Manliga barnaföderskor - respekt för vår Herre och Skapare?
Årets pridefestival har offentligt haft temat "öppenhet", men någon öppen debatt toleras tydligen inte om det som förekommer i pridens utmarker. Domprosten i Stockholms stift har även i år varit på ett seminarium - denna gång tillsammans med en rabbin från Stockholms synagoga - och lärt sig vilka ideal kyrkan ska stå för. Nämligen att personer, som har bytt kön, ska behålla det förra könets reproduktiva förmåga. Domprosten kritiserar på sin blogg Sveriges Kristna råd och hoppas att kyrkan ska komma fram till samma slutsats som Socialstyrelsen. Sjukvården ska tillverka manliga barnaföderskor. Som råvaror ska kvinnor användas. Vad trodde ni?
Livmodertransplantationer från kvinnor till män är fortfarande inte möjliga. Konstgjorda livmödrar som kan inopereras i män finns inte heller. Och den manliga barnaföderskan, som visades upp som invigningstalare under priden, hade fått hormonbehandlingar för att bli gravid. "Han" hade nästan blivit kvinna igen - om "han" inte hade varit det hela tiden, egentligen. För mig är slutsatsen ganska enkel: Personer, som inte vet vilket kön de vill ha, bör behålla sitt ursprungliga kön.
Jag tycker verkligen inte att en kvinna, som vill ha sex med en kvinna, ska behöva genomgå hormonbehandlingar för att bli en man - för att därefter genomgå nya hormonbehandlingar för att bli kvinna på nytt, när paret vill ha barn. Det kan homosexuella kvinnor få genom insemination.
Detta inlägg ska fortsättningsvis behandla ämnet ur biologisk, medicinsk, social, juridisk och teologisk synvinkel. Varför ska kyrkan tycka lika som staten och det profana samhället, om inte en liten grupp extremister försöker använda kyrkan som påtryckare för att påverka det profana samhället att acceptera sådant, som det (trots Socialstyrelsen) inte är berett att acceptera.
Det är alltså ytterst allvarligt när grupper, som leds av politiska snarare än kristet-religiösa ambitioner försöker använda kyrkan för sina syften. Det kan handla om Sverigedemokraternas försök att omvandla Svenska kyrkan till en inskränkt nationalkyrka, som är ett verktyg för något slags "kulturkristendom". Men det handlar också om sexprofeternas budskap "Jesus loves porn", som är direkt riktat mot den kristna moraletiken och Jesu egen uppmaning till äktensskapsbryterskan: "Gå och synda inte härefter". Det är allvarligt eftersom kyrkans budskap, vid de tillfällen då kyrkan måste ryta till mot politikerna (såsom påskuppropet mot utförsäkringarna) drunknar i kakafonin av politiserande budskap.
Jesus sa: "Mitt rike är icke av denna världen". När nu kyrkan är skiljd från staten, bör vi klargöra vilka relationer som skall råda mellan gudsriket och de jordiska rikena. Möjligheten att lagstifta fram en kristen livsstil är begränsad. Men det ger inte staten eller politiska partier eller andra intressegrupper någon legitimitet att bestämma att kyrkan ska stödja en viss livsstil. Men det är vad RFSU försöker göra. Man vill att kyrkan ska rekommendera allting som statens lagar tillåter - eller föreslås tillåta. Om kyrkan avråder från något som statens lagar tillåter, anklagas kyrkan för att förtrycka människor.
I ett sekulariserat, och dessutom mångreliöst, land kan man givetvis inte lagstifta fram en viss religions livsstil. Men de religiösa samfunden, och även Svenska kyrkan, måste ha rätt att kräva en viss livsstil av sina präster och rekommendera sina medlemmar att följa denna livsstil. Som remissinstans för statliga utredningar ska de kristna samfunden uttala sig ur teologisk synpunkt. Det är sedan lagstiftarens sak att väga samma olika remissyttranden. Det vanliga numera är ju att kristenheten körs över. Må så vara, men andra remissinstanser ska inte bestämma vad kyrkan som remissinstans ska tycka.
