Arbetsrätts-brottsligheten i kyrkan
En anonym person, som använder signaturerna Henrik N, TK, JK och FM och enligt utsago "försöker hitta ord till sin frustration i den kyrka vi nu har fått", har skrivit några mindre väl valda ord om mig på Dag Sandahl blogg som svar på föregående inlägg på denna blogg. Jag förstår såväl varför bokstavs-Henrik svarar på Sandahls blogg. Den har säkert fler läsare än min blogg, och här gäller det att svärta ner så mycket man kan. Bokstavs-Henrik klagar på Sandahl blogg på att "den utköpta rektorn för en kristen folkhögskola ... talar varmt om sin senaste kärlek, - sannolikt Flemström, som utan att ha redovisat mer om sina juridiska kunskaper än vilken tyckare som helst - gör gemensam sak med henne och skjuter alla intressanta och viktiga samtal/bloggkommentarer i sank ( t ex den om prästers tystnadsplikt) - och uttalar sig på SIN hemsida om både det och detta - som vore han jurist." Bokstavs-Henrik avslutar med följande tirad: "Dag - Du har i stort sett skrivit att Du skiter i allting som sker i bakvattnet av Ditt bloggande. Varför skulle då vi som vill ha förändring läsa det Du skriver?"
Om vi tar det sista först: Om jag förstått Dag Sandhahl rätt, så vill han inte ha någon förändring. Utan vill tvärtom att allting - eller åtminstone det mesta - ska vara som förr, som det var före 1958. Och tycker inte jag i stort sett detsamma? De, som har följt vad jag skrivit på denna och andra bloggar, vet säkert att jag vill bevara den traditionella kristendomen. Men jag tvivlar starkt på att det sker om man isolerar sig i en liten sekt, som katolikerna i Sverige, och är så dogmatisk så att man inte kan älska en människa som inte håller med om allt man säger.
Och sedan detta om mina juridiska kunskaper. Måste man redovisa vilka kunskaper man har för att få skriva på sin egen blogg? Naturligtvis är jag vilken tyckare som helst! Både när det gäller teologi och juridik - och biologi! Jag är ju inte någon informationschef för vare sig ärkebiskopens kansli eller teologiska fakulteten vid Uppsala Universitet.
Nu står det visserligen i Apostlagärningarna att "man ska lyda Gud mer än människor". Vilket betyder att kristna kan tvingas att bryta mot statens lagar - om de strider mot Guds lagar. Således vägrade de kristna i det fortfarande hedniska romerska riket att dyrka kejsaren som en gud. Vilket statens lagar krävde att man skulle göra*. Och för det dömdes de till döden, och avrättades med ofta utstuderat grymma metoder.
Men det står ju också att "all överhet är av Gud". Och detta medför att kristna inte godtyckligt kan sätta sig upp mot statens lagar, exempelvis för att man på partipolitiska grunder ogillar t.ex. lagen om anställningsskydd. Och så är det med den arbetsrättsliga kriminaliteten i Svenska kyrkan. Jag har visserligen ingen statistik på partitillhörighet hos de kyrkopolitiker som på ett närmast organiserat sätt sätter sig upp mot statens lagar. Men av de fall av utköp eller olagliga avsked, som jag känner till, är det en klar övervikt för centerpartister.
Att ett parti, som representerar många småföretagare ogillar den anställningsskyddslag som vi har, kan jag ha viss förståelse för. En småföretagare som av ren okunnighet råkar bryta mot lagen kan drabbas av så höga skadestånd så att han försätts i konkurs. Medan en anställd chef i ett storföretag kan sparka medarbetare på någon annans (företagsägarnas) bekostnad, utan att drabbas själv. Jag skulle gärna se ett utjämningssystem så att de skadestånd som arbetsgivarens betalar grundas på omsättningen i företaget och inte på vad den anställde får i skadestånd. Då skulle skadestånden svida lika hårt oavsett företagsstorlek.
I ett privat företag bestämmer förstås ägarna om man ska riskera skadestånd eller undvika skadestånd genom utköp. Men faktum är att man bryter mot lagen eller åsidosätter anställdas rättigheter enligt lagen. Utköpen är ju sällan frivilliga uppgörelser. Ett utköp kan te sig mer fördelaktigt för den som ska sparkas än ett skadestånd, när han ska söka nytt jobb. Den anställde som går med på att köpas ut befinner sig alltså i en utpressningssituation. Och frågan är ju om kyrkans pengar ska användas till att finansiera lagbryteri.
