larsflemstroms

e
Bilden visar en 2000 år gammal romersk akvedukt för vattendistribution. De romerksa akvedukterna var så rejält byggda s att de klarade jordbävningar. Som jag skrev i föregående inlägg borde kärnkraftverk byggas så att det finns ett vattenmagasin ovanför reaktorerna och en uppsamlingdamm för använt kylvatten på en lägre nivå. Jag skrev också att ett effektivt utnyttjande av vindkraften som del i ett energisystem kräver att vindenergin kan lagras tills den behövs. Det blåser ju inte på beställning. Den bästa metoden för lagring av vindkraft torde vara pumpkraftver.

Ett pumpkraftverk är ett vattenkraftverk, som kan köras baklänges, så att vatten pumpas upp från en lägre nivå till en högre nivå, när elproduktionen är större än förbrukningen. Kostnaden för energilagring tas aldrig med i de glättade kalkyllerna för vindkriaften. Däremot räknas vattenmagasinen med i kalkylerna för nya vattenkraftverk. Och säkerhetsanordningarna räknas naturligtvis in i kalkylen för nya kärnkraftverk. Vindkraftverk lokaliseras idag företrädesvis till den orörda naturen i stället för att samlokaliseras med andra kraftkällor på platseer där naturen redan är förstörd av kraftanläggningarna.

Förutom att lagra energi från vindkraften, skulle ett pumpkraftverk, som är samlokaliserat med ett kärnkraftverk kunna fungera som nödkylsystem för kärnkraftverket. Men det skulle förstås få vindkraftförespråkarna att sätta det gröna teet i vrångstrupen. Kritiken mot kärnkraften har iofs lett till bättre kärnkratsäkerhet, med de striderna mellan de olika energislagens förespråkare har inte bidragit till vare sig bättre kärnkraftsäkerhet, bättre naturskydd eller bättre energiutnyttjande. Och definitvit inte till bättre lönsamhet hos vindkraften.

Osäkerheten om den framtida energiförsörjningen har dessutom lett till att Sverige har halkat efter som industrination, till att vi har förlorat tiotusentals industrijobb samt till sämre välfärd och svårigheter att försörja hela den arbetsföra befolkningen med meningsfulla arbetsuppgifter.

Samt till förlamande diskussioner om hur en eventuell arbetstidsförkortning ska finansieras, om frågan ens har kommit på dagordningen i något parti.

Som arbetar i energikrävande industri vid tiden för kärnkraftomröstningen var jag naturligtvis för linje 2. Bakom linje 2 stod Socialdemokraterna och Folkpartiet. Nu tycker jag att de partierna, trots meningsskiljatligheter i andra frågor, borde återuppta samarbetet i energifrågan.