Åkessons dvärgpudel
Jag har under ett par veckor tänkt skriva om terroristkramarna inom socialdemokratin med anknytning till Svenska kyrkan. Som mina mer trogna läsare minns, har jag länge varit kritisk mot Helle Klein, pastorsadjunkt i Svk och tills nyligen politisk chefredaktör på Aftonbladet. I den rollen har hon angripit det egna partiet och skrivit att det är kriget mot terrorismen, och inte terrorismen, som håller på att sätta världen i brand. Hennes partikamrat Peter Weiderud, ordförande för den förr i tiden kristna socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, går ännu längre. Han har svalt sd-ledaren Jimmie Åkessons muslimfientliga ideologi, med den enda skillnaden att han smetar ut religionsföraktet på alla troende, inte bara muslimer utan även kristna.
Weiderud har skrivit att han har "vaccinerat" den svenska kristenheten mot extremism, och lovar att göra samma sak med muslimer. Jag hoppas verkligen att han avstår från alla försök i den riktningen. För någon bättre hjälp att värva anhängare bland unga och i islam okunniga muslimer kan de extrema islamisterna inte få. Det räcker ju faktiskt att Åkesson, med sin anti-muslimska retorik, driver fram en polarisering av det svenska samhället och alltså splittrar den svenska nationen efter religionsgränser.
På samma sätt driver Weiderud fram en splittring på religiös grund av det svenska samhället, men för honom går gränsen mellan alla som har en traditionell tro (avsett om de är kristna, muslimer eller judar) mot alla som har en mer "modernistisk" tro. Weiderud är egentligen mer främlingsfientlig än Åkesson, eftersom hans främlingsfientlighet drabbar troende invandrare av alla slag. Inte bara muslimer utan även kristna invandrare med framförallt katolsk och ortodox, men även luthersk tro.
Weiderud och Åkesson verkar ha i princip samma idéer om ett religiöst homogent Sverige.
Precis samma kritik, som jag har mot Weiderud, hittade jag av en slump i ett blogginlägg av Johan Ingerö, varför jag lägger ut en länk till hans inlägg. Jag delar alltså Ingerös åsikter i just detta inlägg. Jag har alltså inte läst hans övriga blogginlägg och vet inte alls om jag kan stödja hans åsikter även i de inläggen.
http://ingero.blogspot.com/2011/01/att-klammas-mellan-akesson-och-weiderud.html
Naturligtvis var det min avsikt att mina läsare skulle läsa Ingerös blogginlägg, så att jag skulle slippa skriva samma sak själv. Man kan inte citera hur långa stycken som helst av andras alster utan att komma i konflikt med upphovsrätten. Helst skulle jag vilja citera alltihop, men här följer några valda stycken:
"Jag har, som trogna läsare vet, skrivit spaltmeter om islamismen och om det hot mot demokratin som den utgör. Jag betraktar islamismen som det tredje stora antidemokratiska hotet modern tid, efter fascismen och kommunismen. Men jag har samtidigt hela tiden hållit en tydlig rågång mellan islamism och islam, av skäl som borde vara uppenbara för alla demokrater. Jag behöver bara kasta ett öga på min egen bekantskapskrets för att kunna slå fast att islamism och islam inte är samma sak. För en korrekt iakttagelse innehåller faktiskt Ali Esbatis senaste alster "(*)
"Och just därför är det så oerhört viktigt att hålla isär begreppen, och göra två parallella konstateranden: Islamismen är ett allvarligt hot. Muslimer generellt är det inte. Utöver detta finns två parallella problem. Dels de som, i likhet med SD inte kan eller vill skilja mellan islam och islamism, och dels de som tycker att även islamismen måste omfamnas i toleransens namn. Till den senare kategorin hör Peter Weiderud, ordförande för den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen."
"Om inte ens yrkespolitiker förmår skilja islam från islamism, hur ska vi kunna kräva att väljarna klarar detta? Och om väljarna uppfattar att starka krafter inom S och V faktiskt backar upp islamister, lär de knappast bli mer vänligt inställda till andra muslimer. Weiderud säger sig vara muslimernas vän, samtidigt som han tillönskar dem en tillvaro styrd av islamister. Den kombinationen kräver en alldeles speciellt typ av arrogans, nämligen arrogansen hos den som betraktar sig som godhetens och toleransens inkarnation på Jorden."
