och andra västliga läror såsom skärselden.
Mig veterligt är Den heliga tjänsten (som är den egentliga benämningen på den s.k. inkvisitionen) och Troskongragationen inte samma sak.
Det är riktigt att Baselkonciliets avsättning av påven ledde till en motreaktion, varigenom påveämbetet förefaller ha gått stärkt ur konflikten, åtminstone i de delar av kyrkan som förblev trogna mot påvedömet.
Mig veterligt var de ortodoxa delegaterna (särskilt grekekrna) i Florens beredda att erkänna de påvliga kraven, men de saknade befogenhet att göra det, varför erkännande föll på den rysk-ortodoxa kyrkans motstånd "på hemmaplan".
De geografiska avstånden spelade in. Vi ser detta både i Sverige och Ryssland. Och i Afrika och Asien. Det var inte möjligt att centralstyra kyrkan, som påvarna ville.
Den heliga tjänsten var ett annat namn för den romerska inkvisitionen och inget annat.
Den romerska inkvisitionenomildades till Troskongreation 1965.
Den 6 juni 1439 underteckande patriark Josef II av Konstantinopel och samtliga av de närvarande grekiska biskoparna( utom en)ett erkännande av bl.a läran om skärselden, en kompromiss ang. filioue( ex filio) samt ett upphävande av den stora schismen.
Jag vill dock tillägga att detta erkännande inte accepterades av den grekiska civila myndigheter och den övriga grekiska kristenheten varför avtalet( om man vill kalla det så) aldrig erkänts i Grekland.
Eftersom jag inte är hemma, och inte har tillgång till referenslitteratur, vill jag inte tvärsäkert påstå det ena eller andra. Andra läsare, som har upplysningar i ämnet, är välkomna att skriva kommentarer.
"Den heliga tjänsten" är den korrekta benämningen på den s.k. inkvisitionen. Ordet inkvisition betyder förhör, och syftar alltså snarare på metoden än på verksamheten som helhet. Den heliga tjänsten var ett slags kyrkliga specialdomstolar.
Förhör (med misstänkta och vittnen) som ett sätt att utreda brott mot kyrkans och samhällets lagar aktualiserades under 1200-talet dels på grund av den intensifierade kampen mot villoläror och dels på grund av det av påven Innocentius III år 1215 utfärdade förbudet mot användning av ordalier ("gudsbevis") som bevis i rättsprocesser. Ordalierna byggde på hednisk vidskepelse, och gick ut på att förmå någon gud att avslöja den skyldige. Alaternativt lura djävulen att avslöja sin medhjälpare.) Reformen kom dock till stor del att stanna på papperet.
Inkvisition (= förhör) låter ju inte så farligt, men med brist på annan bevisning (om förbudet mot ordalier efterlevdes), kom tortyr att framstå som ett nödvändigt komplement. Inkvisitionen kan alltså sägas ha börjat som en god tanke som fick förfärliga konsekvenser. I de fall någon befunnits skyldig till brott, varpå följde dödsstraff, kunde inte kyrkan själv verkställa straffet. Den skyldige överlämnades då till den statliga rättvisan under offentliga förevisningar som kallas autodaféer, vilka har blivit mycket ökända.
Förhandlingarna i Florens avslöjade skillnader mellan västkyrkan och östkyrkan i synen på biskoparnas respektive församlingarnas uppgifter. Enligt västkyrkan (och den nutida Katolska kyrkan) är biskoparna både lärare och väktare. Enligt östkyrkan (och de nutida ortodoxa kyrkorna) är biskoparna lärare och väktare, men även församlingen är väktare "ty även biskoparna kan fela och förleda". Det har jag läst på en svensk ortodox webbplats. De ortodoxa biskoparna /förhandlarna i Florens saknade alltså befogenhet att ingå bindande avtal utan att höra med sina församlingar.
Jag delar helt den ortodoxa åsikten att även församlingen ska vara väktare.
Jag vet inte riktigt varför du börjar berätta om inkvisitionens historia för mig.
Mina inlägg skall endast ses som en kommentar till ditt något olyckliga påstående att Benedictus XVI "påstås ofta ha varit chef för "Den heliga tjänsten" (inkvisitionen) som grundades redan under 1200-talet. Men det har han alltså inte varit."
Det har han alltså varit eftersom det var de påvliga inkvisitionerna i allmänhet, och den romerska inkvisitionen i synnerhet, som gick under namnet Sanctum Officium, alltså den heliga tjänsten.
Jag har gjort dig uppmärksam på att den romerska inkvisitionen ombildades 1965 och gavs då namnet Troskongreationen.
Slutligen tycker jag att det är ganska naivt att påstå att den östliga kristenheten på något vis tillåtit församlingen en väktarroll.
1) Jag tror att du har fel om inkvisitionen, men vill ej påstå detta tvärsäkert då jag inte har möjlighet att kolla upp saken under helgerna.
2) Första gången jag såg påståendet om församlingens väkttarroll i ortodoxa kyrkan var på en katolsk blogg som diskuterade just konciliet i Florens. Påståendet bekräftades av en orotodox webbplats, som jag uppfattade som officiell webbplats för en ortdox kyrka i Sverige.
Ur Paulus vi´s motu proprio INTEGRAE SERVANDAE* från 7 dec 1965:
"Quae hactenus appellata est Sacra Congregatio Sancti Officii, in posterum appellabitur Congregatio pro doctrina fidei cuius munus est doctrinam de fide et moribus in universo catholico orbe tutari."
Kan ungefär översättas: "Vad som förr kallades Den heliga tjänstens kongreation skall i framtiden kallas Kongreationen för trosläran o.s.v.
p-vimotu-proprio19651207integrae-servandae_lt.html" rel="nofollow">http://www.vatican.va/holy_father/paul_vi/motu_proprio/documents/hfp-vimotu-proprio19651207integrae-servandae_lt.html
Ungefär
