Gratisreklam.
Tryckfriheten var en av de liberala reformer i Sverige, vilka banade väg för demokratin. Liberaler började kräva allmän rösträtt innan socialdemokratin ens fanns som parti. Liberalerna sågs som den stora samhällsfaran och kallades "vänstern". Den stora paradoxen var att lyckades få igenom så många av sina krav under en tid då de konservativa krafterna stort behärskade riksdagen och andra statliga institutioner och arbetarrörelsen ännu inte hade sett dagens ljus.
Desto mer aktiv var frikyrkorörelsen. En religiös väckelse utan motstycke drog över landet. Jag minns när frikyrkofolket fortfarande dominerade folkpartiet, som emellertid var kluvet i sin inställning till religionen. Med ateisten Herbert Tingsten som ledande opinionsbildare. Han var chefredaktör för Dagens Nyheter från slutet av 1946 - 1959. KDS (nuvarande kd), som grundades 1964 näras nog dränerade fp och andra partier på kristet inflytande, och är därmed det parti som har gjort den svenska kristenheten den största otjänsten. I varje fall är fp idag inte det stora frikyrkoparti som det en gång var. Och kd har slängt ut de sista resterna av kristdemokratisk ideologi*. Det finns idag inget parti i Sveriges riksdag som är mer "kristet" än något annat, varför jag tycker att de kristna väljarna borde sprida ut sig över hela det politiska fältet och rösta på det parti, som var och en sympatiserar mest med.
En grundsten för de liberala tryckfrihetsreformerna var att vem som helst (som hade tillräckligt mycket pengar) kunde starta en tidning och föra fram sina åsikter i konkurrens med andra tidningar. Tryckfriheten var alltså till för tidningsägarna, som skulle vara så många så att de verkligen speglade mångfalden av åsikter hos folket. Om ett politiskt parti eller en fackförening startade en tidning, skulle tidningen spegla partiets eller fackföreningens åsikter.
Det är därför en ytterst märklig åsikt att en enda fackförening, Svenska Journalistförbundet, ska dominera åsiktsbildningen på nyhetsplats och att åsiktsbildningen på ledarplats ska styras av en från tidningsägaren fristående ledarredaktion - som i praktiken ofta är rekryterad bland Journalistförbundets medlemmar. Det blir ju en väldig åsiktskonformism.
Och det är denna åsiktskonformism, som är grunden för public service-bluffen. Se föregående inlägg. Det är svårare att få in ett genmäle mot ett radio- eller TV-prgram än mot en tidningsartikel. Och detta skulle vara "i allmänhens tjänst"?
--
Så till något helt annat. Denna blogg är reklamfinansierad. Inbillar sig någon verkligen att reklamen på bloggen styr mina åsikter? Snarare är det mina åsikter som styr reklamen. Det fungerar så att en sökmotor reagerar för vissa ord i det jag skriver. och lägger ut matchande reklam. Om jag hade skrivit om hotell i Thailand hade det kanske kommit annonser för resor till Thailand. Resebyrån hade naturligtvis fått betala till Blogg.se för reklamen. Om jag inte vill ha reklam i min blogg, kan jag "köpa bort" reklamen för några tior i månaden.
Skulle man inte på liknande sätt kunna "köpa bort" reklamen i reklamfinansierad TV. Tekniken finns ju redan med TV-boxarna. En marknad för reklamfri TV skulle uppstå i samma ögonblick som public service-bluffen försvinner.
Men det är inte alla annonsörer som vill betala för sig. Somliga annonsörer låtsas vara intresserade läsare, som skickar kommentarer. Om man klickr på deras namn kommer man dock inte till någon personlig blogg utan till reklam för en resebyrå som har specialiserat sig på Thailand. Detta har dessbättre, vågar jag skriva, drabbat inte bara mig utan även kvinnliga bloggare. Med tanke på vad en del skumma resebyråer kan ha att erbjuda i Thailand.
Jag har naturligtvis underrättat Blogg.se om detta.
