Ännu en professor säger ifrån
Det är professor Arvid Carlsson, som själv fick nobelpriset i medicin år 2000, som kräver storstädning. Alla, som på något sätt har varit inblandade i skandalen måste fråntas möjligheten att påverka valen av nobelpristagare framöver. Carlsson säger att det måste vara något sjukt med hela systemet. I föregående inlägg har jag skrivit om hur man har använt nobelprisen i just medicin för att driva igenom beslut, som har vållat många människor ett oerhört lidande, i Sveriges riksdag. Varför har ingen, professor eller annan läkare, sagt något under hela tiden?
Som jag skrev i mitt näst sista inlägg fick den forskningschef vid ett svensk läkemedelsföretag, som vållade åtta - nio patienters död i början av 1990-talet, något slags kontrakt med Karolinska institutet. Det s.k. läkemedlet förbjöds slutligen av EU:s läkemedelskommitte, och alltså inte av det svenska Läkemedelsverket. Alla svenskar,, som visste eller borde ha vetat, teg.
Här kan du läsa om intervjun med professor Arvid Carlsson: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/nobelpristagaren-hela-ki-styrelsen-maste-avga
Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utgöres av 50 professorer (Hur många professorer finns vid KI?), som samtliga har rekryterats bland KI:s egna professorer.
Som jag skrev i mitt förra inlägg, borde uppgiften att utse nobelpristagare i medicin, överlåtas på Vetenskapsakademin, som borde göra en bredare rekrytering av sakkunniga för den uppgiften.
Jag vet inte om det är juridiskt möjligt att ändra i Nobels testamente, som uttryckligen säger att KI ska utse medicinristagare. Men om KI läggs ner, som jag föreslår, måste ju någon annan instans utse medicinpristagare. Som den "dödens köpman" som han var, kan Alfred Nobel ha brustit i omdöme, när han gav uppdraget till ett institut, som börjat som en militär verksamhet.
Karolinska Institet är visserligen inte uppkallat efter Karl den tolfte, utan efter en senare kung Karl. Men det yttersta syftet med militär verksamhet, inte heller för sjukvården i krig, är inte att rädda enskilda människoliv, utan något ännu "ädlare". Den mentaliteten verkar sitta "i väggarna" på KI.
Lägg ner Karolinska inistitutet
Kongl. Carolinska medico-chirurgiska institutet, som är det ursprungliga namnet, grundades 1810 av den relativt okände kungen Karl XIII (Karl den trettonde) och är uppkallat efter honom. Bakgrunden var kriget mot Ryssland 1808 - 1809, som ledde till förlusten av Finland. På den tiden tog sjukdomar och olyckor under transporter o.dyl, fler soldaters liv än själva krigshandlingarna. Det florerade upprörande berättelser om soldater som hade dött av tämligen banala skador. Efter Sveriges numera bortglömda krigsförlaring mot England den 17 november 1810 aktualiserades så behovet av en utbildning av militärläkare.
Efter en två-årig utbildning till militärläkare - och erfarenhet av sjukvård i krig - skulle militärläkarna kunna utbilda sig vidare till civila läkare. Den vetenskapliga ambitionsnivån hos Karolinska institutet var alltså från början inte hög. Och snart kom väl bristen på krig - för Sveriges del - att göra institutet tämligen överflödigt. Redan 1815 tilldelades KI nya, både militära och civila, uppgifter. Inom ett par år hade antalet professorer ökat från två till sex.
Från mitten av 1820-talet och minst 50 år framåt i tiden utkämpades en bitter strid mellan KI och de medicinska fakulteterna vid universtieten. Det fanns ju då bara två universtet i Sverige, de i Uppsala och Lund. Huvudstaden, Stockholm, saknade universtet, vilket kom att gynna KI. Stockholm växte ju befolkningsmässigt och därmed även behovet av läkare i Stockholm. Universiteten ansåg, att institutet gjorde intrång i deras rättigheter, och det kraftigt växande institutet kände sig hindrat av sina stadgar, som en militär inrättning.