Man kan säga att det bestämmer ägarna. Men vem äger då kyrkan? Det gör förstås vår Herre, men ska vi tala om en jordisk ägare, så är det vi medlemmar. Det är våra pengar som används till olagligheterna. Och det är inte för att finansiera sådant som vi betalar medlemsavgiften. Och det var inte för att finansiera sådant som människor har donerat eller testamenterat pengar till kyrkan. När våra valda representanter i kyrkan använder våra pengar till sina olagligheter begår de brottet trolöshet mot huvudman.
Som medlem har jag rätt att protestera mot detta - oavsett om det är en socialdemokratisk rektor för en en kristen skola eller en högkyrklig präst som röstar på moderaterna som köps ut. Sedan må den anonyme bokstavs-Henrik yla i högan sky över mina oredovisade juridiska kunskaper. Bokstavs-Henrik försöker tysta en angelägen debatt genom att skandalisera mitt namn. Under den egna anonymitetens skydd.
______________
*) Det romerska imperiet bestod av en mängd erövrade länder, vars innevånare dyrkade olika gudar. För att upprätthålla freden, pax romana, inom imperiet bestämdes att alla undersåtarna skulle dyrka kejsarens genius, dvs i praktiken dyrka kejsaren som en gemensam gud. En människas genius, enligt romersk hednatro, kan beskrivas som människans andliga följeslagare eller tvillingsjäl. Detta mötte inga större svårigheter i erövrade länder vars folk var polyteister (månggudadyrkare). Det var okomplicerat att införliva kejsarens genius med de övriga gudarna. Denna lag var dock omöjlig att följa för judar och kristna, eftersom det första av tio Guds bud säger "Du skall inga andra gudar hava jämte mig."
En av martyrerna var den 18-åriga Sankta Lucia, som nu hedras som något slags halvhednisk ljusdrottning. Hon skulle giftas bort med en hednisk man och då tvingas dyrka kejsarens genius. Därför vägrade hon gifta sig med den mannen, och straffades med att skickas till bordellen, hellre det än att bryta mot första budet. Men hon mördades på vägen dit, sedan hon fått sina ögon utstuckna.
Det är Santa Lucias tro som Svenska kyrkan har att förvalta, och det ska våra medlemsavgifter användas till. Det är en avsevärd skillnad mellan Sanka Lucias lagtrots och de nutida kyrkliga arbetsrättsbrottslingnaras lagtrots. Sankta Lucia fick plikta med livet. Arbetsrättsbrottslingarna i kyrkan har hittills gått helt fria från straff, har inte riskerat någonting. Jag hoppas verkligen att de får sina rättmätiga straff!
Om vi tar det sista först: Om jag förstått Dag Sandhahl rätt, så vill han inte ha någon förändring. Utan vill tvärtom att allting - eller åtminstone det mesta - ska vara som förr, som det var före 1958. Och tycker inte jag i stort sett detsamma? De, som har följt vad jag skrivit på denna och andra bloggar, vet säkert att jag vill bevara den traditionella kristendomen. Men jag tvivlar starkt på att det sker om man isolerar sig i en liten sekt, som katolikerna i Sverige, och är så dogmatisk så att man inte kan älska en människa som inte håller med om allt man säger.
Och sedan detta om mina juridiska kunskaper. Måste man redovisa vilka kunskaper man har för att få skriva på sin egen blogg? Naturligtvis är jag vilken tyckare som helst! Både när det gäller teologi och juridik - och biologi! Jag är ju inte någon informationschef för vare sig ärkebiskopens kansli eller teologiska fakulteten vid Uppsala Universitet.
Nu står det visserligen i Apostlagärningarna att "man ska lyda Gud mer än människor". Vilket betyder att kristna kan tvingas att bryta mot statens lagar - om de strider mot Guds lagar. Således vägrade de kristna i det fortfarande hedniska romerska riket att dyrka kejsaren som en gud. Vilket statens lagar krävde att man skulle göra*. Och för det dömdes de till döden, och avrättades med ofta utstuderat grymma metoder.
