Såsom bisamhället klarar vintern, kan även kyrkan övervintra.




Som du kanske har märkt, skriver jag kommentarer på andra bloggar. Den stridbara prästen Dag Sandahl, som fallit i onåd hos den nuvarande ärkebiskopen Anders Wekryd, och nu blivit halvt upprättat med en komministerjänst på Öland, har skrivit några tänkvärda ord på sin blogg (se länk i spalten till höger):

"Vad sa jag? Jag talade om traderandet av tron. I dag var det panelsamtal. Kan man, fråpgade jag, tænka sig kristendomens framtid "Adenauer, typ" - alltså ældre herrar, som øverlevt katastrofåren och som sedan kan ta ansvar, undervisa, fira mæssor, føra tron vidare till nya nyfikna. Tanken kan vara værd att spinna på. Før det finns somliga høgkyrkliga hær som tror att de førlorat. Egentligen ær det ju sjælva kyrkosystemet som kollapsar. Och då ær de, som inte står mitt i, i ett sækrare læge. Kan man tænka."

Sandahl har varit på någon konferens i ett "köldhål" i Norge, och har tydligen skrivit ner sina tankar på ett norskt tangentbord. Jag har skrivit nedanstående kommentar:

>> Det är inte bara de högkyrkliga i Norge som tror att de redan har förlorat. Det tror hela Svenska kyrkan. De lågkyrkliga säljer ut allt, för att behålla - vad? De verkar inte ens vilja ha en kristen begravning för egen del, om de bara får leva gott på kyrkans pengar, så länge det varar.

Liknar en av mina tidigare arbetsplatser, där fackordförandens enda ambition var att fördröja nedläggningen tills han själv hunnit gå i pension. Vi som då var yngre ville ha en snabb nedläggning av halva fabriken, som var helt nedsliten, för att  behålla den andra halvan som fungerade bättre. Tyvärr hade han stöd av platschefen, som också väntade på pension, och insåg att han inte kunde vara platschef för en halv fabrik.

Men i Svk är det snarare de medelålders och en del yngre präster, som resonerar så. Efter dem ska ingen kyrka finnas kvar - hur nu Riksantikvarieämbetet ska ha råd med hela kulturarvet. Lösningen är kanske att bygga om kyrkorna till moskéer. En präst skrev i tidningen att det var "Guds försyn" (enda gången jag sett en modern präst använda det yttrycket) att Svk har övertaliga kyrkor när muslimerna har brist på moskéer.

Men Dag. är det inte så att traditionsöverföring, när den är som bäst, på den manliga sidan går från de allra äldsta till de allra yngsta - och på den kvinnliga sidan från mor till barn? De gamla kristtrogna kvinnorna då - vad ska de göra? Jag respekterar din hållning i kvinnoprästfrågan, men vi får inte tappa bort kvinnorna. Om det finns kristna feminister, som verkligen är kristna, så vill de väl inte förringa jungfru Maria, som vare sig "Gudsföderska" och föredöme för kristna kvinnor under 2000 år? Vem har berättat för apostolarna om junfrufödseln, om inte hon själv? Ska man då förneka hennes roll för kyrkans framväxt och evangeliets utformning, som "qeer-feministerna" i kyrkan gör? Denna kommentar ska inte utmynna i en argumentation för kvinnliga präster, men faktum är att de kastar bort det bästa argumentet FÖR kvinnliga präster genom att nedvärdera  Marias roll i frälsningshistorien.

Så visst är din tanke värd att spinna vidare på! Det beror på oss äldre, präster såväl som lekmän, kvinnor såväl som män, om det kommer att finnas en KRISTEN kyrka i framtiden. Men vi måste också ägna en tanke åt mottagarna av traditionen, barn och yngre såväl som de medelålders. Även om man kan få intrycket att de medelålders är en förlorad generation. Men för somliga kommer ju omvändelsen sent i livet. Frågan är hur de spridda skarorna ska samlas. Och en brännande fråga är ju hur all den utmärkta kristna litteratur, som har producerats av högkyrkliga och andra bekännelsetrogna präster, ska göras tillgänglig för de nya generationerna kristna.

Det borde finnas en högkyrlig "litteraturkanon" - en lista på böcker som aldrig får vara slut från förlaget. På min blogg har jag just skrivit ett inlägg om hur man övervintrar bisamhällen. <<

Jag anser mig inte vara högkyrklig. Inte lågkyrklig heller, för den delen. Möjligen "gammalkristen". Kristendomen är en traderad religion. Och traditionen måste vi hålla fast vid, och föra vidare. Folk måste upptäcka att det finns något bestående i en föränderlig värld: Guds eviga sanningar! Det är de sanningarna som avgudadyrkande präster försöker byta ut mot en nygnostisismens lögner*. Till skillnad mot stora delar av frikyrkligheten erkänner den traditionella svenskkyrkligheten att det finns en bibeltolkningstradition**, som är lika gammal som Bibeln själv. Man kan alltså inte tolka Bibeln som det passar tidsandan.

