larsflemstroms

Frågan om varför vi finns och vad som händer efter döden samt varför så mycket hemskheter sker, tillhör de s.k. exisdtentiella frågorna. Religioner brukar ha ett svar på sådana frågor, så även kristendomen. Jag ska här försöka ge ett svar, med utgångspunkt i den "klassiska" kristendomen.

I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden, allt som finns. Gud skapade med sitt Ord, Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud. Detta liknar inte vad vi vanligen menar med "ord". Här handlar det om en väldig kraft. som skapar och formar materia ur intet och ger liv.

Gud skapade också änglar. En ängel, Satanael (Satan, djävulen) gjorde uppror mot Gud. och lurade människorna som Gud hade skapat att begå världshistoriens första synd. Med (nutida) mänskliga mått mätt, var det en lindrig synd. Människorna åt frukten av kunskapens träd och lärde sig därigenom skilja mellan gott och ont (något som alla människor idag borde lära sig) och hade därigenom tagit sitt öde i egna händer. Under den första tiden i mänsklighetens historia, den syndfria tiden, hade människorna inte behövt tänka på sådant, eftersom Gud ledde dem i allt de gjorde. Denna - till synes oskyldiga - synd var inte bara den första synden i mänsklighetens historia, utan dessutom den värsta av alla synder, eftersom den fortfarande har mycket svåra åtrverkningar och är den yttersta orsaken till de synder som  vi begår idag. Så är vi både syndare och offer för synden. Resultatet av syndafallet blev sjukdom, död - och upprepad synd.

Resten av Gamla Testamentet visar hur människornas ondska bara blev värre och värre och hur Gud vredgades och försökta utplåna sin skapelse genom syndafloden. Men Gud räddade Noa och hans familj samt ett ett djur av vardera könet av varje art. Vi har svårt att tänka oss att en god Gud gör sådant. Men vi kan inte sätta Gud under mänskliga lagar, varken under människornas egna lagar eller under Guds lagar som ska följas av människor. Eftersom Gud är Gud är allt som Gud gör gott, Gud är måttstocken för det goda. Om människor gör samma sak kan det vara synnerligen ont. Människor ska inte sätta sig i Guds ställe.

Med Nya Testamentet inträder en ny tid i mänsklighetens historia, ett nytt förbund mellan Gud och människorna. Anledningen till att vi har med Gamla Testamentet i vår kristna Bibel är att det ger bakgrunden till det nya förbundet, men också att det finns förutsägelser i GT om Världens Frälsare - Jesus, som är Guds Ord, Gud, kommen i köttet. Jesus besegrade döden genom att själv dö och uppstå från de döda. Därigenom blev djävulen dödligt sårad. Vi lever nu under en övergångstid, då vi fortfarande drabbas av djävulens raseri, av djävulens dödsryckningar. Betydelsen av Jesu offrande av sig själv är att han som själv var syndfri tog på sig straffet för våra synder och utplånade vår skuld, så att vi kan få evigt liv.

Men vi är likväl inte syndfria. Vi lever alltså under en övergångsålder, som hittills har varat i 2000 år, då djävulen ännu inte har släppt sitt grepp över mänskligheten, över oss. Därför hinner vi knappt få förlåtelse för våra redan begångna synder innan vi syndar¨på nytt. Det är en mycket allvarlig missuppfattning att kristna skulle vara syndfria och bättre än andra människor.

Det talas mycket om lärjungaskap, att vi ska försöka likna Jesus.

Försöka duger, och därigenom kan vi kanske undvika en och annan synd. Men syndfria kan vi inte bli, förrän Jesus kommer åter och upprättar sitt rike. Så mycket ont som kristna har gjort både mot sig själva och andra finns det inget fog för påståendet att kristna skulle vara godare människor än andra. Utan möjligen godare än de hade varit om de inte hade varit kristna. Det kan man se många exempel på, människor som har begått grova brott, som de upphört med när det har blivit omvända. Att vara kristen handlar om att ha en tro - inte att vara bättre än andra.

Att Jesus, genom att själv vara syndfri, var ett levande exempel för hur människor ska handla mot varandra, står inte i motsättnig till att hans huvudsakliga uppgift på jorden var offra sig själv. Visserligen sa Jesus själv att offra sitt liv för någon annan är verklig kärlek. Men Jesu egen död på korset var mer än ett åskådningsexempel. Hans korsdöd förändrade allt.

Genom att Jesus själv var syndfri - genom att han var Gud - gav han en försmak av det kommande livet, det eviga livet då varken sjukdom, död eller synd kommer att finnas. Detta kommer att ske på den yttersta dagen, då de döda kommer att uppväckas och kroppsligen uppstå. Det finns många "ändetidsberättelser" om händelser som kommer att föregå den yttersta dagen. Det handlar då om en slutstrid, då ondskan och våldet temporät kommer att öka. Sådana spekulationer har människor ägnat sig åt under minst 2000 år, men de har hittills inte slagit in.

