På vägen bort
Det händer att jag somnar över datorn, men inte ofta. Det händer oftare satt jag somnar på bussen. Någon enstaka gång har jag sovit förbi resmålet, men inte ofta. Det är verkligen en fördel jämfört med att köra bil. Att man kan somna, och missa målet. Jo, att synda är detsamma som att missa målet, sägs det. Fördelen med detta är att man kan fantisera och fabulera hur som helst, hit och dit, utan att...
Jag drömde om en Sankta Lucia som var på hemväg från någon tillställning i Skåne. Ingen stack ut hennes ögon, vilket däremot skedde med den riktiga Sankta Lucia. Men hennes ögon förmörkades. Hon somnade vid ratten och körde av vägen. Och så var den bilturen slut. Hon drömde att hon befann sig i katakomberna i Rom, där de första kristna begravdes. Och där de hade sina gudstjänster under förföljelserna.
Vår Sankta Lucia befann sig alltså i katakomberna för länge sedan. Och kring henne flockades martyterna. Alla ville de dö för Jesu skull. Korsfäst mig tillsammans med Jesus, bad de. Och bland martyrerna i Roms katakomber fanns en präst, som talade ett konstigt och främmande språk. Var det tungotal? Nej, han talade eftertänksamt och analytiskt, inte extatiskt. Han talade om att det var dags att grunda en underjordisk kyrka i hans land också. Men han visste inte riktigt hur det skulle gå att bygga katakomber i den hårda grantiten.
- Vi får vänta tills någon uppfinner dynamiten, sa den främmande prästen. En landsman till mig kommer att göra det, om sådär 1 600 år. Sankta Lucia var djupt imponerad. Att kunna förutsäga framtiden så långt fram i tiden. Har inte Jesus kommit åter för länge sedan om 1 600 år, tänkte hon. Vi har ju redan väntat i 200 år och förföljelserna blir bara värre. Som det står i Uppenbarelseboken. Att förföljelserna ska bli värre när slutstriden närmar sig. Och slutstriden kan väl inte pågå i hela 1 600 år?
Då vaknade Sankta Lucia av att en polis lyste in i hennes bil, där i diket på en väg i Skåne. Och prästen var försvunnen. Han var inte ens någon präst. Han var någon som hade skrivit på en blogg att man borde grunda en underjordisk kyrka. Och i det ögonblicker vaknade jag. Det var bara en dröm att Sankta Lucia hade kört av vägen. Vad som hade gått i diket var illussionen att den där mannen, som hon träffade i katakomberna, var en präst. Det var nog mig hon hade drömt om.
Så, Sankta Lucia blev ingen prästfru. Så, hon bestämde sig för att bli martyr i stället. Så förföjdes hon i dröm efter dröm av balaklavor.
Balaklavan, den typiska rånarluvan har fått sitt namn efter slaget vid Balaklava 1854, som har gått till historien som det värsta exemplet på '"order är order". Balaklavaluvan hjälpte kanske mot kölden, men inte mot kulregnet vilket framgår av denna dikt till 10-årsminnen av lätta kavalleriets undergång. Balaklavan lär vara en obligatorisk persedel i den nya svenska prästdräkten, som komponerats efter ärkebiskop Wejryds multireligösa klimatmöte häromåret.
Nutida soldat med balaklavaluva
Jag drömde om en Sankta Lucia som var på hemväg från någon tillställning i Skåne. Ingen stack ut hennes ögon, vilket däremot skedde med den riktiga Sankta Lucia. Men hennes ögon förmörkades. Hon somnade vid ratten och körde av vägen. Och så var den bilturen slut. Hon drömde att hon befann sig i katakomberna i Rom, där de första kristna begravdes. Och där de hade sina gudstjänster under förföljelserna.
Vår Sankta Lucia befann sig alltså i katakomberna för länge sedan. Och kring henne flockades martyterna. Alla ville de dö för Jesu skull. Korsfäst mig tillsammans med Jesus, bad de. Och bland martyrerna i Roms katakomber fanns en präst, som talade ett konstigt och främmande språk. Var det tungotal? Nej, han talade eftertänksamt och analytiskt, inte extatiskt. Han talade om att det var dags att grunda en underjordisk kyrka i hans land också. Men han visste inte riktigt hur det skulle gå att bygga katakomber i den hårda grantiten.
- Vi får vänta tills någon uppfinner dynamiten, sa den främmande prästen. En landsman till mig kommer att göra det, om sådär 1 600 år. Sankta Lucia var djupt imponerad. Att kunna förutsäga framtiden så långt fram i tiden. Har inte Jesus kommit åter för länge sedan om 1 600 år, tänkte hon. Vi har ju redan väntat i 200 år och förföljelserna blir bara värre. Som det står i Uppenbarelseboken. Att förföljelserna ska bli värre när slutstriden närmar sig. Och slutstriden kan väl inte pågå i hela 1 600 år?
Då vaknade Sankta Lucia av att en polis lyste in i hennes bil, där i diket på en väg i Skåne. Och prästen var försvunnen. Han var inte ens någon präst. Han var någon som hade skrivit på en blogg att man borde grunda en underjordisk kyrka. Och i det ögonblicker vaknade jag. Det var bara en dröm att Sankta Lucia hade kört av vägen. Vad som hade gått i diket var illussionen att den där mannen, som hon träffade i katakomberna, var en präst. Det var nog mig hon hade drömt om.
Så, Sankta Lucia blev ingen prästfru. Så, hon bestämde sig för att bli martyr i stället. Så förföjdes hon i dröm efter dröm av balaklavor.
Half a league half a league |
Cannon to right of them, |
Cannon to right of them, |
Balaklavan, den typiska rånarluvan har fått sitt namn efter slaget vid Balaklava 1854, som har gått till historien som det värsta exemplet på '"order är order". Balaklavaluvan hjälpte kanske mot kölden, men inte mot kulregnet vilket framgår av denna dikt till 10-årsminnen av lätta kavalleriets undergång. Balaklavan lär vara en obligatorisk persedel i den nya svenska prästdräkten, som komponerats efter ärkebiskop Wejryds multireligösa klimatmöte häromåret.
Nutida soldat med balaklavaluva Kommentarer
Trackback
