Pedofilproblemet i Katolska kyrkan
Den katolska psyikiatrikern Bengt Malmgren skriver på sin blogg http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2010/01/05/sexuella-246-vergreppen-i-katolska-kyrkan-bara-ett-symtom-p-229-en-djupare-kris-i-pr-228-stad-246-met.aspx:
"De stora uppslitande affärerna med sexuellt utnyttjande av barn av präster har skadat förtroendet för Katolska kyrkan mer djupgående än vad man kanske vill tänka sig. Detta är ingen lättvindig skandal vars konsekvenser är över på några år och sedan är allt som vanligt igen.
Det är viktigt att det sker en rannsakan inom Kyrkan vad som kunnat leda fram till detta där man också tittar på strukturella aspekter inom Katolska kyrkan. På olika sätt har man försökt sopa problemet under mattan, eller när det inte varit möjligt, försökt hitta bortförklaringar eller syndabockar. I USA fokuserades mycket på homosexualitet och ökad sexuell permissivitet bland prästerna. Risken är att det bidrog till att flytta fokus från att granska mera djupgående strukturella faktorer och att det ledde till att insättande av effektiva åtgärder för att stoppa det pågående missbruket försenades."
Malmgren framhåller sedan med rätta att katolska präster länge har varit oantastliga för kritik. Men han missar andra delar av problemet. Han verkar inte känna till den forskning om pedofilproblemet som har utförts av hans egna kollegor i USA, d.v.s. katolska psykiatriker. Det är i och för sig beklagligt med den fokusering på homosexuella som skett, men det har givetvis sin bakgrund i att många av de förgripande prästerna faktiskt har varit homosexuella. Men det som har slagit mig, när jag läst de amerikanska psykiatrikernas analyser, är likheten mellan pedofilövergreppen och de psykiska mekanismer som gjorde översten Stig Wennerström till en spion, enligt dennes egen memoarbok "Från början till slutet."
När Malmgren klagar, förutom på fokuseringen på homosexualitetenl även på den ökade sexuella "permissiviteten" bland präster, kan man ju tro att han har anslutit sig till katoliken och kristendomsförnekaren Gert Gelottes tryckkokarteorem, som ursprungligen lancerades av porrförläggaren Curt Hson-Nilsson i de ledare som han skrev i sina alster. Se:
http://larsflemstroms.blogg.se/2009/december/har-jag-inte-ratt.html
Som rättrogen katolik går Malmgren i cirklar runt problemet och dess lösning. En ung katolsk debattör, Minutz3, har svarat:
"Det här känns något som en fars. Att man får höra kritik inifrån Kyrkan som vore det kritik från den oförstående utomstående massan, ingenting i det du skrev bevisar det mera än F. Radcliffs ord: "Vi har sagt till våra familjer med många barn att inga preventivmedel är tillåtna, till unga människor som inte har råd att gifta sig att de måste kontrollera sitt sexualliv fullständigt "... Det är ju ur ett utomstående perspektiv helt korrekt uppfattad bild av hur Kyrkans lära ser ut. Felet F. Radcliff (om ändå underförstått) och exempelvis "Katolsk" Vision gör är att man tror att man kan förändra Kyrkans lära / - - - / p.g.a. att människor inom Kyrkan inte kan hålla sig på den smala vägen. Ska Kyrkan istället förkunna det som leder bort från frälsningen istället för att komma närmare Gud / . . . /? Nej, såklart inte, då kan man faktiskt gå med i Svenska "kyrkan" istället och slippa tro på den kristna Guden utan "något" som skickar oss till det kristna Himmelriket oavsett hur vi lever våra liv..."
Jag har tagit bort några gliringar mot Svenska kyrkan i citatet från Minutz3:s kommentar. Men censurerat har även Malmgren gjort. Jag har själv skickat in en kommentar, där jag försökt analysera pedofilproblemet i Katolska kyrkan. Nedanstående är min kommentar i det skick som Malmgren har publicerat på sin blogg:
>> Det finns många komponenter i det här. Konciliet i Trient har nog sin skuld i framväxten av en osund "klerikal kultur" i Katolska kyrkan - vilket kan ha varit ett motdrag till Luthers tes att kyrkliga auktoriteter (inklusive honom själv) måste få kritiseras. (Den som inte på en enda punkt är kritisk mot Luther är ingen riktig lutheran.) Klyvningen av kyrkan under 1500-talet medförde att protstantismen kom att undervärdera traditionen, medan katolicismen övervärderade den - och därmed de kyrkliga institutionerna, som ju har till uppgift att bevara traditionen - och i Katolska kyrkan även att utveckla den.