Vi kan här se en tydlig uppedelning av mänsklighetens historia i minst fyra tydligt avränsade tidsskeden.:'

1. Tiden mellan skapelsen och syndafallet.

2. Tiden mellan syndafallet och korsfästelsen, gamla förbundets tid.

3. Tiden mellan korsfästelsen och yttersta dagen, nya förbundets tid, nutid.

4. Tiden efter yttersta dagen, framtid - om tiden då fortfarande kommer att finnas. 
 

Denna indelning är "inomvärldslig". Före skapelsen fanns ingen tid. Tiden är en egenskap hos varat (materien, det som finns) och fanns alltså inte före skapelsen. Tiden har en början och ett slut. När en människa dör, säger vi att hon går ur tiden (och in i evigheten). Hur en tillvaro utan tid gestaltar sig kan vi jordelevande människor inte föreställa oss. Man kan säga att tiden och evigheten löper parallellt

Påståendet att vi inte har en chans att verkligen bli som Jesus, hur vi än försöker, kan förvisso användas som förevändning för fortsatt syndande. Vi kan ju ändå inte avstå från att synda, om vi lyckas undvika den ena synden trillar vi dit i någon annan synd. Men är det inte värre ändå, att höra folk påstå att de har blivit så till den milda grad frälsta så att de från den dagen är syndfria, och i varje fall inte begår några allvarliga synder? Och blir våldsamt förorättade om den anklagas för att ha gjort något fel.


--

Ett aktuellt exempel på den inbillade syndfriheten är attityden till kritik mot partiledaren inom Kristdemokraterna. Jag har mött samma attityd på lägre nivå i det partiet. Det finns inte mycket till kristet sinnelag i det partiet, åtminstone inte som jag har mött, utan enbart en otäck besser-menchenattityd, som tar sig uttryck i en tillrättavisande ton: "DU ska väl inte säga något"!
"
Det är alltså den attityden som jag har mött från lokala smågudar i kd. Nu skopas samma kvasikristnas floskler över kd:s mest framgångsrika politiker, kommunalrådet Bengt Germundsson. Och detta med partiledaren Göran Hägglunds goda minne. Och det är inte första gången interna kritiker har tystats med denna from av förtäckta hot från partiledningens närmaste underhuggare.


Du förstärker varje gång jag ser dina uttalanden min oro för vad du egentligen är ute efter.
Jag har vädjat till dig att besinna dig.
Jag har sett att andra också har gjort det.
Du tar gärna orden i din mun att det för fram det andra också tycker.
Jag känner igen den typen av argumenatation och varje gång jag hör den så säger mitt hjärta att detta är ett osunt sätt att agera och motivera. Och min oro för dig ökar.
Du är ute efter Hägglunds skalp och det pratas det om varhelst jag kommer.

- - - - -

Ditt sätt att bete dig mot mig har sårat mig och en del andra. Jag har förlåtit dig.
Jag drar vidare och lämnar det politiska fältet som det känns i dag.
Och jag kommer inte glömma allt Du har gjort, men jag har förlåtit dig.
Ditt sätt att bete dig mot andra har sårat dom. Hur dom upplever det idag är ditt ansvar och som du får ordna upp utifrån vad ditt hjärta säger dig.
Jag beklagar att jag måste vara så tydlig.
Jag har helt enkelt tappat allt förtroende för dig i nuläget.
Det kan vara både en kort och lång väg för dig att bygga upp ett förtroende.
Men den vägen måste du gå.
Jag kommer att fortsätta att be för dig, hela partiledningen och hela partistyrelsen.

 http://www.expressen.se/nyheter/1.2229082/har-kan-du-lasa-mejlkorrespondensen


Man kan tänka sig hur det hade slutat om Germundsson inte hade varit partiets mest framgångsrika politiker, om det i stället hade drabbats av någon som varit mobbad och utfryst och skadad av partikamraternas skenhelighet under årtal, som aldrig fått chansen. De av mina läsar, som reagerat mot min kritik mot förre partiledaren Alf Svensson och dennes divalater, för att jag fått det från EN källa i riksdagshuset, har kanske fått en ny infallsvinkel. EN källa - jag men en av partiets riksdagsledamöter. Och jag finner uppgiften trovärdig, eftersom den styrks av annat. Och nu har alltså någon i partiets inre cirkel läckt till media.

Vad jag finner särskilt allvarligt är att kd:s framfart, deras missbruk av för klassisk kristendom centrala begrepp som synd och förlåtelse, givit den klassiska kristendomen en stämpel som hård, omänsklig och fördömande. För det är ju sant att Jesus också undervisade och föregick med goda exempel hur människor ska uppträda mot varandra. Och detta ÄR en del, en mycket viktig del, av den klassiska kristendomen.

Mitt tips är att Hägglund kommer att sitta kvar. Germundsson kommer att manöveras ut på samma sätt som Sacredéus manövrerades ut. Kd kommer att räddas som riksdagsparti av taktikröstande moderater. Men jag tycker att kvarvarande kd-medlemmar och -väljare bör söka sig till andra partier. Hela tanken att kristna från helt olika sociala miljöer, med helt olika ekonomiska förhållanden o.s.v skulle kunna samlas i ett enda parti, var vansinnig från början.

Vi ska ha en enda kyrka - en kristen gemenskap över partigränserna (ingen partipolitiki i kyrkan) - inte ett enda parti, som tagit patent på ordet kristen.