--
På denna länk kan du läsa om Stockholm Tidningen, som grundades 1889: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholms-Tidningen
Naturligtvis kan jag inte gå i god för allts om står i uppslagsverket på nätet, Wikipedia, vars tillförlitlighet är beroende av att läsare reagerar mot eventuella felaktigheter. Det mest anmärkningsvärda är att det inte står att Stockholms - Tidningen skrev tidningshistoria genom att omkr. 1910 bli Sveriges första till stor del reklamfinansierade tidning. Därigenom gick den liberala tryckfrihetsdrömmen i graven. Tidigare hade tidningar varit beroende av att ha många läsare. Nu måste man i stället ha många annonsörer. En tidning som hade många annonsörer fick många läsare, genom att man kunde hålla nere priset på tidningen. Från denna tid inleddes en veritabel annonsbojkott mot de socialdemokratiska tidningarna.
Under loppet av ett halvsekel kom den borgerliga - och i synnerhet -liberala pressen att erövra en monopolliknande ställning på tidningsmarknaden. LO kom att bli inblandat i alltmer svindlande tidningsaffärer i sina försök att nå ut till medlemmar och allmänhet. Självaste Stockholms Tidningen kom att gå i graven två gånger som s-tidning. Det är mot denna bakgrund som man bör se både tidningssubventionerna (presstödet) och public service-idén vad gäller radio och TV.
Man inbillade sig att med från ägarana oberoende tidningsredaktioner och en "fristående och oberoende" radio och tv, som finansieras med tvångsavgifter i stället för reklam, skulle vi få en "objektiv" och nyhetsförmedling och en "opartisk" åsiktsbildning. Nyheter skulle bedömas på samma obektiva sätt, som rent vetenskapkliga rön. Åsiktsbildningen skulle på samma sätt ske obereonde av olika intressegrupper. Jorunalistkåren skulle vara fri från alla fackliga bindningar - och skulle därmed vara den enda yrkeskåren på den svenska arbetsmarknaden som inte har några egna intrssen att bevaka.
Någon självcensur förekommer naturligtvis inte inom de svenska massmedia-världen. Att ingen granskar detta subventionsträsk beor på att det inte är "journalistiskt intressant". Och "journalistik" är ju objektiv vetenskap på samma sätt som fysik och kemi.
_________
*) KDS var när partiet grundades 1964 inget kristdemokratiskt parti, utan snarare ett kristet talibanparti, som blandade ihop religion och politik. Kristdemokratin är en politisk rörelse och ideologi, som har uppstått i Kontinentaleuropa och har rötter i Katolska kyrkans sociallära, som har likheter med den nordeuropeiska socialdemokratin, med undantag för klasskampsläran förstås. Kristdemokratin vann insteg i KDS under 1980-talet och lade grunden för partiets störstas valframgångar, under 1990-talet. Den kristdemokratiska tankesmedjan Civitas, som nu ska läggas ner, hade stor betydelse för omvandlingen av KDS till ett kristdemokratiskt parti av kontinenaleuropeiskt snitt.
Denna utveckling avbröts tvärt när abortfrämjaren Göran Hägglund blivit partiledare. Nästan hälften av kd-väljarna i valet 2010 var taktikröstande moderater. Det handar naturligtvis om att kd inte ska falla ur riksdagen och dra med sig alliansen i fallet. Någon nämnvärd risk att kd ska förlora röster till s, v och mp torde inte finnas, enligt min mening. Det finns inga potentiella s-, v- och mp-väljare kvar bland kd-väljarna. De som fanns har redan lämnat.
Kd:s framtid är därför en rent borgerlig angelägenhet. Det bästa som alliansen kunde göra för sig själv, med tanke på framtida val vore enligt min mening, att reducera antalet borgerliga partier i riksdagen till två eller tre. Genom att uppmana kvarvarande kd-sympatisörer att rösta på något annat (allians-) parti, samt eventuellt genom att slå ihop c och fp - en tanke som lancerades redan under slutet 1950-talet.