Men det står ju också att "all överhet är av Gud". Och detta medför att kristna inte godtyckligt kan sätta sig upp mot statens lagar, exempelvis för att man på partipolitiska grunder ogillar t.ex. lagen om anställningsskydd. Och så är det med den arbetsrättsliga kriminaliteten i Svenska kyrkan. Jag har visserligen ingen statistik på partitillhörighet hos de kyrkopolitiker som på ett närmast organiserat sätt sätter sig upp mot statens lagar. Men av de fall av utköp eller olagliga avsked, som jag känner till, är det en klar övervikt för centerpartister.
Att ett parti, som representerar många småföretagare ogillar den anställningsskyddslag som vi har, kan jag ha viss förståelse för. En småföretagare som av ren okunnighet råkar bryta mot lagen kan drabbas av så höga skadestånd så att han försätts i konkurs. Medan en anställd chef i ett storföretag kan sparka medarbetare på någon annans (företagsägarnas) bekostnad, utan att drabbas själv. Jag skulle gärna se ett utjämningssystem så att de skadestånd som arbetsgivarens betalar grundas på omsättningen i företaget och inte på vad den anställde får i skadestånd. Då skulle skadestånden svida lika hårt oavsett företagsstorlek.
I ett privat företag bestämmer förstås ägarna om man ska riskera skadestånd eller undvika skadestånd genom utköp. Men faktum är att man bryter mot lagen eller åsidosätter anställdas rättigheter enligt lagen. Utköpen är ju sällan frivilliga uppgörelser. Ett utköp kan te sig mer fördelaktigt för den som ska sparkas än ett skadestånd, när han ska söka nytt jobb. Den anställde som går med på att köpas ut befinner sig alltså i en utpressningssituation. Och frågan är ju om kyrkans pengar ska användas till att finansiera lagbryteri.
Man kan säga att det bestämmer ägarna. Men vem äger då kyrkan? Det gör förstås vår Herre, men ska vi tala om en jordisk ägare, så är det vi medlemmar. Det är våra pengar som används till olagligheterna. Och det är inte för att finansiera sådant som vi betalar medlemsavgiften. Och det var inte för att finansiera sådant som människor har donerat eller testamenterat pengar till kyrkan. När våra valda representanter i kyrkan använder våra pengar till sina olagligheter begår de brottet trolöshet mot huvudman.
Som medlem har jag rätt att protestera mot detta - oavsett om det är en socialdemokratisk rektor för en en kristen skola eller en högkyrklig präst som röstar på moderaterna som köps ut. Sedan må den anonyme bokstavs-Henrik yla i högan sky över mina oredovisade juridiska kunskaper. Bokstavs-Henrik försöker tysta en angelägen debatt genom att skandalisera mitt namn. Under den egna anonymitetens skydd.
______________
*) Det romerska imperiet bestod av en mängd erövrade länder, vars innevånare dyrkade olika gudar. För att upprätthålla freden, pax romana, inom imperiet bestämdes att alla undersåtarna skulle dyrka kejsarens genius, dvs i praktiken dyrka kejsaren som en gemensam gud. En människas genius, enligt romersk hednatro, kan beskrivas som människans andliga följeslagare eller tvillingsjäl. Detta mötte inga större svårigheter i erövrade länder vars folk var polyteister (månggudadyrkare). Det var okomplicerat att införliva kejsarens genius med de övriga gudarna. Denna lag var dock omöjlig att följa för judar och kristna, eftersom det första av tio Guds bud säger "Du skall inga andra gudar hava jämte mig."
En av martyrerna var den 18-åriga Sankta Lucia, som nu hedras som något slags halvhednisk ljusdrottning. Hon skulle giftas bort med en hednisk man och då tvingas dyrka kejsarens genius. Därför vägrade hon gifta sig med den mannen, och straffades med att skickas till bordellen, hellre det än att bryta mot första budet. Men hon mördades på vägen dit, sedan hon fått sina ögon utstuckna.
Det är Santa Lucias tro som Svenska kyrkan har att förvalta, och det ska våra medlemsavgifter användas till. Det är en avsevärd skillnad mellan Sanka Lucias lagtrots och de nutida kyrkliga arbetsrättsbrottslingnaras lagtrots. Sankta Lucia fick plikta med livet. Arbetsrättsbrottslingarna i kyrkan har hittills gått helt fria från straff, har inte riskerat någonting. Jag hoppas verkligen att de får sina rättmätiga straff!
Kommentarer
Trackback
