Extremism
I Sverige har vi en lite apart uppfattning om vad som är extremism. Jag började fundera över detta för många år sedan, när jag läste att många kommunister klarade sig under den nazistiska ockupationen av Grekland under andra världskriget. Förklaringen var att blod är tjockare än vatten samt att i familjer med extremistiska åsikter hade ofta hela syskonskaran extremistiska åsikter. Men inte nödvändigtvis av samma slag. Nazisterna varnade sina syskon som var kommunister, när de skulle gripas.
Detta har vi inte behövt uppleva i Sverige. Vi har inte en aning hur långt olika personer är beredda att gå för att genomdriva sina åsikter. Extremismen knyts till åsikten och inte till handlingen.
Detta är ju bekvämt, för därigenom slipper alla som har mitten-åsikter stämplas som extremister.
Skulle en anhängare till yttrandefrihet kunna döda en motståndare till yttrandefrihet för att värna yttrandefriheten. En fråga som inte ens får ställas i detta, yttrandefrihetens förlovade land.
I stället har jag läst till leda att t.ex. liberala ledarskribenter tycker att t.ex. även sverigedemokrater måste få komma till tals. Och detta med argumentet: "Jag avskyr dina åsikter, men är beredd att gå i döden för din rätt att säga dem."
Hur skulle det gå till? Självmord?
Det är lätt att säga sådant, som man vet att man aldrig behöver göra.
Och vore det inte lite extremt, ändå? Visserligen i gott syfte, men är inte alla terrordåd med politiska eller religiösa motiv i gott syfte - åminstone enligt terroristens egen mening?
Hur långt kan man gå för att genomdriva sin egen åsikt? Det är vad det handlar om.
Alla kan ha fel i någon fråga. Fel i förhållande till den allmänna opinionen. Fel i förhållande till de politiska makthavarna tycker. Fel i förhållande till vad de professionella opinionsbildarna tycker. Fel i förhållande till någon obektiv sanning (om någon sådan kan fastställas). Men man är inte en farlig extremist för det.
Man är inte beredd att mörda läkare som utför aborter, bara ör att man tycker att abort är fel. Och man är inte beredd att mörda abortmotståndare, bara för att man tycker att abort borde vara en mänsklig rättighet.
Man är inte heller en farlig extremist för att man är stridbar. För att man är beredd att kämpa för sin åsikt med alla demokratiskt acceptabla medel.
Visst finns det extrema åsikter. Men farliga extremister, som är beredda att driva igenom sina åsikter till varje pris, finns i alla läger.
Detta har vi inte behövt uppleva i Sverige. Vi har inte en aning hur långt olika personer är beredda att gå för att genomdriva sina åsikter. Extremismen knyts till åsikten och inte till handlingen.
Detta är ju bekvämt, för därigenom slipper alla som har mitten-åsikter stämplas som extremister.
Skulle en anhängare till yttrandefrihet kunna döda en motståndare till yttrandefrihet för att värna yttrandefriheten. En fråga som inte ens får ställas i detta, yttrandefrihetens förlovade land.
I stället har jag läst till leda att t.ex. liberala ledarskribenter tycker att t.ex. även sverigedemokrater måste få komma till tals. Och detta med argumentet: "Jag avskyr dina åsikter, men är beredd att gå i döden för din rätt att säga dem."
Hur skulle det gå till? Självmord?
Det är lätt att säga sådant, som man vet att man aldrig behöver göra.
Och vore det inte lite extremt, ändå? Visserligen i gott syfte, men är inte alla terrordåd med politiska eller religiösa motiv i gott syfte - åminstone enligt terroristens egen mening?
Hur långt kan man gå för att genomdriva sin egen åsikt? Det är vad det handlar om.
Alla kan ha fel i någon fråga. Fel i förhållande till den allmänna opinionen. Fel i förhållande till de politiska makthavarna tycker. Fel i förhållande till vad de professionella opinionsbildarna tycker. Fel i förhållande till någon obektiv sanning (om någon sådan kan fastställas). Men man är inte en farlig extremist för det.
Man är inte beredd att mörda läkare som utför aborter, bara ör att man tycker att abort är fel. Och man är inte beredd att mörda abortmotståndare, bara för att man tycker att abort borde vara en mänsklig rättighet.
Man är inte heller en farlig extremist för att man är stridbar. För att man är beredd att kämpa för sin åsikt med alla demokratiskt acceptabla medel.
Visst finns det extrema åsikter. Men farliga extremister, som är beredda att driva igenom sina åsikter till varje pris, finns i alla läger.
Kommentarer
Trackback