När jag gick med i kd, gick jag med i ett kristdemokratisk parti. Det var alltså under partiets kristdemokratiska epok. Jag har i huvudsak samma åsikter nu som då. Men i valet att starta ett nytt kristdemokratiskt parti (tankar på detta finns, men partinamnet är ju upptaget) och att kristna ska sprida ut sig på andra partier utifrån deras preferenser i profana politiska frågor, har jag valt det senare.
Desto mer aktiv var frikyrkorörelsen. En religiös väckelse utan motstycke drog över landet. Jag minns när frikyrkofolket fortfarande dominerade folkpartiet, som emellertid var kluvet i sin inställning till religionen. Med ateisten Herbert Tingsten som ledande opinionsbildare. Han var chefredaktör för Dagens Nyheter från slutet av 1946 - 1959. KDS (nuvarande kd), som grundades 1964 näras nog dränerade fp och andra partier på kristet inflytande, och är därmed det parti som har gjort den svenska kristenheten den största otjänsten. I varje fall är fp idag inte det stora frikyrkoparti som det en gång var. Och kd har slängt ut de sista resterna av kristdemokratisk ideologi*. Det finns idag inget parti i Sveriges riksdag som är mer "kristet" än något annat, varför jag tycker att de kristna väljarna borde sprida ut sig över hela det politiska fältet och rösta på det parti, som var och en sympatiserar mest med.
En grundsten för de liberala tryckfrihetsreformerna var att vem som helst (som hade tillräckligt mycket pengar) kunde starta en tidning och föra fram sina åsikter i konkurrens med andra tidningar. Tryckfriheten var alltså till för tidningsägarna, som skulle vara så många så att de verkligen speglade mångfalden av åsikter hos folket. Om ett politiskt parti eller en fackförening startade en tidning, skulle tidningen spegla partiets eller fackföreningens åsikter.
Det är därför en ytterst märklig åsikt att en enda fackförening, Svenska Journalistförbundet, ska dominera åsiktsbildningen på nyhetsplats och att åsiktsbildningen på ledarplats ska styras av en från tidningsägaren fristående ledarredaktion - som i praktiken ofta är rekryterad bland Journalistförbundets medlemmar. Det blir ju en väldig åsiktskonformism.
Och det är denna åsiktskonformism, som är grunden för public service-bluffen. Se föregående inlägg. Det är svårare att få in ett genmäle mot ett radio- eller TV-prgram än mot en tidningsartikel. Och detta skulle vara "i allmänhens tjänst"?
--
Så till något helt annat. Denna blogg är reklamfinansierad. Inbillar sig någon verkligen att reklamen på bloggen styr mina åsikter? Snarare är det mina åsikter som styr reklamen. Det fungerar så att en sökmotor reagerar för vissa ord i det jag skriver. och lägger ut matchande reklam. Om jag hade skrivit om hotell i Thailand hade det kanske kommit annonser för resor till Thailand. Resebyrån hade naturligtvis fått betala till Blogg.se för reklamen. Om jag inte vill ha reklam i min blogg, kan jag "köpa bort" reklamen för några tior i månaden.
Skulle man inte på liknande sätt kunna "köpa bort" reklamen i reklamfinansierad TV. Tekniken finns ju redan med TV-boxarna. En marknad för reklamfri TV skulle uppstå i samma ögonblick som public service-bluffen försvinner.
Men det är inte alla annonsörer som vill betala för sig. Somliga annonsörer låtsas vara intresserade läsare, som skickar kommentarer. Om man klickr på deras namn kommer man dock inte till någon personlig blogg utan till reklam för en resebyrå som har specialiserat sig på Thailand. Detta har dessbättre, vågar jag skriva, drabbat inte bara mig utan även kvinnliga bloggare. Med tanke på vad en del skumma resebyråer kan ha att erbjuda i Thailand.
Jag har naturligtvis underrättat Blogg.se om detta.