Lögnen kan segra tillfälligt, men nya paradigmskiften kommer, och gamla sanningar tas till heder igen. Därför är mottot för denna blogg: Gårdagens sanningar är dagens lögner. Dagens sanningar är morgondagens lögner.

Saken är inte så enkel, som somliga påstår, att kyrkan är ockuperad av politikerna. Den är lika mycket ockuperad av avfälliga präster, som uppträder som stränga domare som fördömer alla som har en traditionell kristen tro. Det är väligt mycket moraliserande och fördömande från det hållet. Inte minst i homosex- och pedofildebatterna. Sexliberalerna försöker använda kyrkan som en plattform för starkt sexualiserade villoläror. Med homoäktensskapsfrågan som plog. Men det handlar egentligen om helt andra saker än att homopar ska få gifta sig. Exempelvis förnekas jungfrufödslen, som inte har ett dyft att göra med homoäktenskapsfrågan.

Vad har då kyrkan att lära av bisamhället? Det är liv i kupan, även om det inte märkst utåt, även under de kallaste vinterdagarna. Det finns vinterbin, som inväntar våren, då de föder upp den nya bigeneration som ska ta över. Likksom den nya bi-generationen behöver näring, behöver de nya generationerna kristna andlig näring.

_____

*) Medan kristna ännu förföljdes av den romerska överheten, bredde gnosticiska villoläror ut sig i den unga kristna kyrkan. Gnostikerna hade framgång eftersom de inte utmanade överheten på samma sätt som de bekännelsetrogna kristna, som höll fast vid bibelordet "Man ska lyda Gud mer än människor". Det var ett krav på alla invånare i det romerska riket, oavsett vilken religion de hade i övrigt, att de skulle dyrka kejsaren som en gud. De kristna provocerade överheten genom att kalla Jesus Kyrios (på svenska: Herren), en titel som tillkom kejsaren. Sankta Lucia var en av de många martyrer som miste livet för sin vägran att be till falska gudar. Gnosticismen är en idériktning, med hedniska rötter, som hade som metod att infiltrera andra religioners församlingar. Gnostiska idéer har uppträtt inom såväl kristendomen som judendomen och islam. De gnostiska idéerna fick en renässans under andra hälften av 1900-talet, efter upptäckten 1947av en mängd gnostiska skrifter från 300-talet i Nag Hamadi i Egypten. Nygnosticismen är en blandreligion mellan den antika gnosticismen och europeisk nyhedendom, i framför allt J G Jungs tappning.
 


Kommentarer
Postat av: Populisten

Man ska ju komma ihåg att Adenaur, tillsammans med alla andra någorlunda goda krafter under 20- och 30-talen, förlorade i Tyskland. De kunde inte undvika nationens, civilisationens och folkets undergång i den totala apokalypsen. Men liksom Balder regerar i den nya världen efter Ragnarök (eller Götterdämmerung) bygger Adenaur upp det nya Tyskland efter kriget.



Vad vill jag säga med detta? Jo att de som ska hjälpa kristenheten att överleva i Sverige, visserligen bör kämpa emot katastrofen men ställa in sig på att de antagligen inte kommer att kunna hindra den. Deras tid kommer efteråt när kyrkan ska byggas upp igen. Då måste de finnas tillhands för att bygga upp det andra raserat. Kanske kommer också den mörka tiden att bli lång, kanske mycket lång. Då måste vi se till att den sanna traditionen kan överleva under tiden. I så fall kommer det inte vara samma övervintrare som kryper in i kupan och som flyger ut ur den.

2010-01-11 @ 22:32:11
URL: http://populisten.wordpress.com
Postat av: Lars Flemström

Ja, det behövs långa tidsperspektiv. Och för att fortsätta liknelsen med bisamhällets övervintring, så kan det bli en lång vinter. Och då är det definitivt inte samma generation, som bildade vinterklotet, som flyger ut. Ett sommarbi lever bara ett par månader. Bina i vinterklotet lever flera månader. Den låga aktiviteten förlänger binas liv, medan människor har sin livstid utmätt. Sedan drottningen slutat lägga ägg, dröjer det några veckor innan de nya bina kryper ur sina puppor och samlas i vinterklotet. Deras första uppgift om våren blir att föda upp larverna. Arbetet utanför kupan är arbetsbiets sista uppgift i livet.

2010-01-12 @ 01:13:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0