Observera att jag hittills inte har sagt något vare sig till eller om de personer, som hittills har bytt kön i Sverige, under de villkor som råder. Men de har tydligen varit beredda att ta konsekvenserna av sina val. Det har givetvis inte varit fråga om tvångssteriliseringar, eftersom ingen tvingas byta kön. Män kan inte bli gravida och kvinnor kan inte göra andra kvinnor gravida. Däremot kan både män och kvinnor vara sterila. Men nu ska jag ändå skriva något om könsbyte. Det finns starka teologiska skäl till att kyrkan bör avråda från detta.
Domprosten har på sin blogg skrivit att vissa personer "känner" att de föds med fel kön: "... att kropp och djupaste identitet inte stämmer överens. Man kan vara född med en kvinnas kropp men känna att man är man har fel kropp, att kropp och djupaste identitet inte stämmer överens. Man kan vara född med en kvinnas kropp men känna att man är man och tvärtom." Domprosten skriver försiktigtvis att det är något som personerna ifråga "känner", men alla som har kommenterat på hans blogg gör inte den distinktionen: "Så man ska vara tacksam så som man är skapad av Gud?" Han ber oss att fundera över konsekvensen av det resonemanget: "Inga mer operationer av barn som föds med olika former av missbildningar - harmynthet, hörselskador, hopvuxna fingrar etc?" Samt: "Jag kan tänka mig att det är mångdubbelt värre för en ung människa som är född med det andra könets fysiska/biologiska egenskaper."
Det intressanta är givetvis teorin att Gud är en dålig skapare, som skapat defekta människor och placerat folk i fel kropp. Detta är ju verkligen att sätta människor som domare över Gud. Ren hädelse!
Jag gissar att skribenten inte kan skilja mellan Guds verk och djävulens verk, mellan skapelsen och syndafallet. Gud har inte skapat några defekta människor! Vi har alla våra defekter och sjukdomar, medfödda eller inte. Och värst av allt: Vi kommer alla att dö. En konsekvens av syndafallet, vilken läkarna numera förklarar med en särskild gen, som gör att vi åldras.
Enligt Bibeln fullbordades hela skapelsen på sex dagar: "Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen. Så fullbordades himlen och jorden och allt som där finns. Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort." (1 Mos. 1:31 - 2:2, enligt Bibel 2000.)
För det första säger Bibeln rent ut att Skapelsen var felfri, perfekt. För det andra säger Bibeln alltså att skapelsen fullbordades på sjätte dagen - före syndafallet. Vi säger visserligen i vardagstal att ett barn är "välskapat", men barnet är likväl inte resultat av någon ny skapelseakt, utan resultat av den ursprungliga skapelsen. Könet bestäms vid sammansmältningen av föräldrarnas könsceller. De manliga respektive kvinnliga kromosomerna ger den avlade indviden hans eller hennes biologiska och psykologiska könsegenskaper. Detta är ett biologiskt faktum och inte någon "social konstruktion".
Det finns däremot ingen biologisk vetenskap som kan förklara hur barnet får sin andliga själ, som kan kommunicera med Guds helige Ande. Enligt ateistisk åskådning är detta något som över huvud taget inte sker, utan allt mänskligt själslviv kommer från "det biologiska underlaget". Enligt kristen teologi är varje människofoster en helt unik individ, som inte funnits i någon form före avelsen, utom möjligen i Guds tankar, en unik individ vari Gud planterar hans eller hennes andliga själ.
Under medeltiden och långt framåt trodde kristenheten att detta skedde ungefär 40 dagar efter avlelsen. Därför straffades fosterfördrivning (abort) strängare efter en före 40:e dagen enligt svenska medeltidslagar. Metoder för riskfri abort saknades dock långt in på 1900-talet, och var under medeltiden närmast en bieffekt av misshandel av kvinnor - ofta med dödlig utgång även för kvinnan. Åtalet gällde i så fall mord på två personer: kvinnan och det ofödda barnet.
I den hedniska religionen trodde man att själen efter en avliden person stannade kvar i närheten av den döda kroppen, och tog sig boning i ett nyavlat eller nyfött barn. Den exakta tidpunkten kunde variera mellan olika folkslag. Man hade en animistisk snarare än en teistisk religion. Man trodde på allehanda naturväsen och själavandring. Det behövdes alltså ingen gudomlig medverkan för att en avlidens själ skulle finna en ny kropp. Man trodde på bortbytingar och annat dylikt: trolldomsväsen kunde ta sin boning i nyfödda barn.