--
På denna länk kan du läsa om Stockholm Tidningen, som grundades 1889: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholms-Tidningen
Naturligtvis kan jag inte gå i god för allts om står i uppslagsverket på nätet, Wikipedia, vars tillförlitlighet är beroende av att läsare reagerar mot eventuella felaktigheter. Det mest anmärkningsvärda är att det inte står att Stockholms - Tidningen skrev tidningshistoria genom att omkr. 1910 bli Sveriges första till stor del reklamfinansierade tidning. Därigenom gick den liberala tryckfrihetsdrömmen i graven. Tidigare hade tidningar varit beroende av att ha många läsare. Nu måste man i stället ha många annonsörer. En tidning som hade många annonsörer fick många läsare, genom att man kunde hålla nere priset på tidningen. Från denna tid inleddes en veritabel annonsbojkott mot de socialdemokratiska tidningarna.
Under loppet av ett halvsekel kom den borgerliga - och i synnerhet -liberala pressen att erövra en monopolliknande ställning på tidningsmarknaden. LO kom att bli inblandat i alltmer svindlande tidningsaffärer i sina försök att nå ut till medlemmar och allmänhet. Självaste Stockholms Tidningen kom att gå i graven två gånger som s-tidning. Det är mot denna bakgrund som man bör se både tidningssubventionerna (presstödet) och public service-idén vad gäller radio och TV.
Man inbillade sig att med från ägarana oberoende tidningsredaktioner och en "fristående och oberoende" radio och tv, som finansieras med tvångsavgifter i stället för reklam, skulle vi få en "objektiv" och nyhetsförmedling och en "opartisk" åsiktsbildning. Nyheter skulle bedömas på samma obektiva sätt, som rent vetenskapkliga rön. Åsiktsbildningen skulle på samma sätt ske obereonde av olika intressegrupper. Jorunalistkåren skulle vara fri från alla fackliga bindningar - och skulle därmed vara den enda yrkeskåren på den svenska arbetsmarknaden som inte har några egna intrssen att bevaka.
Någon självcensur förekommer naturligtvis inte inom de svenska massmedia-världen. Att ingen granskar detta subventionsträsk beor på att det inte är "journalistiskt intressant". Och "journalistik" är ju objektiv vetenskap på samma sätt som fysik och kemi.
_________
*) KDS var när partiet grundades 1964 inget kristdemokratiskt parti, utan snarare ett kristet talibanparti, som blandade ihop religion och politik. Kristdemokratin är en politisk rörelse och ideologi, som har uppstått i Kontinentaleuropa och har rötter i Katolska kyrkans sociallära, som har likheter med den nordeuropeiska socialdemokratin, med undantag för klasskampsläran förstås. Kristdemokratin vann insteg i KDS under 1980-talet och lade grunden för partiets störstas valframgångar, under 1990-talet. Den kristdemokratiska tankesmedjan Civitas, som nu ska läggas ner, hade stor betydelse för omvandlingen av KDS till ett kristdemokratiskt parti av kontinenaleuropeiskt snitt.
Denna utveckling avbröts tvärt när abortfrämjaren Göran Hägglund blivit partiledare. Nästan hälften av kd-väljarna i valet 2010 var taktikröstande moderater. Det handar naturligtvis om att kd inte ska falla ur riksdagen och dra med sig alliansen i fallet. Någon nämnvärd risk att kd ska förlora röster till s, v och mp torde inte finnas, enligt min mening. Det finns inga potentiella s-, v- och mp-väljare kvar bland kd-väljarna. De som fanns har redan lämnat.
Kd:s framtid är därför en rent borgerlig angelägenhet. Det bästa som alliansen kunde göra för sig själv, med tanke på framtida val vore enligt min mening, att reducera antalet borgerliga partier i riksdagen till två eller tre. Genom att uppmana kvarvarande kd-sympatisörer att rösta på något annat (allians-) parti, samt eventuellt genom att slå ihop c och fp - en tanke som lancerades redan under slutet 1950-talet.
När jag gick med i kd, gick jag med i ett kristdemokratisk parti. Det var alltså under partiets kristdemokratiska epok. Jag har i huvudsak samma åsikter nu som då. Men i valet att starta ett nytt kristdemokratiskt parti (tankar på detta finns, men partinamnet är ju upptaget) och att kristna ska sprida ut sig på andra partier utifrån deras preferenser i profana politiska frågor, har jag valt det senare.
Kommentarer
Trackback
