larsflemstroms

Bjäran var ett övernaturligt väsen som mjölkade grannens ko



Svar: Hur kan vi veta att tomtar inte finns? Chansen är väl fifty - fifty? Det är väl ändå ytterst få vuxkna svenskar som tar den mycket stora sannolikheten (50 %!) att tomtar finns på så stort allvar, så att de rättar sitt liv efter det? Annat är det om sannolikheten att vinna högsta vinsten skulle vara 10 %. Då skulle vi rusa iväg och köpa lotter! Skillnaden är att vi vet att någon vinner. Det handlar inte bara om sannolikhetsgrader utan även om konkreta bevis.

Jag har väl också erfarit en "kraft" som ingriper i mitt liv. Men hur vet jag att det är den store guden? För inte länge sedan trodde folk på vittra och annat småknytt. Som ibland kunde överlista människor och ibland överlistas av människor.

Jag har väl också sett spåren efter den store gudens väldiga gärningar i naturen. Det som en av Svenska kyrkans största teologer, biskop Gustaf Aulén, kallade "den allmänna uppenbarelsen". Konstverket men inte konstnären. Nej, den allmänna uppenbarelsen säger inte mycket om konstnären, om han är Oden eller Marduk eller Slumpen. Den särskilda uppenbarelsen har visat oss vem konstnären verkligen är.

Hur kan vi veta att Gud finns, om han inte har meddelat sig med oss människor? Det räcker inte att konstnären har lämnat efter sig något konstverk. Det kan ju lika väl vara slumpen som har rört om i färglådan. Ja, ni har väl hört om masonitkivorna som konstnären hade torkat av penslarna på - och förväxlades med de verkliga tavorna? Modern konst!

Men, om Gud har meddelat sig med oss människor har han väl sagt någonting? Han har väl sagt någonting om sig själv? Om det liksom kommer en anonym röst från himlen, vilken säger "Sluta synda, I huggormars avföda", hur kan vi då veta vem som talar?

Jag tänker på den kritik som jag fått för att jag inte lagt ut familjeträd och levnadsbeskrivning, genomgångna kurser och lästa böcker här på bloggen. Hur kan ni vara säkra på att jag verkligen är en gammal präst med dokumenterade teologiska kunskaper som skriver?

Tror ni det, ska ni få ett gott råd från mig: Tro inte det som ni inte vet!

Om ni kräver att jag ska tro på Gud, så ska det vara en Gud som har talat om att han finns. Och att han verkligen är Gud och inte något småknytt eller något gammalt träbeläte. Och detta ska han ha talat om vid en eller flera bestämda tidpunkter i historien och till bestämda människor, som fört berättelsen vidare.

Jag tror inte att Gud är större än sitt Ord. Han är större än sin skapelse. Det är en annan sak. Men den Gud som jag tror på har berättat allt om sig själv för oss människor. Det är inte den tillgängliga kunskapen som är otillräcklig, utan det är vår förmåga att ta till oss all den tillgängliga kunskapen, den som Gud har uppenbarat för oss, som är ofullkomlig.

Gud har skapat oss människor tíll sin avbild. Det innebär inte att vi människor är Gud, lika lite som min spegelbild är jag. Men att vi är skapade till Guds avbild säger ändå en hel del. Om vi kunde tänka bort alla sjukdomar, all död, alla synder och all annan ofullkomlighet från oss själva, skulle vi kanske förstå hurdan Gud är.

Härav följer att den kristna religionen, såsom den är given oss av Gud själv, ger oss den sanna och fullständiga bilden av Gud. Kunskapen är inte splittrad på så sätt att kristendomen har en del, islam en annan del, asatron ytterligare en del, osv.

I debatter mellan mig och katoliker, har katolikerna ofta sagt att Katolska kyrkan har den sanna och fullkomliga kristna kunskapen (underförsått att en del har gått förlorat hos oss "protestanter" genom reformationen). Jag bestgrider inte det påståendet, men reagarar mot att enskilda katoliker i praktiskt taget varje debatt tror sig veta mer än vi "protestanter".

Den kristna guden är inte en "transcedent" (outgrundlig) Gud som vi inte vet något om. Om Gud vore transcedent skulle vi inte veta om han har existens.

Jag är inte någon större beundrare av 1600-talsfilosofen Cartesius. Men Cartesius hade dock rätt i att Gud inte kan vara fullkomlig om han saknar en så grundläggande egenskap som existens.