larsflemstroms

 Många människor bor på soptippar i fattiga länder. De försörjer sig genom att leta efter föremål, som de kan sälja. Barnen är särskilt duktiga sopletare. Barnen är inte bara ett pensionskapital, utan de försörjer faktiskt sina arbetsföra, men arbetslösa föräldrar. Öfre medelklassradikaler har i alla tider försökt skyla över klassklyftorna med att skylla på de fattiga själva. De borde inte ha fötts! I de svenska fp-prästinnornas värld är kondomer en mirakelmedicin som gör den politiskt kontroversiella klasskampen överflödig.


Det finns rasistiska myter som fina folkpartidamer, som är präster i Svenska kyrkan, aningslöst utnyttjar till bristningsgränsen. Nu måste jag skynda mig att tillägga att alla folkpartiser inte är sådana. Men det är myten om störtkåta "negrer" med jättek*k*r, som oupphörligen gör sina fruar med barn. Den dolda rasismen är den lömskaste. Men det handlar om ett väldigt insnöat svenskt öfre medelklass-feministperspektiv, när den prästvigda EU-parlamentarikern Cecilia Wikström gallskriker gällt i TV-rutan och anklagar påven för att sprida aids i Afrika. Hur det nu är möjligt för en man, som lever i celibat, att sprida aids.

I den prästerliga öfre medelklassvärlden har man väl - alltsedan konserveringen av prästänkor upphört - kunnat åtnjuta generösa statliga pensioner? Har prästdöttrarna, som själva är präster, hört talas om något annat?

Min mormor bodde under de sista åren i livet hos en av sina ogifta döttrar. Mormor var sängliggande under två år. Någon kommunal hemtjänst fanns fortfarande inte. Dottern var alltså hennes pensionsförsäkring. Mormor begravdes på min födelsedag, när jag blev tio år. Det kom massvis med gäster till begravningen. De gav mig i födelsedagspresent. Det blev hela 31 kr. De räckte ett helt år. Jag var rik! Vem som betalade för begravningsmiddagen på stadshotellet vet jag inte. Mormor lämnade inget arv efter sig. Men någon i släkten måste väl ha haft pengar. Mamma ärvde denna släkting, fastän jag inte vet vem det var. Arvet räckte till inköp av en tvättmaskin - en ofattbar lyx på den tiden. Ja, den släktingen måste ha varit rik, för det var ingen nära släkting. De närmaste måste ha fått betydligt mer.

Mormor var prästdotter och vidskeplig (enligt min pappa). Hon var rädd för Gud (enligt min mamma). Om vi går riktigt långt tillbaka i tiden, så visst trodde man på en sträng och straffande Gud i Svenska kyrkan. Man krävde ju inte att Gud skulle uppföra sig som folk - vilket många nutida Svk-präster kräver för att de ska tro på Honom. Men under min barndom var Gud inte längre en straffande Gud, utan en förlåtande Gud. Det var dock på den tiden då synder skulle förlåtas, och inte förnekas.

När mormor föddes någon gång under 1870-talet hade systmet med konservering av prästänkor sannolikt upphört. Det hade upphört någon gång under första hälften av 1800-talet. Då hade prästerna ingen statlig pension. Och någon statlig änkepension fanns naturligtvis inte. Prästerna fick arbeta tills de dog. Men vad hände med prästänkorna. Dem fick den nya prästen gifta sig med. En prästänka kunde överleva både en och två präster, och kunde alltså ha barn med flera män. En av våra allra största präster, Henric Schartau, hade försörjningsansvar för sjutton barn, sina egna och sin företrädares, om jag inte minns fel. Idag förfasar vi oss över att unga präster kunde dela säng med fruar, som kanske var mycket äldre en de själva. Och att de sedan gifte om sig med en kvinna, som kanske var mycket yngre.

Vi förfasar oss speciellt över att detta utspelades prästfamiljerna. Själv kunde jag inte tänka mig att ha sex med en äldre kvinna, speciellt inte om hon hade varit gift förut. Men precis så blev det. Min första kvinna var tio år äldre och hade varit gift. Ingenting som jag ångrar. Men visst var det synd, för vi gifte oss inte först. Och inte efteråt heller. Vi hade känt varann sådär fyra - fem timmar.

Det var ett väldigt hallå i media om en kvinnlig präst, som misstänktes ha haft sex med en konfirmand. Det kunde inte bevisas. Enligt media var det fel, eftersom hon var äldre än han. Inte för att hon hade begått äktenskapsbrott, om historien hade varit sann. Media och Socialstyrelsens egen upplysningssajt för ungdomar uppmanar, som jag skrivit förut, 13-åringar att knulla runt och prova alla tänkbara sexuella varianter. Men det ska vara med jämnåriga, för annars är det utnyttjande. Vad är det för konstig dubbelmoral, man propagerar för?

Men enligt våra bigotta feminstteologer, som inte ens känner det egna landets historia, beror de stora barnkullarna i fattiga länder enbart på att männen tillfredsställer sina egna lustar. Att även kvinnorna - liksom min gamla mormor - kan ha ett eget intresse i att ha många barn, kan dessa lyxvarelser inte föreställa sig. Därför spelar de sig i rasistiska myter, som den om störtkåta "negrer" med jättek*k*r, som oupphörligen gör sina fruar med barn. Och tror att lösningen stavas K-O-N-D-O-M-E-R. Kondomer ger kvinnorna makt, inbillar de sig.

Nu har jag fullföljt min ovana att skriva jättelånga inledningar, innan jag kommer till det ämne som utlovades i rubriken. Det nyttjar alltså inget att ösa preventivmedel över fattiga länder, som saknar moderna pensionsförsäkringar, eftersom de ändå inte blir använda. De, som har läst föregående inlägg, har kanske förstått det. Om de inte visste det förut. Men frågan kvarstår: Vad gör folk, när pensionsfrågan är löst? Vad gör de för att hejda "befolkningsexplositionen" i samhället som helhet, och försörjningsbördan för egen del?

Frågan är ju om försörjningsbördan för föräldrarna i fattiga länder är så stor, som vi moderna svenskar inbillar oss. Barnarbete har förekommit under nästan hela mänsklighetens historia. Jag har träffat åtskilliga äldre svenskar, som har arbetat ihop till sin egen försörjning senast vid fem års ålder. Våra långa sommarlov i skolan är en kvarleva från den tiden, då barnens arbetskraft behövdes i det svenska jordbruket, speciellt under skördetid. Och när korna hölls på fäbod, då kreaturen fick gå fritt på skogen.

För något år sedan visade svensk TV ett franskt TV-program från Fillipinernas huvudstad Manilla. Där den 73-åriga katolska borgmästaren hade stoppat gratisudelningen av kondomer. Filmmakarna påstod att detta hade lett till att folk förökar sig som kaniner i Manilla. Som exempel visades en ensam mor, som bodde på soptippen med sina 11-åriga tvillingar. Vi fick veta hur hemskt det var för den stackars modern, som hade långt kvar till svenska pensionsålder, att försörjas av sina barn. Själv arbetade hon inte. Detta var borgmästarens fel, trots att tvillingarna föddes tio år innan han stoppade gratiskondomerna. Vilket i sin tur var påvens fel.

Filmarna drog inga slutsatser av det faktum att modern inte hade blivit gravid på nytt under det år, då gratiskondomerna varit stoppade. Eller var det bortklippt?