Evangelium enligt Pontius Pilatus
Pontius Pilatus enligt en medeltida målare.
Pontius Pilatus ställde själv frågan som är helt avgörande för den kristna tron: "Vad är sanning?". Den kristna religionen anser sig ha svaret på den frågan. Redan innan Pilatus hade ställt frågan, hade Jesus besvarat den med "Jag är vägen, sanningen och livet."
Därmed inte sagt att någon enda av Jesu anhängare då eller nu har förstått den kristna trons sanningar till fullo. Men kristendomen är en religion med ett tydligt anspråk på att "äga" sanningen. Vi kan tvista om detaljer, inte minst om vad som är synd eller inte synd, men alla kristna förenas av tron att det finns något som är sant.
Den övertygelsen vill jag kalla "Evangelium enlgit Pontius Pilatus"!
Det råder knappast någon tvekan om att han under resten av sitt liv sedan den där ödesdigra fredagsmorgonen sökte sanningen. Men det är ovisst om han någonsinn fann svaret på sin fråga. Hans förvivlade, men sannolikt resultatlösa sökande efter sanningen, drev honom till slut i döden för egen hand. Detta snarare än vetskapen om den synd som han hade begått, enligt två religioner - den romerska hednareligionen och kristendomen.
Hans hustru, Claudia Porkla, som var en av de första ledande kristna kvinnorna, hade däremot funnit sanningen, troligen redan under natten mellan torsdagen och fredagen. På morgonen innan han skulle döma Jesus till döden mottog Pontius Pilatus en lapp från sin hustru med texten: "Du ska inte ha med den rättfärdige mannen att göra. Jag har haft mardrömmar för hans skull."
Pontius Pilatus var djupt religiös i den romerska hednareligionen. Detta hade fört honom till en svår konflikt med de ledande judarna, som han han hade försökt tvinga att dyrka kejsarens genius som en gud vid sidan av Jahve. Rädslan för att utlösa ett uppror fick honom att begå världshistoriens mest kända justiemord: dödsdomen mot Jesus - trots hustruns varning. Som bekant tvådde han sina händer offentligt inför människor och gudar.
Den romerska hednatron var en panteistisk religion med samma ursprung som den fornnordiska hednatron, vilken inte uteslöt möjligheten att det fanns fler gudar än de redan kända. Och var kunde det finnas en i Rom fortfarande okänd gud, om inte i det nyligen ockuperade Palestina? De romerska myndigheterna var faktiskt ålagda att rapportera till Rom om någon ny gud upptäcktes. Den första rapporten till kejsaren om en tidigare okänd gud, som hade uppstått från de döda, var faktiskt författad av Pontius Pilatus.
Evangelium enligt Pontius Pilatus!
Men Pontius Pilatus var inte övertygad om att Jesus var den ende guden inkarnerad, "kommen i köttet". Om han ens kan kallas kristen, var han hednakristen, eftersom han (så vitt vi vet) fortsatte att tro även på de gamla gudarna. Precis som den första kristna generationen i Sverige. Teenighetsläran, som närmast är en filosofisk konstruktion i syfte att förklara det oförklarliga, är svår för de flesta kristna. Hur kan en Gud vara tre?
Det verkar ha varit en medveten missions-strategi vid kristnandet av Sverige att de nyomvända hedningarna inte behövde "köpa hela paketet" på en gång. Även i den fornsvenska asatron fanns det utrymme för nya gudar. Det finns det däremot inte i de tre monoteistiska religionerna judendom, kristendom och islam.
En sak som särskilt förbittrade den judiska överheten i det ockuperade landet, var ockupationsmyndighetens monopol på att avkunna och verkställa dödsdomar. Enligt den romerska hednatron kunde människor bli besatta av gudar. En sådan människa fick inte avrättas, eftersom guden i så fall kunde skadas, med naturkatastrofer eller häftiga oväder som följd. Den romerska hednatron bekräftades alltså på den punkten på ett ödesdigert sätt under fredagseftermiddagen.
När Jesus gav upp andan, utbrast en romersk officer: "Förvisso var denne man Guds Son."
Detta behöver alltså inte nödvändigtvis betyda att officeren blev kristen i det ögonblicket. Han kanske blev det senare. Vi vet inte. Men vi vet att kristendomen spreds som en löpeld bland hedningarna. Och att Pontius Pilatus var en bruten man under resten av sitt liv.
Fann han någonsin svaret på sin fråga? Det verkar inte så.
Och är det god kristen själavård idag att utså tvivel om
allt, som kristendomen håller som sant?
För mycket tvivel och grubblerier kan göra en förut glad och hoppfull människa lika förtvivlad som Pontius Pilatus.
Pontius Pilatus bör vi inte bara minnas som den man, som
dömde Jesus till döden, för att Skriften skulle gå i uppfyllelse.
Och sedan drevs tilll självmord av sina grubblerier.
Utan även som den man som ställde den för den kristna tron
avgörande frågan: "Vad är sanning?"
