larsflemstroms

Frågan om vi kommer att återuppstå med både kropp och själ, eller ebart "andligt"beror på skapelsens natur. Enbart andlig, enbart kroppslig eller båda delarna?

NT Wright påstår (och jag har inte kontrollerat påståendet) att alla människor, som har levat, kommer att rymmas på det ny /förnyade jordklotet, även om det inte kommer att vara större än det nuvarande. Det är först under senare tid, som vi människor på jorden har blivit riktigt många. Hälften av alla människor som har fötts, sedan människan skapades, lever nu. Och det finns fortfarande stora landområden, som är extremt glesbefolkade.

I ett idéhistoriskt perspektiv finns gott om filosofiska strömningar (som inte sällan har tagit sig religiösa uttryck) som förnekar materiens, den fysiska verklighetens existens. Det som vi uppfattar som materia, anser de vara något slags illussion inom andevärlden, eller en skapelse av en ond ande. Själen uppfattas som en fånge i kroppen, och syftet med frälsningen blir att själen ska skiljas från kroppen i evighet.

Den moderna ateismen erkänner däremot bara den fysiska verklighetens existens. Det som vi kallar själen reduceras till kemiska processer i hjärnan, och Gud uppfattas som en (i verkligheten icke existerande) skapelse av människan, i stället för tvärtom. Denna tanke har ganska starkt infiltrerat den kristna kyrkan. Gud har reducerats till olika människors olika ”gudsbilder”. Visserligen finns en okänd gud långt ovanför molnen, men den Gud, som vi tror på, har vi själva skapat. På samma sätt som forntidens hedningar skapade sina avgudar.

Den traditionella (ursprungliga) kristendomen erbjuder en tredje verklighetsuppfattning: Både ande och materia existerar. Gud har skapat både änglarna (som är andar utan kroppar) och människorna (som har både ande och materia) Samt all levande materia (växter, mm) och all livlös materia (stenar m.m.).  Den traditionella kristendomen gör en tydlig skillnad mellan Skaparen och hans skapelse: de andliga och materiella ”ting” som han har skapat. Det förekom under forntiden, och förekommer fortfarande, att människor dyrkar delar av skapelsen, och särskilt naturkrafterna (solen, månen, regnet) eller människors känslor och drifter (kärleken), eller hela ”ekosystemet” som om de vore gudar.

NT Wright slår fast att man måste skilja mellan Skaparen och hans skapelse för att förstå det kristna budskapet om en ny kropp och en ny himmel och en ny jord.