Dogmhistoria
Ingen av mina läsare har väl väntat något annat än att jag skulle påstå att jag har rätt? Men om någon vill påstå att jag har fel, är jag tacksam om detta framförs inom rimlig tid efter publiceringen av den eventuella felaktigheten. Medan jag fortfarande minns vilka källor som jag har använt och tillgång till bakgrundslitteraturen. Det är inte gratis att åka till ett teologiskt fackbibliotek 30 mil bort för att kontrollera att jag har läst rätt innantill.
Nu har jag i alla fall hittat en nyutkokmmen bok om dogmhistoria. Så jag skippade planerna på att köpa en bok om kyrkorummets inventarier och vad de symboliserar, och köpte dogmhistorie-boken i stället. Det är inte min första bok i ämnet. Jag rekommenderar fortfarande "Hur uppstod de klassiska dogmerna" av Alan Richadson. Speciellt till er som vill veta mer om diskussionerna i urkyrkan, hur den kristna läran skulle definieras i förhållande till både filosofin och andra religioner
Den nya boken (Bengt Hägglund: Teologins historia. En dogmhistorisk översikt. ) behandlar även senare skeden, ända fram till vår egen tid. Jag har inte hunnit läsa boken, med undantag för avsnittet om diskussionerna mellan Luther och Zwingli om nattvarden. Och om Hägglund har rätt, så har jag rätt om luthersk nattvardstro, vad Luther (i motsats till Zwingli) trodde sker i nattvarden. Så det så!
Därmed inte sagt att Luther hade rätt. Jag tror att Luther hade rätt, och Zwingli fel, men det finns naturligtvis inga objektiva bevis för det, utan det handlar om tro. Och man ska minnas att Zwinglis uppfattning av nattvarden idag stöds av hundratusentals kristna inom de reformerta och evangeliska rörelserna, däribland i stort sett hela frikyrko-Sverige.
Författaren förklarar också varför Luther avvisade den katolska mässoffertanken. Annars är skillnaden mellan luthersk (det som Luther själv trodde) och katolsk nattvardstro små, för att inte säga en strid om ord. Vilket man har kommit fram till vid överläggningar mellan Lutherska Världsförbundet och Katolska kyrkan under andra hälften av 1900-talet (Se Kjell Pettersson: Åkallan och åminnelse).
Mässoffertanken symboliseras av att nattvardselementen bärs fram till altaret i procession. Vilket börjat bli allt vanligare i Svenska kyrkan. Men att sedan själva "offrandet", dvs konsekreringen av nattvardselementen så att de blir Jesu kropp och blod, sker versus populum (prästen vänd mot församlingen) framstår för mig som förfärligt. Mässoffertanken bygger ju på det gammaltestamentliga offerlammet, som offrades till Gud - och församlingen är väl inte Gud?
Luther avvisade många "katolska" seder, som egentligen inte var fel, men som genom relativt små missuppfattningar av deras innebörd, kunde bli föremål för vantro eller ren avgudadyrkan. Så var det när man stängde in den konsekrerade oblaten i monstranser, som släpades ut på åkrarna för att de skulle ge mer skörd. Precis som man hade gjort med avguda-belätena under hednatiden.
Det folkliga motståndet mot den lutherska läran i Sverige under 1500-talet handlade förvisso om den konsekrerade nattvardens förmodade inverkan på avkastningen i jordbruket.
Vad som var föremål för hednatro då, behöver inte vara det nu.
I stället finns risk för moderna missuppfattningar.
Nu har jag i alla fall hittat en nyutkokmmen bok om dogmhistoria. Så jag skippade planerna på att köpa en bok om kyrkorummets inventarier och vad de symboliserar, och köpte dogmhistorie-boken i stället. Det är inte min första bok i ämnet. Jag rekommenderar fortfarande "Hur uppstod de klassiska dogmerna" av Alan Richadson. Speciellt till er som vill veta mer om diskussionerna i urkyrkan, hur den kristna läran skulle definieras i förhållande till både filosofin och andra religioner
Den nya boken (Bengt Hägglund: Teologins historia. En dogmhistorisk översikt. ) behandlar även senare skeden, ända fram till vår egen tid. Jag har inte hunnit läsa boken, med undantag för avsnittet om diskussionerna mellan Luther och Zwingli om nattvarden. Och om Hägglund har rätt, så har jag rätt om luthersk nattvardstro, vad Luther (i motsats till Zwingli) trodde sker i nattvarden. Så det så!
Därmed inte sagt att Luther hade rätt. Jag tror att Luther hade rätt, och Zwingli fel, men det finns naturligtvis inga objektiva bevis för det, utan det handlar om tro. Och man ska minnas att Zwinglis uppfattning av nattvarden idag stöds av hundratusentals kristna inom de reformerta och evangeliska rörelserna, däribland i stort sett hela frikyrko-Sverige.
Författaren förklarar också varför Luther avvisade den katolska mässoffertanken. Annars är skillnaden mellan luthersk (det som Luther själv trodde) och katolsk nattvardstro små, för att inte säga en strid om ord. Vilket man har kommit fram till vid överläggningar mellan Lutherska Världsförbundet och Katolska kyrkan under andra hälften av 1900-talet (Se Kjell Pettersson: Åkallan och åminnelse).
Mässoffertanken symboliseras av att nattvardselementen bärs fram till altaret i procession. Vilket börjat bli allt vanligare i Svenska kyrkan. Men att sedan själva "offrandet", dvs konsekreringen av nattvardselementen så att de blir Jesu kropp och blod, sker versus populum (prästen vänd mot församlingen) framstår för mig som förfärligt. Mässoffertanken bygger ju på det gammaltestamentliga offerlammet, som offrades till Gud - och församlingen är väl inte Gud?
Luther avvisade många "katolska" seder, som egentligen inte var fel, men som genom relativt små missuppfattningar av deras innebörd, kunde bli föremål för vantro eller ren avgudadyrkan. Så var det när man stängde in den konsekrerade oblaten i monstranser, som släpades ut på åkrarna för att de skulle ge mer skörd. Precis som man hade gjort med avguda-belätena under hednatiden.
Det folkliga motståndet mot den lutherska läran i Sverige under 1500-talet handlade förvisso om den konsekrerade nattvardens förmodade inverkan på avkastningen i jordbruket.
Vad som var föremål för hednatro då, behöver inte vara det nu.
I stället finns risk för moderna missuppfattningar.
Kommentarer
Trackback
