larsflemstroms

Bengt Malmgren, som driver bloggen www.katosktfonster.se/forum har beklagat sig över att den svenska kristenheten, enligt honom, är så njugg med socialt arbete. Ett lysande undantag är förstås - dock snarare teoretiskt än praktiskt -  Katolska kyrkan, med idel påveskrivelser om att socialt arbete är evangelisation. Ett annat lysande undantag,som BM alltid för fram, är den fristående organisationen S:ta Clara kyrkas vänner inom Evageliska Fosterlandsstiftelslen (EFS). som är en frikyrka (med egna kyrkor, pastorer etc inom Svenska kyrkan.) Jag har svarat:

Svenska kyrkan har församlingar över hela landet. Både hjälpbehovet och resurserna varierar, men Bengt Malmgren tar som vanligt sikte på ett undantag i organisatoriskt avseende och tror - som vanligt - att just den organisationen (S:ta Clara kyrkas vänner) skulle vara ett undantag även i andra avseenden, såsom det sociala arbetet. Det är emellertid inte den nämnda organsiationen som är unik, utan möjligen den sociala miljön utanför kyrkporten.

Svenska katoliker, som ständigt bråkar om det politiska inflytande över Svk, verkar vara helt ovetande om hur detta inflytnde faktiskt missbrukas av politiker med dubbla roller (i både kyrkan och den sekulära kommunen) skyfflar över sociala kostnader på Svk. Medlemsavgiften till Svk har i många kommuner /församlingar blivit ett slags extra kommunalskatt, som fyller hålen i socialtjänstens budget. I många komnmuner bär Svk upp allt större delar av äldrevården, sedan socialtjänstens insatser har begränsats till det rent matieriella, om ens det. Svk har dessutom fått ta över alltmer av det kommunala försörjningsstödet till fattiga barnfamiljer och ensamstående.

Svenska katoliker, som så gärna gisslar heresier i Svk, verkar vara HELT OMEDVETNA om den snabbast växande heresin bland präster, diakoner och aktiva lekmän i Svk, NÄMLIGEN PELAGIANISMEN. Den stora skillnaden mellan Svk och frikyrkosamfunden (inkl Katolska kyrkam??) är att Svk självt får finansiera (från medlemsavgifter och fonder) sitt sociala hjälparbete, medan frikyrkosamfunden får betalt av samhället (av skattemedel) för sitt sociala hjälparbete.

Ibland bedrivs det s.k. sociala hjälparbetet i frikyrkoregi som rena entreprenader åt det profana samhället, så exempelvis Myrorna (Frälsningsarmén) vars second hand-verksamhet, drivs som arbetsmarknadsprojekt. I Svk är det ideella arbetet oasvlönat. Det som retar mig mest är när katoliker, som partipolitiskt har bidragit till den sociala nedrustningen av den skattefinansierade välfärden, förtiger de stora instatser som görs av ordinära Svk-församlingar runt om i landet.

Om Katolska kyrkan i Sverige ska åtefå någon trovärdighet som socialt ansvarstagande kristet samfund, så borde kyrkan kapa de partipolitiska banden till ett av regeringspartierna (Kristdemokraterna) och protestera mot utförsäkringarna, som är den största anledningen till nyfattigdomen. Katolikerna verkar inte ha förstått att "kyrkan" är mer än de kyrkliga institutionerna. "Kyrkan" är kyrkans alla medlemmar tillsammans. Den kristna teologin lägger inga hinder i vägen för att vara "kristen" på medlemmarnas ordinarie arbetsplatser eller att vara "kristen" i sina profana politiska uppdrag. Men lojaliteter mot arbetsgivare och partikamrater kan lägga hinder i vägen. 

Det är bara för Sveriges katoliker att välja vilken "herre" de vill vara lojala mot: Herren Jesus Kristus eller "herren" Göran Hägglund och de övriga allianspartiledarna. Medan jag läser på bl.a. blogen katolsktfonster att kristna i Irak och Egypten slaktas för sin kristna tros skulle, finner jag inte ens på de svensk-katolska bloggarna någon uppgift i stil med: "Socialsekreterare sparkades för sin katolska tros skull. Beviljade socialbidrag till utförsäkrad ensamstående man." 

Nä, man kan ju bli utförsäkrad själv. Då kan man ju glädjas åt att Svk-medlemmarna stillatigande låter sig utnyttjas genom att medlemsaviften till Svk används som något slags extrakommunalskatt. Hur är det för resten med den svenska katolikernas egen vilja att betala medlemsavgiften till Katolska kyrkan i Sverige? Den troddes ju komma att räcka till både kyrkobyggen och höjda prästlöner, nän r man fick hjälp av Skatteverket med att ta in avigiften. Och borde väl också räcka till att finansiera en del social verksamhet?


________

anm: Pelagianism var en lära som bekämpades av kyrkan under senantiken. Den gick ut på att man kunde bli frälst av goda gärningar. En mildrad form av pelagianismen, semipelagianismen, överlevde dock inom den medeltida kyrkan - med de beryktade avlatsbreven som yttersta konsekvens. Avlatsbreven uppfattades allmänt så att man kunde köpa syndernas förlåtelse för pengar.

Pelagianismens återkomst är en konsekvens av vacklande tro, när frälsningen har ersatts av psykiskt välbefinnande. Det känns ju bra att "göra något för andra" - speciellt när andra betalar och när man själv har före mötet i kyrkofullmäktige har suttit i kommunfullmäktige eller socialnämnden och skurit ner anslage'n till den skattefinansierade välfärden.

Luther, som kritiserade avlatsbreven (pengarna gick till kriget mot turkarna, byggandet av Peterskyrkan i Rom samt klostrens sociala versamhet) menade alls inte att de kristna skulle struntas i fattigas och sjuka. Men enligt Luther skulle hjälpverksamheten ske av kärlek till Gud och nästan - utanm sidoblickar på givarens personliga välbefinnande i detta eller det kommande livet.