Detta har ju varit ett omstritt ämne mellan mig och vissa yngre katolska debattörer, då jag har menat att Bibeln legitimerar kyrkan medan de har menat att det är tvärtom. Om man då inte lyckas skilja mellan prästerskapet som människor och "ex officio" uppstår risken att präster och biskopar blir oberörbara för kritik, så att ingen slår larm om präster begår övergrepp.
Men har just de sexuella övergreppen alltid varit så vanliga, som de troligtvis har varit under de senaste decennierna? I hela världen har man i alla tider agat barn, och inte sällan med förevändningen att driva ondskan ur dem. Enligt svensk lag under 1930-talet skulle det finnas kommunala barnsvårdsmän, med uppgift att aga barn till föräldrar som försummade sin skyldighet att aga sina barn! På engelska kallas detta "child abuse" - samma uttryck som för sexuella övergrepp. Förövarna kan emellertid också ha bortförklarat sina sexuella övergrepp med att det varit aga, och att barnen har ljugit om vad som förekommit.
Under äldre tid hade kyrkan sin egen jurisdiktion över präster och ordensfolk, som alltså inte nåddes av det profana samhällets rättvisa. Kyrkan hade rätt att själv utdöma och verkställa alla straff utom dödsstraff. När miste Katolska kyrkan detta privilegium? Därefter återstod ju bara exkommunikation och förlyttning av de kyrkliga straffen. Och det är (väl?)från denna tidpunkt som kyrkan börjar "skydda" sexualbrottslingar i de egna leden.
Vi kommer så ner på individnivå. I sin memoarbok "Från början till slutet" har Spionen Stig Wennerström beskrivit hur han blev spion. Jag minns inte om Wennerström själv har skrivit det, eller om det är min slutsats, men den säger att i yrken med sträng yrkesmoral finns en särskild lockelse i att bryta mot just denna moral och begå det värsta brott som tänkas kan i det yrket. Och konsekvenserna av en upptäckt ger en extra kick. Läkare som mördar sina patienter (och nu handlar det inte om dödshjälpsdebatten). Officerare som spionerar. Präster som begår sexualbrott. (Läkare som säljer militära hemligheter och officerare som dödar väcker inte riktigt samma avsky.)
Wennerström levde i en tid då kriget verkligen stod för dörren, och han drömde om att bli flottiljchef och alltså operativ chef i krig (en luftkrigets fältherre). Denna dröm slogs i spillor när hans plan störtade under en övning. Han blev flygrädd. Sovjetambassaden såg en notis i en tidning, tog reda på vem det var och sparade uppgiften för framtida bruk. Placering vid centrala staber (där flygvana inte krävdes) och diplomatiska uppdrag som flygattaché var inte revansch nog.
Jag har läst om samma revanchbehov i analyser av pedofilproblemet bland katolska präster. De har ansett sig drabbade av någon oförrätt av kyrkan, och har hämnats på kyrkan (och den heliga jungfrun) genom att skända kyrkan maximalt. Slutligen har vi ju det förhållandet att pedofiler söker sig till yrken, där de har kontakter med barn. Som bekant finns både hetero- och homosexuella pedofiler. En ogift man som visar stort intresse för barn väcker nog en del uppmärksamhet och blir granskad. Om han inte är katolsk präst. <<
Vad som saknas är ett stycke, som inleds med orden "Jag tror inte på Gert Gelottes tryckkokarteorem." Eftersom hela stycket saknades skrev jag en ny kommentar, där jag skrev att katoliker inte borde undanhållas att porrförläggaren Curt Hson-Nilsson är tryckkokarteoremets ursprungliga upphovsman. Om det finns någon ännu ursprungligare upphovsman, så är det Kinsey, alltså han som författade Kinseyrapporten. Och den har naturligtvis fått större genomslag i USA än Hson-förlagets porrtidningar. Den sammanställning av övergrepp mot barn inom Katolska kyrkan i USA , som Katolska kyrkan själv har gjort, visar att "child abuse" någon gång under andra häflten av 1900-talet övergår från hårdhänt aga utförd av nunnor till pedofilövergrepp som utförts av s.k. stiftspräster (d.v.s. präster som inte tillhör någon klosterorden). Även om enstaka fall av pedofili har förekommit även tidigare, har det inte alls haft samma omfattning. Åtminstone saknas bevis för den saken.