________
1) Ingerö hänvisar till ett inlägg på Ali Esbatis blogg, där Esbati skriver: "Människor med bakgrund från muslimska länder får dagligen läsa, se och höra sig själva uttryckligen eller antydningsvis omtalas i samband med problem. Det som med all önskvärd tydlighet framgår, är att de är annorlunda – inte som det talande, skrivande vi:et." Ingerös egen kommentar till Esbatis inlägg lyder: "Att texten i övrigt är en lång, rörig och bitvis paranoid soppa värdig tidningen Clarté (där den också har publicerats) förtar inte denna poäng. Aldrig så oskyldiga människor som kontinuerligt utmålas som problem kan förr eller senare bli just problem. Det finns en risk för självuppfyllelse i just den retorik som främst Sverigedemokraterna använder sig av." Jag har själv tittat in på Esbatis blogg, och det är precis som Ingerö skriver, en lysande pärla mitt i en soppa av konstiga teorier.
Men oavsett vad vi än må tycka om Esbatis teorier i övrigt, så underlättar Åkesson (- och som Ingerö skriver: även Weiderud) de extrema islamisternas värvningar av anhängare bland svenska muslimer till deras förvridna tolkning av Koranen och islam. Åkesson säger ju att islamisterna tolkar Koranen rätt. Och Weiderud jämställer självmordsbombarna med bl.a. kristna abortmotståndare. Detta är en långtgående bagatellisering av våldsdåden.
Den som tar med sig 35 oskyldiga marknadsbesökare i Bagdad i döden, är alltså lika oskyldig som en svensk frikyrkopastor som är mot arborter!
Åkesson och Weiderud har också det gemensamt att de vill göra om kristendomen, så att den passar deras egna politiska syften. Weiderud (och Kleins) syfte verkar bl.a. vara att kritsera den socialdemokratiska riksdagsgruppens uppgörelse med regeringen om de svenska trupperna i Afghanistan. Så det är inte bara så att kristendomen ska dompteras för att passa socialdemokratin, utan den ska dessutom passa deras egen, våldsbagelliserande, variant av socialdemokratin. Mossan från 1968 har väst sig skyhög.
Så här har Helle Klein skrivit på sin blogg, medan hon fortfarande var politisk chefredaktör för partiorganet. Hon fronderar tydligt mot det egna partiets riksdagsgrupp, och påstår sig ha majoriten av partimedlemmarna med sig:
"Det gör inte saken mindre besvärande för Socialdemokratin. Att dess utrikespolitiska talesman så flagrant driver en USA- och Nato-vänlig linje i en tid då kriget mot terrorismen håller på att sätta hela världen i brand är milt sagt upprörande. /- - - / Vi som drivit en anti-krigslinje har gjort det i opposition mot partiledningen men haft en stor del av den interna s-opinionen med oss liksom svenska folket i stort."
Har pastorsadjunkten fått gudomlig inspiration till detta - och i så fall från vilken gud?
Weiderud har skrivit att han har "vaccinerat" den svenska kristenheten mot extremism, och lovar att göra samma sak med muslimer. Jag hoppas verkligen att han avstår från alla försök i den riktningen. För någon bättre hjälp att värva anhängare bland unga och i islam okunniga muslimer kan de extrema islamisterna inte få. Det räcker ju faktiskt att Åkesson, med sin anti-muslimska retorik, driver fram en polarisering av det svenska samhället och alltså splittrar den svenska nationen efter religionsgränser.
På samma sätt driver Weiderud fram en splittring på religiös grund av det svenska samhället, men för honom går gränsen mellan alla som har en traditionell tro (avsett om de är kristna, muslimer eller judar) mot alla som har en mer "modernistisk" tro. Weiderud är egentligen mer främlingsfientlig än Åkesson, eftersom hans främlingsfientlighet drabbar troende invandrare av alla slag. Inte bara muslimer utan även kristna invandrare med framförallt katolsk och ortodox, men även luthersk tro.
Weiderud och Åkesson verkar ha i princip samma idéer om ett religiöst homogent Sverige.
Precis samma kritik, som jag har mot Weiderud, hittade jag av en slump i ett blogginlägg av Johan Ingerö, varför jag lägger ut en länk till hans inlägg. Jag delar alltså Ingerös åsikter i just detta inlägg. Jag har alltså inte läst hans övriga blogginlägg och vet inte alls om jag kan stödja hans åsikter även i de inläggen.
