larsflemstroms

 
Är detta den italienska kyrkans centralhelgedom? Det är kanske finare
att vara gotlänning än att vara italienare.  Svenska kyrkans
utlandsförsamlingar har länge organisatoriskt tillhört Visby stift.



I Polen finns några få procent lutheraner. Jag gissar att de är av tyskt ursprung, och helt enkelt blev polacker, när de östligaste delarna av Tyskland inkoroporerades med Polen efter andra världskriget. Men de kan också vara en ursprunglig minoritet i Polen. Redan när Polen bröts sig ur det ryska väldet efter första världskriget fanns det en luthersk minoritet i landet. Sedan kan ju förstås polacker, som inte vill vara polacker, ha anslutit sig. Bitte Assarmo har skrivit om sin "konversion" till Katolska kyrkan på sin blogg. Hon "konverterade" så sent som 2005, samma år som jag skulle konvertera.

Men Assarmo hade redan tidigare gått ur Svenska kyrkan, eftersom hon då var ateist, vilket är anledningen till att jag skriver "konversion" inom citattecken. Man konverterar väl från en religion till en annan, inte från ateism till tro? Trots att hon hade läst för en svenskfödd, svensk katolsk präst i Sverige skedde själva konversionen i hennes "hemförsamling" i New York. Det besynnerliga i kråksången är att alla svenska konvertiter har någon utlandsanknytning, antingen genom tidigare släktled, giftermål eller utlandsresor.

Om jag hade konverterat, hade jag blivit den första svenska katoliken, som inte har någon utlandsanknytning alls - om vi inte går tillbaka till 1600-talet. Assarmo har skrivit om sin omvändelse (vilket är ett riktigare ord än "konversion" i hennes fall) på sin blogg. Jag har skrivit en kommentar, där jag skrev att jag aldrig har besökt en katolsk kyrka i utlandet samt att jag inte kände en enda katolik när jag första gången besökte en katolsk kyrka. Jag har vid flera tillfällen skrivit att svenskfödda svenska katoliker odlar utanförskap visavi det svenska samhället. Det har som vanligt givit upphov till missförstånd. Som om jag skulle ha något emot katoliker som vill vara svenskar. Men det är snarare de utlandsfödda än de svenskfödda katolikerna, som vill vara det.

Tyska katoliker har inget emot att vara tyskar, och det underlättar givetvis för de tyskar som konverterar från den lutherska till den katolska kyrkan i Tyskland. Katolska kyrkan är på snabb frammarsch i det lutherska Nordtyskland. Och det beror alltså på att tyskar konverterar. I Sverige råder ett outtalat krav på att man måste välja bort att vara svensk, om man vill bli katolik. Det är inte så lätt vid min ålder - speciellt om man har varit utomlands så lite som jag har varit. Nedan följer min senaste kommentar på Assarmos blogg:

>> Tänk så mycket ni missförstår. Hur gör ni? Det måste ju krävas mycket tankemöda för att komma på alla missförstånd.

Jag säger bara det. En tyskfödd svensk lutheran är väl bosatt i Sverige och medlem i Svenska kyrkan. Och kan vara en f.d. tysk katolik.

Nu ska ni få något att klura på. Är Svenska kyrkan i Italien (Svk har en utlandsförsamling i Rom) en svensk eller en italiensk kyrka? Om vi talar om Den italienska kyrkan, menar vi väl ändå påvekyrkan?

För att Svenska kyrkan i Rom ska bli en italiensk kyrka i verklig bemärkelse, måste den väl ändå vända sig till fler än svenska affärsmän och turister och Svk-präster på officiellt besök i Vatikanen?

Svenska kyrkan i Rom blir inte en italiensk kyrka ens om man har enstaka italienare som medlemmar - om de har blivit medlemmar i SKUT för att visa att de inte vill vara italienare och inte vill ha något att göra med italienare, som älskar Katolska kyrkan.

SKUT = Svenska kyrkans utlandsförsamlingar. SKUT är organisatoriskt en del av Visby stift.

Frågan handar inte om var man är född, och inte ens om vilken tro man har, utan om vem man vill vara - eller snarare om vem man inte vill vara. Gert Gelotte skrev på Katolsk visions blogg när den var ny, att han blev katolik, för att han inte ville vara svensk.

Och det tror jag inte att han är ensam om. Men nu vill han tydligen inte heller vara katolik. Kanske sekulariserad kosmopolit? <<