larsflemstroms

 
Traditionell bild av Sankta Lucia med sina utstuckna ögon i en skål.



Det finns en detalj i den 18-åriga Sankta Lucias martyrskap, som det sällan talas om. Vilken synd som hon ville undvika till hur högt pris som helst. Hon hade blivit bortgift med en hednisk man.

Hon vägrade gifta sig med honom. Sentida uttolkare har förklarat det med att hon var homosexuell. Det var hon säkerligen inte. Inget i hennes historia tyder på det. För Sankta Lucia, liksom för de andra kristna martyrerna under antiken var synd mot det första budordet "Du skall inga andra gudar hava jämte mig" den värsta av alla synder. "Men det drabbar ju ingen människa", skulle man invända idag.

Att gifta sig med en hednisk man, innebar att hon var tvungen att be till kejsarens genius som till en gud. Hon ställdes inför valet att gifta sig med mannen eller skickas till bordellen. Hon valde bordellen. Där kunde historien om henne ha slutat, och hon hade snabbt blivit glömd. Hur många kristna kvinnor som faktiskt hamnade på bordellen, vet vi inte. Men Sankta Lucia mördades på vägen dit.

Vagnen som hon transporterades i, frös fast på vägen. Var det ett Herrens under, eller finns det en s.k. naturlig förklaring? Var det på vintern? Var det en ovanligt kall vinter? Hade man stannat på vägen, kanske för att man passerade ett världshus och hennes fångvaktare ville roa sig? Hur som helst, när de skulle fortsätta gick det inte att rubba vagnen ur fläcken. Fångvaktarna blev så förbittrade så att de stack ut hennes ögon, innan de mördade henne.

Sankta Lucia är de synskadades skyddshelgon. Därför bär hon ljus. Men hon valde alltså inte själv döden före bordellen. Hon valde bordellen för att inte synda mot det första budet. Om synder kan graderas, så var det den värsta synden. Och det var många martyrer som fullt medvetet valde döden framför att synda mot första budet. De dömdes i rättegångar och visste att straffet för att förneka kejsarens gudom var döden.

Det fanns romerska domare som förtvivlat vädjade till de blivande martyrerna att med fingarna korsade bakom ryggen bekänna kejsaren med sina läppar, för då skulle de frikännas - och sedan skulle de kunna fortsätta att hylla Jesus som sin Herre. Men förgäves.  Martyrerna valde döden.

"Herren" (Kyrios), så tilltades kejsaren. Att kalla Kristus för "Herren" var en oerhörd utmaning. Det var ett medvetet val av de kristna under den romerska hednatiden för att visa att de inte erkände den jordiska överheten som överställd Kristus.

Visserligen står det i Bibeln att "all överhet är av Gud". Men det står inte att någon jordisk överhet är Gud - eller ens gudomlig. Det står också i Bibeln att man ska lyda Gud mer än människor.

I det nutida Sverige firas Sankta Lucia nästan som en hednisk gudinne-väsen på dagen för midvinterblotet enligt den gamla tideräkningen.

Och att döma av den nutida debatten verkar vissa kristna, som annars är noga med att följa traditionen, tro att den synd som Lucia faktiskt valde - för att slippa synda mot första budet - är den värsta av alla synder. Förvisso ber de inte till avgudar och förvisso protesterar de mot synkretiska böner till olika gudar i svenska kyrkor. Men ganska lågmält. 

Har kristenheten fokuserat för mycket på "fel synd", och glömt den värsta synden?