Enligt detta hedniska perspektiv torde det också vara möjligt för själarna att förväxla gossebarn och flickebarn. Själva tanken att en person kan ha fått fel biologiskt kön är alltså ett klart återfall i hedendom.
Den kristna teologiska ståndpunkten är alltså glasklar: Det finns inget som måste rättas till genom könsbyte. Gud älskar dig som du är. Observera dock vad jag skrev ovan om skillnaden mellan kyrkan och det profana samhället. En världslig myndighet som Socialstyrelsen kan ha andra bevekelsegrunder än den kristna tron. Kyrkan ska alltså inte råda någon att byta kön, men måste naturligtvis acceptera att en del personer gör det. Vad som däremot är svårt att acceptera, det är när "könsbytet" leder till något annat än det som Gud har skapat, utan till ett konstigt mellanting.
Gud älskar dig som du är, som han har skapat dig, oavsett om du är man eller kvinna. Du behöver inte byta kön för att Gud ska älska dig. Du behöver inte byta kön för att älska dig själv. Du borde älska dig själv, som den du är. Om du som är kristen har svårt för det, måste det vara en kyrkans själavårdande uppgifter att hjälpa dig med det.
hjä
Om du inte är troende, och alltså inte tror på det som kyrkan säger, ställer sig saken kanske annorlunda. Men även inom den profana vården bör det vara ett förstahandsval att hjälpa sina patienter att uppskatta sig själva, som de biologiska varelser som de är. Men om det inte hjälper... ?
Jag avstår från att gå in i någon diskussion om hur sjukvården ska agera, om någon är bergast övertygad om att hon /han har fötts med fel kön. Sjukvården behöver inte tycka lika som kyrkan.
Men jag måste ändå ställa frågan om en person, som vill byta kön men ändå behålla det förra könets reproduktiva förmåga, verkligen är bergfast övertygad om att hon har fötts med fel kön. I de fallen är det väl snarare psykoterapi än kirurgi och hormonbehandlingar som behövs?
Livmodertransplantationer ter sig i dag som en utopi. Men många kirurgiska eller medicinska behandlingar, som för inte länge sedan framstod som utopier, är verklighet idag. Och om livmodertransplantationer skulle bli möjliga i framtiden, så är det väl självklart att kvinnor, som vill bli män, donerar sina livmödrar till män, som vill bli kvinnor? Meningen måste väl ändå vara att man ska få sitt nya kön fullt ut, så långt som möjligt?
Livmodertransplantationer från kvinnor till män är fortfarande inte möjliga. Konstgjorda livmödrar som kan inopereras i män finns inte heller. Och den manliga barnaföderskan, som visades upp som invigningstalare under priden, hade fått hormonbehandlingar för att bli gravid. "Han" hade nästan blivit kvinna igen - om "han" inte hade varit det hela tiden, egentligen. För mig är slutsatsen ganska enkel: Personer, som inte vet vilket kön de vill ha, bör behålla sitt ursprungliga kön.
Jag tycker verkligen inte att en kvinna, som vill ha sex med en kvinna, ska behöva genomgå hormonbehandlingar för att bli en man - för att därefter genomgå nya hormonbehandlingar för att bli kvinna på nytt, när paret vill ha barn. Det kan homosexuella kvinnor få genom insemination.
Detta inlägg ska fortsättningsvis behandla ämnet ur biologisk, medicinsk, social, juridisk och teologisk synvinkel. Varför ska kyrkan tycka lika som staten och det profana samhället, om inte en liten grupp extremister försöker använda kyrkan som påtryckare för att påverka det profana samhället att acceptera sådant, som det (trots Socialstyrelsen) inte är berett att acceptera.
Det är alltså ytterst allvarligt när grupper, som leds av politiska snarare än kristet-religiösa ambitioner försöker använda kyrkan för sina syften. Det kan handla om Sverigedemokraternas försök att omvandla Svenska kyrkan till en inskränkt nationalkyrka, som är ett verktyg för något slags "kulturkristendom". Men det handlar också om sexprofeternas budskap "Jesus loves porn", som är direkt riktat mot den kristna moraletiken och Jesu egen uppmaning till äktensskapsbryterskan: "Gå och synda inte härefter". Det är allvarligt eftersom kyrkans budskap, vid de tillfällen då kyrkan måste ryta till mot politikerna (såsom påskuppropet mot utförsäkringarna) drunknar i kakafonin av politiserande budskap.
