Mannen av folket fick prinsessan och halva kungariket!
Victoria och Daniel gifte sig inte i Själevads kyrka, som fått utmärkelsen Sveriges vackaraste kyrka. Men Prästbordet (så heter kyrkbyn i Själevads socken) var slutpunkten för den långa tågresan till min barndoms sommarparadis vid Bäckfjärden.
Så har då idag "mannen av folket" fått kronprinsessan och halva kungariket. Herr Westling har alltså tappat efternamnet och tituleras nu "prins Daniel" samt "hertig av Västerötland (=halva kungariket) samt "riddare av serafimerorden". Har han tagit ridlektioner? Det måste man om man ska vara riddare, för det är väl detsamma som att vara ridare (=ryttare)?
Själv är jag fortfarande mannen av folket, som har hittat sin "prinsessa". Nu förväntar jag mig att tituleras "hertig av Blekinge" (titeln är väl fortfarande ledig?) om jag gifter mig med henne. Dessutom är jag ju direktor mm för Klipphamnsinstitutet, som är en kopia av Claphaminstitutet, som är ett jippoinstitut för titelsjuka personer som beviljar sig själva fina utnämningar.
Som bekant blev kungen tillrättavisad av ärkebiskopen för tilltaget att han ville överlämna sin dotter till den blivande prinsen. Detta slutade nu med en kompromiss, som innebar att kungen ledde fram prinsessan till den blivande prästen, som väntade - tillsammans med prinsessans yngre bror - ungefär halvvägs till altaret.
Någon expert på etikett förklarade i ett efterföljande program att det inte var någon brudöverlämning, utan en statschef som ledde fram sin efteträdare till.... mannen av folket? Folket?
Så efter valet i höst blir det regeringschefen Fredrik Reinfelt som leder fram sin efterträdare Mona Sahlin till de bägge männen av folket Peter Eriksson och Lars Ohly?
Var står det att det är kyrkans "grundhållning" att brudpar ska gå in tillsammans? Vigseln är inte någon "bekräftelse" av något som redan är. Utan ett uppbrott från något och början på något nytt. Jämställdlheten kan tillgodoses genom att brudöverlämningen kompletteras med brudgumsöverlämning.
Bruden förs fram till altaret av sin far och brudgummen av sin mor, som ett tecken på att de lämnar respektive föräldrahem och bildar nytt. Jag hoppas verkligen att detta, dubbel överlämning, ska bli en ny svensk tradition. Enkel överlämning (brudöverlämning) är ju redan gammal svensk tradition, som börjat komma ur bruk.
Härav följer att de, som gifter sig för andra eller tredje gången, förs in av sin äldsta son respektive dotter. Förutsatt att skilsmässa omgifte tillåts - vilket inte borde vara självklart för kyrkan. I Katolska kyrkan är det helt förbjudet, i den lutherska traditionen är det tillåtet i vissa fall. Den lutherska kyrkan borde vägra medverka till omgifte i de fall, någon bryter upp från ett pågående äktenskap i syfte att gifta sig med någon annan, som man inlett en ny relation med under pågående äktenskap.
Eftersom min mor inte längre är i livet och jag inte har någon dotter, har jag bett min yngsta syster att överlämna mig till min fästmö, om det nu blir så att vi gifter oss. Vi förlovade oss den 8 juni, och har båda varit medlemmar i Svenska kyrkan i över 65 år.
Det måste äntligen slås fast att staten och kyrkan inte behöver, inte kan och inte får tycka lika. Alla medborgare i staten är ju inte medlemmar i kyrkan. Och man kan ju vara medlem i kyrkan, även om man inte vill leva enligt kyrkans lära till 100 %. Men kyrkan ska inte göra synden till en kulthandling i kyrkan. Och att bryta någon annans äktenskap, eller sitt eget äktenskap i syfte att gifta sig med någon annan, är synd - trots att staten tillåter det.
Men den lutherska traditionen förbjuder alltså inte den som är offer för den andra partens otrohet /äktenskapsbrott att gifta om sig. Men låt oss alltså slå fast att kyrkvigseln (eventuellt till skillnad mot borgerlig vigsel) är början på något nytt och inte något slags välsignelse av ett redan ingånget äktenskap.
Även den gamla traditionen att dop ska ske i bakre delen av kyrkan, varefter den nydöpta personen förs fram till altaret, bör återinföras!
