larsflemstroms

  KLOCKAN GÅR OCH VISAR RÄTT TID ÄVEN  NÄR URMAKARENS SOVER. Är skapelsen lika självgående?  När skapelsen väl är gjord kanske skapelsen klarar sig utan Skaparen? Är undrens tid förbi?



Inom den s.k. liberalteologin* har en rikting funnits som inte förnekar de under som skedde under Bibelns tid, men hävdar att "undrens tid är förbi". Det sista undret i världshistorien enligt den riktningen torde ha varit Pauli möte med Jesus på vägen till Damaskus. Det är en bekväm ståndpunkt som smeker både bibeltroende och ateister medhårs. Teologi för räddhågade.

En förklaring av undrens-tid-är-förbi -teologin är den välkända urmakar-mataforen.

Urmakar-metaforen utgår från en uppfinning**, som gjordes under 1600-talet: ett urverk som visar rätt tid. Vars visare rör sig med samma hastighet under hela dygnet. Det gjorde nämlingen inte visarna på de medeltida stadsuren. Då behövde tiden justeras flera gånger om dygnet.
 
Liberalteologin var från början en följd av, och senare en reaktion mot 1600-talets protestantiska bokstavstro på Bibeln. Som en reaktion mot i synnerhet den katolska (över-) tron på traditionen förklarades Bibeln vara den enda källan till kristen tro. Således avvisades de kompletterande kunskaper som finns utanför Bibeln. Den kunskapen försökte man i stället hämta från bibelordet, som därför borde tolkas "bokstavligt" och "vetenskapligt". När vetenskapen under 1700-talet börjat inta ståndpunkten att religiösa utsagor (uppenbarelser, etc) inte kunde erkännas som vetenskapliga fakta, började man behandla Bibeln på samma sätt ***.

Man var under 1600-talet fascinerad av tidmätning i alla former. Man sökte efter en kronometer, som visade år, månader och dagar sedan Skapelsen. Någon sådan klocka, som mätte förfluten tid, kunde dock ingen urmakare konstruera. Så man sökte svaret i världens äldsta bok. Man var fortfarande övertygad om att allt som står i Bibeln är inte bara Guds ord, utan dessutom bokstavligen sant.

Att man hade fått klockans visare att röra sig med samma hastighet hela dygnet, innebar givetvis inte att klockan visade exakt rätt tid. Men nära nog. Och felvisningen var densamma i procent sedan klockan senast ställdes om. Man hade fortfarande svårigheter att avgöra exakt hur långt ett dygn är. Och det finns ju ingen "fröken ur" som kunde tala om hur mycket klockan var i en hel tidszon. Och några tidszoner fanns f.ö. inte. Utan tidmätningen måste bygga på lokala astronomiska observationer, framför allt av solhöjden. Men den varierar med årstiderna. Och hur årstidernas början och slut skulle fastställas var föremål för stora motsättningar. Som ytterst handlade om huruvida jorden eller solen var världsalltets medelpunkt****.

Under 1600-talet segrade mekaniken, som egentligen är en filosofisk lära som bygger på en förenklad - men i de flesta tekniska sammanhang fullt tillfredsställande - syn på orsak och verkan. Mekaniken kommer till korta när mycket komplicerade frågor ska analyseras, såsom Guds existens och Guds verk. Samt människans psyke. Mekanikens främsta filosofiska företrädare var fransmannen Cartesius (Decartes) , som avled i Stockholm sedan han förmått den svenska drottningen Kristina att konvertera till katolicismen.  Cartesius är känd för sitt gudsbevis (filosofiska bevis för Guds existens): "Jag tänker, alltså finns jag, os ch eftersom jag tänker, tänker jag på det största som finns Gud." Därefter följer ett resonemang om att Gud är fullkomlig, och därför måste Gud ha en existens, för det som inte har existens kan inte vara fullkomligt.

Biskop Usshers s.k. bibelkronologi, idén att man med Bibelns hjälp kan beräkna exakt tidpunkt för skapelsen (c:a 6.000 år före nutid) är enligt min mening ett utslag av 1600-talets meknaistiska synsätt i kombination med hänförelsen efter "upptäckten" av tiden. Man ansåg sig verkligen ha "upptäckt" tiden - innan det fanns klockor som gick något sånär rätt och med kalendrar som visade fel på över en vecka hade människornas ganska dimmiga tidsbegrepp. Och tiden kom förvisso att lanceras som en "fjärde dimension" av Einstein, men med den västenliga skillnaden jämfört med 1600-talet att tiden inte var fristående från den materia, som enligt de religiöst troende är något av Gud skapat.