Minutz3 har återkommit med en kommentar där hon bl. a. skriver:
Bengt: jag tolkar främst det som F. Radcliff skrev, och ser inte hur jag kan tolka det annat som att man vill ändra Kyrkans lära, för med tanke på hur han skriver detta så tycks det i alla fall för mig som att han menar på att Kyrkan har fel om att, exempelvis, sex utanför äktenskapet är felaktigt... Sedan vet jag inte vad man kan säga om detta, om det verkligen stämmer, men de flesta menar ju på att det är 1960-generationen av präster framförallt som är ansvariga för mycket ont i Kyrkan, även detta, och att det snarare handlar om präster som inte är vad man skulle kunna kalla "högkyrkliga" utan tvärtom mycket "lågkyrkliga"... Vilket skulle göra att vi kom till en helt motsats slutsats.
I den kommentar från mig, vilken inte alls publicerades skrev jag att det inte finns någon anledning att ge sig på barn, om man inte klarar celibatet. Jag skrev att om den celibatbrytande prästen inte vågar uppvakta en vuxen, kvinnlig församlingsmedlem med "skamliga förslag" så finns det i de flesta länder lagliga bordeller, där man helt anonymt kan köpa sex av vuxna kvinnliga prostituerade - eller av manliga prostituerade om man är homosexuell. Jag skrev vidare att det kanske är för stor upptäcktsrisk att uppvakta någon vuxen församlingsmedlem - det roliga får ett snabbt slut. Och att det kanske är för liten upptäcktsrisk med anonyma bordellbesök. Kicken, som risktagandet ger, uteblir kanske. Och då handlar det ju inte bara om sex, utan om att sätta fart på hela hormon-orketern genom att ta risker. Det är helt enkelt ett sätt att droga sig, och är en av drivkrafterna även bakom exempelvis spelmissbruk.
Jag ser då åtminstone ett samband med den sex- och drogkultur (kombinationen av sex och droger) som växte fram under 1960-talet, i kombination med ökad sexuell "permissitivitet" inom de flesta kyrkor - så även Katolska kyrkan i Västeuropa och USA.
Samt ett samband med traditionen att lösa alla problem internt - även sedan kyrkan mist rätten att verkställa riktiga straff. Förr i tiden hade Katolska kyrkans statens medgivande att verkställa alla straff utom dödsstraff. I filmen om Arn visas en scen där en nunna får känna på spöstraff. Och de straff som kyrkan själv verställde mot sina egna var lika grymma som de spöstraff som de staliga bödlarna straffade vanliga brottslingar med. Scenen ur Arn är alltså fullt realistisk. Visserligen skildras i filmen i grym abedissas missbruk av kyrkans bestraffningsrätt - men ingen behöver tvivla på att straffen verkligen hade en avskräckande verkan. Det var skillnad jämfört med en tids avstängning (exkommunikation) från altarjänst för en präst, som ändå inte tror på kyrkans lära, utan har valt prästyrket enbart i syfte att begå övergrepp mot barn.
Varannat svenskt hushåll är ett ensamhushåll, vilket betyder att 1 /3-del av alla vuxna i Sverige inte har sex regelbundet. Likväl är andelen pedofiler, mig veterligt, inte större bland ensamlevande än bland gifta och sambor i Sverige. Gert Gelottes tryckkokarteorem är en mycket lågt och smutsigt angrepp på en mycket, mycket stor minoritet av svenska folket. Om Gelotte har rätt, är ju det ena raka att sexköpslagen avskaffas och legala bordeller startas i landstingens regi, med förhoppningsvis frivilliga horor, som naturligtvis ska vara fackligt organiserade. Har man sagt A får man säga B. Det gjorde faktiskt Curth Hson-Nilsson.
FISK-arna i Svenska kyrkan är i stort sett inne på Gelottes linje. Men så är han ju också liberal ledarskribent. Naturligtvis eftersträvar Gelotte och hans hejaklack inom Katolsk vision samma sexualisering av Katolska kyrkan, som vi sett inom Svenska kyrkan. Allt ont beror på gamla tiders sexualmoral, lyder fältropet! Det är en otroligt naiv tro att den smitta, som drabbat Svenska kyrkan, inte skulle kunna infektera även Katolska kyrkan.
Exempelvis så här:
http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2010/01/07/n-246-drop-fr-229-n-flaml-228-ndska-dominikaner.aspx