Genom att hålla på de GAMLA traditionerna, som inte kostar något ekonomiskt, slipper vi att de kyrkliga handlingarna utvecklas till "tillställningar" som bara rika människor har råd med!
Att den kungliga vigseln inte bara var en bekräftelse av något redan existerande stod helt klart när ärkebiskopen kallade den nygifte Daniel för prins Daniel. Nu ska det sägas för första gången, sa ärkebiskopen.
Nog borde den blivande prinsen ha letts fram till altaret av sin mor och överlämnats av henne till tronföljaren kronprinsessan Victoria? Men jämställdhetssnacket, som iscensatts av den så kallade bibelvetaren Annika Borg, förbjöd väl det också?
Bevarandet av gamla traditioner hindrar inte att de moderniseras.
Rätt ska vara rätt. Innehavare av serafimeordern tituleras "Kommendör och riddare av Kunglig Majestäts Orden", vilket jag antar gäller fortfarande trots att de svenska statsordnarna tyvärr inte längre utdelas till icke kungliga svenskar.
Jag är emot brudöverlämnig, men har efter att ha diskuterat frågan på konservativa bloggar insett att frågan inte var helt enkel i detta fall. Eftersom Prins Daniel inte blev kunglig höghet innan de blivit man och hustru kan man se det som ovärdigt att han tågar in med HKH Kronprinsessan. Nåja tänker jag, men betyder det att hon måste ledas in av sin fader konungen? Nu blev ju i så fall symboliken än mer ovärdig: tronfölljaren överlämnas till mannen av folket. Andra lösningar som att de tågat in tillsammans men inte bredvid varandra (blivande Prins Daniel steget bakom) hade ju varit möjliga.
(Vän av ordning undrar måhända varför HM Konugnen kunde gå fram tillsammans med den okungliga Silvia. Ja hur kunde han ens gifta sig med henne då hans farbröder enligt dåtidens ordning blivit av med prinstitlarna för samma tilltag? Jo, som statschef gör helt enkelt Kungligt Majestät som han vill!)
Brudöverlämning verkar ju bli allt vanligare, antagligen influerat av amerikanske filmer. Att somliga unga kvinnor vill ha det så för de inte förstår bättre och själva vill stå i centrum kan jag kanske förstå, men varför deras blivande män går med på det begriper jag inte. De går miste om en oerhörd upplevelse! Att gå fram genom kyrkan med sin blivande fru är en mycket stor och speciell upplevelse.
Jag vill kommentera detta så, att det som sker före vigselakten inte har så stor teologisk betydelse, så att kyrkan måste ha någon särskild ritual eller rekommendation, utan bör överlåta åt varje brudpar att bestämma själva hur de vill ha det. Annars kan man ju tänka sig att bruden ska sängledas av prästen till den väntande brudgummen, och att kyrkorådet sedan ska kontrollera att det finns en blodfläck på lakanet efter bröllopsnatten. Om så ej är fallet, får väl bruden skickas på gynekologisk undersökning och visar hon sig då fortfarande vara oskuld, får det bli ett ärende för kyrkomötet att ogiltigförklara äktenskapet! Så får brudgummen taga sig en ny brud, såvida inte problemet kan lösas med ett recept på viagra!
Vad som sker före vigseln har däremot mindre betydelse. Varje släkt kan ha sin egen tradition, tycker jag!
Frågan är väl när vigselakten i så fall börjar. Personligen kändes det som att den började då jag och min blivande fru började tåga in inte då vi nått altaret. Men frågan är väl knappast teologisk.
Visst kan var och en få göra som de vill, men det är för mig obegripligt att man kan vara så blind för symbolik som många brudar verkar vara. Man ska minnas att symboler och kulthandlngar talar till oss på ett djupare plan än det intellektuella varför de för över sitt budskap ävan om man säger sig vilja lägga en annan tolkning i dem.
Kronprinsessans bröllop är ju också ett specialfall eftersom det inte är en privatsak utan en statsangelägenhet vare sig man giller statsskicket eller inte.
Appropå detta med brudars oskuld så lär den ju inte vara vanligt förekommande numer trots att alla brudar bär oskuldens färg. Detta är väl helt i sin ordning, men det stör mig faktiskt en hel del då brudar bär helvita klänningar samtidigt som deras egna barn är näbbar. Återigen blindhet för symbolismen.