Jesus sa: "Mitt rike är icke av denna världen". När nu kyrkan är skiljd från staten, bör vi klargöra vilka relationer som skall råda mellan gudsriket och de jordiska rikena. Möjligheten att lagstifta fram en kristen livsstil är begränsad. Men det ger inte staten eller politiska partier eller andra intressegrupper någon legitimitet att bestämma att kyrkan ska stödja en viss livsstil. Men det är vad RFSU försöker göra. Man vill att kyrkan ska rekommendera allting som statens lagar tillåter - eller föreslås tillåta. Om kyrkan avråder från något som statens lagar tillåter, anklagas kyrkan för att förtrycka människor.
I ett sekulariserat, och dessutom mångreliöst, land kan man givetvis inte lagstifta fram en viss religions livsstil. Men de religiösa samfunden, och även Svenska kyrkan, måste ha rätt att kräva en viss livsstil av sina präster och rekommendera sina medlemmar att följa denna livsstil. Som remissinstans för statliga utredningar ska de kristna samfunden uttala sig ur teologisk synpunkt. Det är sedan lagstiftarens sak att väga samma olika remissyttranden. Det vanliga numera är ju att kristenheten körs över. Må så vara, men andra remissinstanser ska inte bestämma vad kyrkan som remissinstans ska tycka.
Observera att jag hittills inte har sagt något vare sig till eller om de personer, som hittills har bytt kön i Sverige, under de villkor som råder. Men de har tydligen varit beredda att ta konsekvenserna av sina val. Det har givetvis inte varit fråga om tvångssteriliseringar, eftersom ingen tvingas byta kön. Män kan inte bli gravida och kvinnor kan inte göra andra kvinnor gravida. Däremot kan både män och kvinnor vara sterila. Men nu ska jag ändå skriva något om könsbyte. Det finns starka teologiska skäl till att kyrkan bör avråda från detta.
Domprosten har på sin blogg skrivit att vissa personer "känner" att de föds med fel kön: "... att kropp och djupaste identitet inte stämmer överens. Man kan vara född med en kvinnas kropp men känna att man är man har fel kropp, att kropp och djupaste identitet inte stämmer överens. Man kan vara född med en kvinnas kropp men känna att man är man och tvärtom." Domprosten skriver försiktigtvis att det är något som personerna ifråga "känner", men alla som har kommenterat på hans blogg gör inte den distinktionen: "Så man ska vara tacksam så som man är skapad av Gud?" Han ber oss att fundera över konsekvensen av det resonemanget: "Inga mer operationer av barn som föds med olika former av missbildningar - harmynthet, hörselskador, hopvuxna fingrar etc?" Samt: "Jag kan tänka mig att det är mångdubbelt värre för en ung människa som är född med det andra könets fysiska/biologiska egenskaper."
Det intressanta är givetvis teorin att Gud är en dålig skapare, som skapat defekta människor och placerat folk i fel kropp. Detta är ju verkligen att sätta människor som domare över Gud. Ren hädelse!
Jag gissar att skribenten inte kan skilja mellan Guds verk och djävulens verk, mellan skapelsen och syndafallet. Gud har inte skapat några defekta människor! Vi har alla våra defekter och sjukdomar, medfödda eller inte. Och värst av allt: Vi kommer alla att dö. En konsekvens av syndafallet, vilken läkarna numera förklarar med en särskild gen, som gör att vi åldras.
Enligt Bibeln fullbordades hela skapelsen på sex dagar: "Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen. Så fullbordades himlen och jorden och allt som där finns. Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort." (1 Mos. 1:31 - 2:2, enligt Bibel 2000.)
För det första säger Bibeln rent ut att Skapelsen var felfri, perfekt. För det andra säger Bibeln alltså att skapelsen fullbordades på sjätte dagen - före syndafallet. Vi säger visserligen i vardagstal att ett barn är "välskapat", men barnet är likväl inte resultat av någon ny skapelseakt, utan resultat av den ursprungliga skapelsen. Könet bestäms vid sammansmältningen av föräldrarnas könsceller. De manliga respektive kvinnliga kromosomerna ger den avlade indviden hans eller hennes biologiska och psykologiska könsegenskaper. Detta är ett biologiskt faktum och inte någon "social konstruktion".