Och det är ju fortfarande en närmast ofattbar tanke för en människohjärna att det kan ha funnits en "tid" då tiden inte fanns, utan Gud var allt som fanns. Vi har svårt att tänka oss att Gud inte är underställd tiden. Och de flesta människor har väl någon gång ställt sig själva frågan När (datum och klockslag) föddes Gud? Och när tiden i sig själv blir en sådan mystisk kraft, är det nära till hands att se Skaparen som en urmakare, vars verk fortsätter att gå utan urmakarens medverkan.

Är det då möjligt att Gud har slutat göra underverk, efter omvändelsen av Paulus på vägen till Damaskus, alltså att Gud inte verkar i nuet?

Tron på en "avsomnad" Gud är idag ingen ny tro i Svenska kyrkan. Men inte heller någon riktigt gammal tro, och definitivt inte vad vi menar med begreppet "klassisk kristendom".

________________

*) Detta är en vedertagen svensk benämning, speciellt bland liberalteologins motståndare men även bland en del av dess anhängare, för vad som i andra länder kallas modernism. Det är en åskådning som ytterst förnekar Guds existens, och i modifierad form (som diskuteras här) förnekar Guds ingripande i nuet. Och det är ju frågor som personer, som politiskt är liberaler, kan ha olika åsikter om. Varför termen "liberalteologi" trots att den flitigt används av både anhängare och motståndare inte är helt korrekt.

**) Som vi kanske minns från våra urverks- (stålfjäder-) drivna leksaker när vi var barn, så ger en hårt åtdragen fjäder högre hastighet hos leksaken i början än på slutet. Därför måste urverket, som var en medeltida uppfinning kompletteras med en frekvensgivare, som gör att sekunderna blir lika långa. Och denna uppfinning, som kallas oro, gjordes alltså under 1600-talet.

Wikipedia förklarar: Frekvensgivaren/tidhållaren (pendel, oro, kvartskristall eller annan elektronisk svängningskrets) håller takten genom en konstant och regelbunden oscillerande rörelse. Klockans takt (frekvens) kan handla om tider i storlek sekund när det gäller pendeln till ett pendelur, till svängningar med frekvenser runt 32 kHz i ett kvartsur när en kvartskristall används som frekvensgivare. Genom en växelmekanism (kugghjul eller en elektronisk krets) omvandlas klockans frekvens till en regelbunden tidsvisning i timmar, minuter och sekunder (delar av sekunder).

***) Det mest ökända exemplet på denna förmenta vetenskaplighet är Jesu förutsägelse om Jerusalems tempels förstörelse, som ägde rum år 70. Bibelkritikerna menade att Jesus inte kunde ha sagt detta, eftersom ingen människa kan veta vad som kommer att hända i framtiden. Nya Testamentet måste alltså ha skrivits efter förstörelsen av templet. Jag har själv i flera debatter kritiserat denna "bibelkritik" som ovetenskaplig, bl a därför att vilken militärpolitiskt kunnig person som helst hade kunnat förutsäga den händelseutveckling som ledde till att templet förstördes. Dessutom ska en historiker besvara frågan "Vad hände?", inte "Kunde det hända". Frågan som historikern ska besvara är alltså inte "Kunde Jesus förutsäga en framtida händelse?", utan "Gjorde han det"?

Ska då en historiker helt reservationslöst acceptera religiösa utsagor om mirakler? Tja, historikern får väl redovisa vilka källor som finns, och vad de säger. Det görs en massa påståenden om vad folk inte visste eller inte kunde under forntiden, och sedan görs fynd som visar att de visst kunde det. Gammal kunskap har glömts och återupptäckts. En historiker ska vara försiktig med att påstå att en händelse inte har inträffat, när de enda tillgängliga källorna säger att den har inträffat.

****) Årets mörkaste dag enligt den kalender som fortfarande gällde under 1600-talet var den 13:e december, alltså den nuvarande Lucia-dagen. I början av 1500-talet hade påven givit uppdraget till Nicolaus Kopernikus, som var präst och astronom,  att lösa det s.k. kalenderfelet. Kopernicus fann att det var lättare att beräkna solens ocjh stjärnornas (skenbara) vandring över himlen om man antog att solen i stället för jorden var världsalltets medelpunkt. Under 1600-talet ansåg Gallileo Gallilei att han genom astronomiska observationer kunde bevisa att så var fallet. Det kom dock att dröja till början av 1800-talet (det hade då gått 300 år sedan Kopernicus lade fram sin hypotes) innan det tveklöst kunde bevisas att jorden icke är världsalltets medelpunkt. (Och det är inte solen heller, men solen är dock planetsystemets medelpunkt).