När orden studsar ner.
Ibland läser man något, som man måste grunna på. En intressant frågeställning som kräver ett svar. I går läste jag på en blogg att det som sker vid altaret ska vara normerande för samhället. Man kommer att tänka på Eva Brunnes omtalade predikan. Man kommer att tänka på vad Livets ords grundare Ulf Ekman skrev på sin blogg:
"Angående partipolitik i predikstolen så håller jag med om att om man låter det ett partis sakpolitik överglänsa evangeliet så är det illa. Det förekommer nog dock inte så mycket. Annars håller jag inte med, då det mycket väl kan vara aktuellt att försvara människovärdet, att ifrågasätta synen på aborter och mycket annat, som strukturella orättvisor som skapar fattigdom, främlingsfientlighet, etc, utifrån både bibliskt teologiska och allmänmänskliga grunder. Då blir det på ena eller andra sättet politik. Då kan man i olika enskilda frågor hamna med eller emot ett enskilt partis åsikter i vissa frågor."
"Man ska inte demonisera meningsmotståndaren", skriver pastor Ulf också. Vilket många uppfattar som en tillrättavisning, rentav demonisering av biskop Brunne. För man ska väl inte gå emot ett politiskt parti i predikstolen? Ja, det kunde man tro att pastor Ulf menar, om han inte så tydligt hade skrivit att det kan vara aktuellt att försvara människovärdet. Och när pastor Ulf skriver att man inte ska demonisera meningsmotståndaren måste man ju fråga vem som är pastor Ulfs meningsmotståndare. I teologiska frågor? Är det inte biskop Eva Brunne? Kan man finna ett mer omaka par - i teologiska frågor - än pastor Ulf och biskop Eva?
Jag har själv kritiserat präster som pratar strunt, med genomskinliga politiska implikationer, från predikstolen. Haft åsikter om saker som de har saknat kompetens att bedöma. Hur en ny ekonomisk världsordning ska se ut. Hur vi ska få bättre klimat. Men det är för att de har pratat strunt, inte för att de har pratat politik. För att de har ansett sig ha enkla lösningar på sådant som är komplicerat för experter inom området.
I de flesta kyrkor finns en baldakin (tak) över predikstolen. Det är som symbol att orden ska studsa ner till församlingen, inte stiga upp till himlen som en lovsång. Det är ju inte Gud som ska undervisas om människovärde och moral. Över altaret finns ingen baldakin. Om det som sker vid altaret ska vara normerande, så är det Guds egna normer som ska ändras.
Det är alltså klart att den del av gudstjänsten som är riktad mot församlingen i någon mening ska vara normerande, vare sig det gäller utäggning (tolkning) av Bibeln eller en ren "moralpredikan". Men det som sker vid altaret?
"Angående partipolitik i predikstolen så håller jag med om att om man låter det ett partis sakpolitik överglänsa evangeliet så är det illa. Det förekommer nog dock inte så mycket. Annars håller jag inte med, då det mycket väl kan vara aktuellt att försvara människovärdet, att ifrågasätta synen på aborter och mycket annat, som strukturella orättvisor som skapar fattigdom, främlingsfientlighet, etc, utifrån både bibliskt teologiska och allmänmänskliga grunder. Då blir det på ena eller andra sättet politik. Då kan man i olika enskilda frågor hamna med eller emot ett enskilt partis åsikter i vissa frågor."
"Man ska inte demonisera meningsmotståndaren", skriver pastor Ulf också. Vilket många uppfattar som en tillrättavisning, rentav demonisering av biskop Brunne. För man ska väl inte gå emot ett politiskt parti i predikstolen? Ja, det kunde man tro att pastor Ulf menar, om han inte så tydligt hade skrivit att det kan vara aktuellt att försvara människovärdet. Och när pastor Ulf skriver att man inte ska demonisera meningsmotståndaren måste man ju fråga vem som är pastor Ulfs meningsmotståndare. I teologiska frågor? Är det inte biskop Eva Brunne? Kan man finna ett mer omaka par - i teologiska frågor - än pastor Ulf och biskop Eva?
Jag har själv kritiserat präster som pratar strunt, med genomskinliga politiska implikationer, från predikstolen. Haft åsikter om saker som de har saknat kompetens att bedöma. Hur en ny ekonomisk världsordning ska se ut. Hur vi ska få bättre klimat. Men det är för att de har pratat strunt, inte för att de har pratat politik. För att de har ansett sig ha enkla lösningar på sådant som är komplicerat för experter inom området.
I de flesta kyrkor finns en baldakin (tak) över predikstolen. Det är som symbol att orden ska studsa ner till församlingen, inte stiga upp till himlen som en lovsång. Det är ju inte Gud som ska undervisas om människovärde och moral. Över altaret finns ingen baldakin. Om det som sker vid altaret ska vara normerande, så är det Guds egna normer som ska ändras.
Det är alltså klart att den del av gudstjänsten som är riktad mot församlingen i någon mening ska vara normerande, vare sig det gäller utäggning (tolkning) av Bibeln eller en ren "moralpredikan". Men det som sker vid altaret?
Kommentarer
Trackback