http://ingero.blogspot.com/2011/01/att-klammas-mellan-akesson-och-weiderud.html
Naturligtvis var det min avsikt att mina läsare skulle läsa Ingerös blogginlägg, så att jag skulle slippa skriva samma sak själv. Man kan inte citera hur långa stycken som helst av andras alster utan att komma i konflikt med upphovsrätten. Helst skulle jag vilja citera alltihop, men här följer några valda stycken:
"Jag har, som trogna läsare vet, skrivit spaltmeter om islamismen och om det hot mot demokratin som den utgör. Jag betraktar islamismen som det tredje stora antidemokratiska hotet modern tid, efter fascismen och kommunismen. Men jag har samtidigt hela tiden hållit en tydlig rågång mellan islamism och islam, av skäl som borde vara uppenbara för alla demokrater. Jag behöver bara kasta ett öga på min egen bekantskapskrets för att kunna slå fast att islamism och islam inte är samma sak. För en korrekt iakttagelse innehåller faktiskt Ali Esbatis senaste alster "(*)
"Och just därför är det så oerhört viktigt att hålla isär begreppen, och göra två parallella konstateranden: Islamismen är ett allvarligt hot. Muslimer generellt är det inte. Utöver detta finns två parallella problem. Dels de som, i likhet med SD inte kan eller vill skilja mellan islam och islamism, och dels de som tycker att även islamismen måste omfamnas i toleransens namn. Till den senare kategorin hör Peter Weiderud, ordförande för den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen."
"Om inte ens yrkespolitiker förmår skilja islam från islamism, hur ska vi kunna kräva att väljarna klarar detta? Och om väljarna uppfattar att starka krafter inom S och V faktiskt backar upp islamister, lär de knappast bli mer vänligt inställda till andra muslimer. Weiderud säger sig vara muslimernas vän, samtidigt som han tillönskar dem en tillvaro styrd av islamister. Den kombinationen kräver en alldeles speciellt typ av arrogans, nämligen arrogansen hos den som betraktar sig som godhetens och toleransens inkarnation på Jorden."
________
1) Ingerö hänvisar till ett inlägg på Ali Esbatis blogg, där Esbati skriver: "Människor med bakgrund från muslimska länder får dagligen läsa, se och höra sig själva uttryckligen eller antydningsvis omtalas i samband med problem. Det som med all önskvärd tydlighet framgår, är att de är annorlunda – inte som det talande, skrivande vi:et." Ingerös egen kommentar till Esbatis inlägg lyder: "Att texten i övrigt är en lång, rörig och bitvis paranoid soppa värdig tidningen Clarté (där den också har publicerats) förtar inte denna poäng. Aldrig så oskyldiga människor som kontinuerligt utmålas som problem kan förr eller senare bli just problem. Det finns en risk för självuppfyllelse i just den retorik som främst Sverigedemokraterna använder sig av." Jag har själv tittat in på Esbatis blogg, och det är precis som Ingerö skriver, en lysande pärla mitt i en soppa av konstiga teorier.
Men oavsett vad vi än må tycka om Esbatis teorier i övrigt, så underlättar Åkesson (- och som Ingerö skriver: även Weiderud) de extrema islamisternas värvningar av anhängare bland svenska muslimer till deras förvridna tolkning av Koranen och islam. Åkesson säger ju att islamisterna tolkar Koranen rätt. Och Weiderud jämställer självmordsbombarna med bl.a. kristna abortmotståndare. Detta är en långtgående bagatellisering av våldsdåden.
Den som tar med sig 35 oskyldiga marknadsbesökare i Bagdad i döden, är alltså lika oskyldig som en svensk frikyrkopastor som är mot arborter!
Åkesson och Weiderud har också det gemensamt att de vill göra om kristendomen, så att den passar deras egna politiska syften. Weiderud (och Kleins) syfte verkar bl.a. vara att kritsera den socialdemokratiska riksdagsgruppens uppgörelse med regeringen om de svenska trupperna i Afghanistan. Så det är inte bara så att kristendomen ska dompteras för att passa socialdemokratin, utan den ska dessutom passa deras egen, våldsbagelliserande, variant av socialdemokratin. Mossan från 1968 har väst sig skyhög.
Så här har Helle Klein skrivit på sin blogg, medan hon fortfarande var politisk chefredaktör för partiorganet. Hon fronderar tydligt mot det egna partiets riksdagsgrupp, och påstår sig ha majoriten av partimedlemmarna med sig:
"Det gör inte saken mindre besvärande för Socialdemokratin. Att dess utrikespolitiska talesman så flagrant driver en USA- och Nato-vänlig linje i en tid då kriget mot terrorismen håller på att sätta hela världen i brand är milt sagt upprörande. /- - - / Vi som drivit en anti-krigslinje har gjort det i opposition mot partiledningen men haft en stor del av den interna s-opinionen med oss liksom svenska folket i stort."
Har pastorsadjunkten fått gudomlig inspiration till detta - och i så fall från vilken gud?
Kommentarer
Postat av: tant lila
Ett ytterst bildat och kristet inlägg!
Trackback