Det finns däremot ingen biologisk vetenskap som kan förklara hur barnet får sin andliga själ, som kan kommunicera med Guds helige Ande. Enligt ateistisk åskådning är detta något som över huvud taget inte sker, utan allt mänskligt själslviv kommer från "det biologiska underlaget". Enligt kristen teologi är varje människofoster en helt unik individ, som inte funnits i någon form före avelsen, utom möjligen i Guds tankar, en unik individ vari Gud planterar hans eller hennes andliga själ.
Under medeltiden och långt framåt trodde kristenheten att detta skedde ungefär 40 dagar efter avlelsen. Därför straffades fosterfördrivning (abort) strängare efter en före 40:e dagen enligt svenska medeltidslagar. Metoder för riskfri abort saknades dock långt in på 1900-talet, och var under medeltiden närmast en bieffekt av misshandel av kvinnor - ofta med dödlig utgång även för kvinnan. Åtalet gällde i så fall mord på två personer: kvinnan och det ofödda barnet.
I den hedniska religionen trodde man att själen efter en avliden person stannade kvar i närheten av den döda kroppen, och tog sig boning i ett nyavlat eller nyfött barn. Den exakta tidpunkten kunde variera mellan olika folkslag. Man hade en animistisk snarare än en teistisk religion. Man trodde på allehanda naturväsen och själavandring. Det behövdes alltså ingen gudomlig medverkan för att en avlidens själ skulle finna en ny kropp. Man trodde på bortbytingar och annat dylikt: trolldomsväsen kunde ta sin boning i nyfödda barn.
Enligt detta hedniska perspektiv torde det också vara möjligt för själarna att förväxla gossebarn och flickebarn. Själva tanken att en person kan ha fått fel biologiskt kön är alltså ett klart återfall i hedendom.
Den kristna teologiska ståndpunkten är alltså glasklar: Det finns inget som måste rättas till genom könsbyte. Gud älskar dig som du är. Observera dock vad jag skrev ovan om skillnaden mellan kyrkan och det profana samhället. En världslig myndighet som Socialstyrelsen kan ha andra bevekelsegrunder än den kristna tron. Kyrkan ska alltså inte råda någon att byta kön, men måste naturligtvis acceptera att en del personer gör det. Vad som däremot är svårt att acceptera, det är när "könsbytet" leder till något annat än det som Gud har skapat, utan till ett konstigt mellanting.
Gud älskar dig som du är, som han har skapat dig, oavsett om du är man eller kvinna. Du behöver inte byta kön för att Gud ska älska dig. Du behöver inte byta kön för att älska dig själv. Du borde älska dig själv, som den du är. Om du som är kristen har svårt för det, måste det vara en kyrkans själavårdande uppgifter att hjälpa dig med det.
hjä
Om du inte är troende, och alltså inte tror på det som kyrkan säger, ställer sig saken kanske annorlunda. Men även inom den profana vården bör det vara ett förstahandsval att hjälpa sina patienter att uppskatta sig själva, som de biologiska varelser som de är. Men om det inte hjälper... ?
Jag avstår från att gå in i någon diskussion om hur sjukvården ska agera, om någon är bergast övertygad om att hon /han har fötts med fel kön. Sjukvården behöver inte tycka lika som kyrkan.
Men jag måste ändå ställa frågan om en person, som vill byta kön men ändå behålla det förra könets reproduktiva förmåga, verkligen är bergfast övertygad om att hon har fötts med fel kön. I de fallen är det väl snarare psykoterapi än kirurgi och hormonbehandlingar som behövs?
Livmodertransplantationer ter sig i dag som en utopi. Men många kirurgiska eller medicinska behandlingar, som för inte länge sedan framstod som utopier, är verklighet idag. Och om livmodertransplantationer skulle bli möjliga i framtiden, så är det väl självklart att kvinnor, som vill bli män, donerar sina livmödrar till män, som vill bli kvinnor? Meningen måste väl ändå vara att man ska få sitt nya kön fullt ut, så långt som möjligt?
