Rätt riktning - men för lite.
Det har nu börjat röra på sig i arbetstidsfrågan inom socialdemokratin. Vad är det för resten för skillnad mellan Socialdemokraterna och socialdemokratin. Det förstnämnda ordet är uppenbarligen partinamnet, men ett inofficiellt partinamn. Arbetarepartiet Socialdemoraterna är ju det officiella partinamnet, som står på valsedlarna. Men det vet inte folk, med risk att de tar fel valsedel. Det finns ju ytterligare ett parti, vars namn börjar med S och slutar med "demokraterna". Och då blir det särskilt lätt att förväxla valsedlarna om de ligger i bokstavsordning A - S. Socialdemokraterna (med stort S) är alltså det inofficiella partinamnet, och socialdemokraterna är medlemmar (eller de aktiva) i detta parti. Men vad är då socialdemokratin? Som jag uppfattar det, är det "rörelsen", dit man kan räkna partiledning, vanliga medlemmar, sympatisörer och vanliga väljare. Och kanske även de, som på något annat sätt hjälper till att förverkliga de socialdemokratiska idealen.
Nu borde jag förstås vara opartisk och konservatismen och liberalismen. I analogi med det ovan skrivna skulle man väl då kunna säga att Folkpartiet Liberalerna är partinamnet, folkpartisterna medlemmarna och... men vad är då liberalismen? Med det ordet menas väl vanligen den liberala ideologin. Men kan man även tala om en liberal röresle, som också kan kallas liberalismen, en rörelse som består av partiledningen, vanliga väjare, sympatisörer och vanliga väljare? Och alla andra som på något sätt hjälper till att förverkliga de liberala idealen - och det kan väl både socialdemokrater och moderater göra?
Jag uppfattar nog mig själv som ganska liberal, i bemärkelsen rätt att ha åsikter som jag själv inte delar (men även i bemärkelsen att jag slår vakt om min rätt att ha åsikter som andra inte delar), samt i bemärkelsen rätt att driva företag utan onödig statlig inblandning (vad som är nödvändig statlig inblandning kan vi ha delade meningar om.) Jag stödjer de liberala reformer som genomfördes under första hälften av 1800-talet och som man kan läsa om i historieböckerna, däribland näringsfrihet och yrkesfrihet, d.v.s. avskaffandet av skråväsendet.
Liberala reformer, som inte verkar stå högt i kurs hos Folkpartiet Liberalerna idag. Borde man inte vara mer rädd om de bästa delarna av sitt idéarv? Men då, i början av 1800-talet, stöddes de liberala idéerna om en fortfarande delvis underprivilegierad borgarklass, som idag slår vakt om sina egna klassprivilegier mot dem, som är underpivilegierade idag.
Finns reell yrkesfrihet för de ständigt arbetslösa, som skulle kunna göra ett jobb som de saknar formella meriter för? Jag tänker på fall där onödiga krav på formella meriter används för att skydda egna privilegier, skapa brist på arbetskraft inom yrket, i syfte att pressa upp de egna lönerna.
Om rätten till utbildning är en del av det liberala idéarvet, så borde väl även rätten att få sin faktiska kompetens erkänd, även om man inte har gått den föreskrivan utbildningen, vara en del av detta idéarv. Och så även rätten att komplettera enstaka brister i sin kompetens, utan att behöva gå (om) hela utbildningen?
Liberalismens grundidé var väl egentligen att klasstillhörighet inte skulle hindra någon. Men det är just vad som sker idag. Och jag kan sannerligen inte se att Folkpartiet Liberalerna gör något åt saken. Inte Socialdemokratin heller egentligen, om inte partiet har ändrat kurs efter partiledarvalet.
Mer fritid för den som har arbete, och nu talar jag faktiskt inte om de högprivilegierade, borde väl också vara en liberal reform? Liksom rätten till ett arbete, möjligheten att höja sin inkomst genom arbete, för den som saknar arbete. Och det är sannerligen inte samma sak som "fas 3" i den borgerliga "rehabiliteringskedjan".
Nu borde jag förstås vara opartisk och konservatismen och liberalismen. I analogi med det ovan skrivna skulle man väl då kunna säga att Folkpartiet Liberalerna är partinamnet, folkpartisterna medlemmarna och... men vad är då liberalismen? Med det ordet menas väl vanligen den liberala ideologin. Men kan man även tala om en liberal röresle, som också kan kallas liberalismen, en rörelse som består av partiledningen, vanliga väjare, sympatisörer och vanliga väljare? Och alla andra som på något sätt hjälper till att förverkliga de liberala idealen - och det kan väl både socialdemokrater och moderater göra?
Jag uppfattar nog mig själv som ganska liberal, i bemärkelsen rätt att ha åsikter som jag själv inte delar (men även i bemärkelsen att jag slår vakt om min rätt att ha åsikter som andra inte delar), samt i bemärkelsen rätt att driva företag utan onödig statlig inblandning (vad som är nödvändig statlig inblandning kan vi ha delade meningar om.) Jag stödjer de liberala reformer som genomfördes under första hälften av 1800-talet och som man kan läsa om i historieböckerna, däribland näringsfrihet och yrkesfrihet, d.v.s. avskaffandet av skråväsendet.
Liberala reformer, som inte verkar stå högt i kurs hos Folkpartiet Liberalerna idag. Borde man inte vara mer rädd om de bästa delarna av sitt idéarv? Men då, i början av 1800-talet, stöddes de liberala idéerna om en fortfarande delvis underprivilegierad borgarklass, som idag slår vakt om sina egna klassprivilegier mot dem, som är underpivilegierade idag.
Finns reell yrkesfrihet för de ständigt arbetslösa, som skulle kunna göra ett jobb som de saknar formella meriter för? Jag tänker på fall där onödiga krav på formella meriter används för att skydda egna privilegier, skapa brist på arbetskraft inom yrket, i syfte att pressa upp de egna lönerna.
Om rätten till utbildning är en del av det liberala idéarvet, så borde väl även rätten att få sin faktiska kompetens erkänd, även om man inte har gått den föreskrivan utbildningen, vara en del av detta idéarv. Och så även rätten att komplettera enstaka brister i sin kompetens, utan att behöva gå (om) hela utbildningen?
Liberalismens grundidé var väl egentligen att klasstillhörighet inte skulle hindra någon. Men det är just vad som sker idag. Och jag kan sannerligen inte se att Folkpartiet Liberalerna gör något åt saken. Inte Socialdemokratin heller egentligen, om inte partiet har ändrat kurs efter partiledarvalet.
Mer fritid för den som har arbete, och nu talar jag faktiskt inte om de högprivilegierade, borde väl också vara en liberal reform? Liksom rätten till ett arbete, möjligheten att höja sin inkomst genom arbete, för den som saknar arbete. Och det är sannerligen inte samma sak som "fas 3" i den borgerliga "rehabiliteringskedjan".
Kommentarer
Trackback
