larsflemstroms

Traditionell mässa firas i en katolsk kyrka. Bilden är troligen tagen före 1969, då
Katolska kyrkan övergick till gående nattvard. Bilden visar elevationen, som förbjöds
av Uppsala möte 1593, men nu är i allmänt bruk i Svenska kyrkan. Det hade kanske varit bättre att återgå till ad orientem. Elevationen innebär att de konsekrerade nattvardselementen (Jesu kropp och blod) höjs över prästens huvud så att de kan tillbes av församlingen. Prästen på bilden är vänd ad orientem. Detta är alltså inte längre regel i Katolska kyrkan. Införandet av gående nattvard och versus populum är ett försök till anpassning från Svenska kyrkans sida till det dummaste av Katolska kyrkans alla dumma beslut i modern tid.




Att man nu har börjat ifrågasätta vinet i nattvarden, det heligaste av sakramenten, är ett bevis för att botten snart är nådd för otroheten i Svenska kyrkan. Och att kravet på alkholfri nattvard ska "lyftas" på kyrkomötet av ärkebiskopen själv visar att han har utträtt ur biskopsämbetet, och - om Luthers katekes fortfarande gäller - dragit dom över sig själv. För så står det ju att nattvarden är till frälsning eller fördärv. Och hur kan en person, som under sin prästutbildning - på grund av eget alkoholberoende - har propagerat för alkoholfri nattvard över huvud taget prästvigas?

Har man missbrukat får man stå sitt kast och jobba med något annat, exempelvis som bartender på någon alkoholfri krog. Sådana finns mig veterligen inte, men skulle ha funnits om den s.k.nykterhetsrörelsen hade tagit sig själv i kragen och drivit igenom kommunal vetorätt mot krogspriten. Idag krävs att en krögare ska ha misskött sig på något sätt för att fråntas utskänkningstillståndet. Det räcker inte att gästerna missköter sig när de har lämnat krogen.

Den s.k. nykterhetsörelsen vågar inte driva impopulära krav. Och det skulle ju bli pinsamt för Kristdemokraterna i regeringen om de gjorde det. Och dessutom skulle man ju få den mäktiga dryckesindustrin emot sig. Branschen tar väl sitt ansvar och sponsrar vården av missbrukare?

Men idag var det riktig nattvard i sockenkyrkan, något som jag trodde att jag aldrig mer skulle få uppleva i Svenska kyrkan.

Egentligen var det ett förslag från mig, som provades första gången idag. Jag hade frågat varför de som vill ta emot nattvarden på det traditionella sättet, under knäfall vid altarrundeln. De som vill ha gående nattvard kan väl få det på någon annan plats i kyrkan.

Kyrkan var nästan fullsatt och båda prästerna tjänstgjorde, så det hade nog varit utdelning av nattvarden på olika platser i kyrkan i vilket fall som helst. Att det råder delade meningar om den nya nattvardsordningen bland gudstjänstbesökarna märktes tydligt. Folk gick inte till den närmaste utedlningsplatsen, utan till den plats där utdelningen överensstämde med deras egna preferenser.

Ganska exakt hälften till vardera utedningsplatsen, som alltså var altarrundeln vid högaltaret respektive sidokoret där det var gående nattvard. Det är naturligtvis tråkigt att det har blivit så delade meningar om nattvarden, men jag tror att den gamla ordningen med knäfall vid altarrundeln kommer att vinna på sikt, om det finns valmöjlighet.

Många uppfattar troligen den ordning som rådde vid deras första nattvardsgång som "rätt". Men sett i ett vidare perspektiv måste "rätt" sätt vara det sätt som utrycker den största vördnaden för Jesu kropp och blod.

Men det var inte bara utdelningen som var "rätt" - åtminstone för dem som tog emot nattvarden knäböjande. Nattvardslementen bars fram till högeraltaret i procession (vilket symboliserar mässoffertanken) och konsekrerades med prästen vänd ad orientem (mot öster, med ryggen mot församlingen). Det var också flera år sedan sist.

Kyrkan liknas ofta vid ett skepp, som för människorna till Guds rike. Och kaptenen är väl vänd i färdriktningen? Visserligen sägs det vara en fördel med versus populum (vänd mot folket) att församlingen kan se vad prästen gör vid altaret. Men kan det inte vara både en för- och nackel. Att inte se vad prästen gör förhöjer känslan av mystik. Och vill någon se vad prästen gör, kan väl det visas på en diskret placerad videoskärm - gärna med förklarande text.

Nu är ju frågan om inte problemet med de s.k. nykra alkoholisterna kan lösas på liknande, smidigt sätt. Men solidariteten med dem används ju nu som en förevändning för total profanering av sakramentet. Ingen ska få riktig nattvard. Det var inte druvjuice som Jesus använde när han instiftade nattvarden. Och inte heller "avalkoholiserat" vin - som f.ö. trots "avalkoholiseringen" innehåller en tillräckligt hög alkoholhalt (c:a 0,5 %) för att en s.k. nykter alkolist ska återfalla i missbruk.

Under knäfall vid altarrundeln kan man på ett mer diskret sätt avböja att ta emot vinet. Alkoholism har funnits i alla tider. Varför kommer problemet just nu? Jo, för med den gående nattvarden kan alla se vad man gör eller inte gör.

Olika kalkar med olika innehåll, kan också vara en lösning - om någon seriös präst vill ställa upp på det. Särkalkar (individuella kalkar för var och en) kan också vara en lösning. Det anses svåradministrerat. Men med tre i stället för två personer som delar ut, skulle det väl gå?

I stället för att alla ska tvingas i något slags fuskvin (ser ut som vin, men smakar pyton) kunde man med ett särkalksystem ge rent vatten till personer med alkholproblem. Men ska man jobba som präst räcker det inte att vara nykter. Man ska var kvitt begäret också. Precis som man kan kräva att blinda ska ha fått tillbaka synen innan de blir lokförare. Varför ska större hänsyn tas till alkolister, vars problem i de allra flesta fall är självförvållade, än till ofrivilligt handikappade?

Syftet med att blanda vatten i vinet är inte att sänka alkohlhalten, utan att nattvardselementen förvanldas till Jesu kropp och blod. Och enligt Bibeln bestod "blodet" på Golgata av både blod och vatten.

Slutligen kan man ju fundera på skillnaden, teologiskt sett, mellan nattvard och kyrkkaffe. Idag kan man tydligen bli både präst och ärkebiskop i Svenska kyrkan utan att veta det.