En sak, som den historiska forskningen borde klarlägga, är i vilken mån den bittra stiden mot universtiteten och KI:s bakgrund som en militär inrättning har lagt grunden för forskningsfusk - och inte minst till de återkommande belöningarna av forskningsfusk, som KI står bakom, inte minst som Nobelinstitut. I krig offras människoliv för "en stor sak". Och denna mentalitet tycks "sitta i väggarna" hos KI, när institutets rektor in i det sista har försvarat den intalienska skandalkirugens experiment på människor med konstgjorda luftstrupar.
Det var sannolikt KI:s ursprung som militär inrättning och Nobels egen bakgrund som vapenhandlare och uppfinnare på det miliitära området, som fick Alfred Nobel att ge uppdraget att utse nobelpristagare i medicin till Karolinska institutet. Man kunde ju annars tänka sig någon av de medicinska fakulterna vid universiteten eller Kungliga Vetenskapsakademien, som utser överiga vetenskapliga nobelpristagare. Emellertid kom KI:s ställning som ett staltigt institut att bli ett problem, då valet av nobelpristagare inte är en statlig angelägenhet.
Syftet med att inrätta en särskild stiftelse inom KI för att vaska fram nobelpristagare var givetvis mörkläggning, att hindra insyn i diskussionerna om olika kandidater. Att man beträder de vägen, att mörklägga en del av verksamheten, är dock särskilt betänkligt, när det handlar om ett institut som bedriver forskning på människor. Medan skandalerna kring de andra vetenskapliga nobelprisen är få, och mest handlar om frågan om inte någon annan borde ha belönats för samma upptäckt, skakas nobelrpisen i medicin av rejäla skandaler, som belöning av rent forskningsfusk - belöningar på politiska snarare än vetenskapliga grunder.
Frågan är ju också om politiska program har etablerats som nästan heliga vetenskapliga sanningar för lång tid framöver genom nobelprisets glans. Av de övriga vetenskapliga nobelprisen kan detta misstänkas (så vitt jag vet) bara i ett fall, nämligen valet av Milton Friedman till nobelprisets i ekonomi 1976. Det är exempevis väl känt att Rasbiologiska intutet låg bakom valet av T H Morgan som nobelpristagare i medicin 1933. Syftet var att bryta motståndet i den svenska Riksdagen mot människoavel, med bl.a. tvångssteriliseringar av "oönskade anlagsbärare" som medel.
Morgans elev Herman Muller ansåg att han borde ha fått vara med och dela priset. Men kom inte ifråga, eftersom han hade blivit kommunist ett par år tidigare. Muller fick emellertid sitt nobelpris 1946 - för då gällde det ju att blåsa nytt liv i de människoavels-idéer, som kommit i vanrykte efter de tyska nazisternas avelsprojekt, då bl.a. "renrasiga" norskor tvångsparades med "SS-hjältar".
Och kunde det finnas något bättre alibi än en kommunist för att bevisa att detta var vetenskap i mänsklighetens tjänst, och inte nazistisk raspolitik? Till mertilistan kunde Muller foga att han - efter att ha känt sig utstött av det kapitalistiska USA, hade flytt från Tyskland till Sovjetunionen, eftersom Hitler misstänkte att hans mål var att framställa en kommunistisk människoras. Och därefter föll i onåd hos Stalin. Han togs alltså till nåder av Kungliga Karolinska Institutet i Sverige och politikern Gunnar Myrdal, som då hade ett stort inflytande över nobelprisen. Myrdal tog f.ö. initiativ till att ytterligare ett vetenskapligt nobelpris inrättades, nämligen ekonomipriset.
Att Stalin belönade forskningsfusk, och att detta inte stöddes av Muller, är ställt utom allt tvivel. Men gör detta Muller till en seriös forskare? Upptäckten av den genetiska koden i början av 1950-talet, kom att omkullkasta mycket av Morgans och Mullers forskning, bl.a. att 90 % av koden inte var informationsbärare, som nobelpristagarna hade påstått. Detta avfärdades av Muller som "skräp-DNA". Han anslöt sig till den nya upptäckten, genom att DNA skulle extraheras ur Lenins lik (död 1924 och balsamerad) och insemineras i vänsteerradikala amerikanskor.
Har KI trott att man skulle skapa en sjukdomsfri människoras på grund av Morgans och Mullers upptäckter? Efter att ha övergivit den tanken, har KI:s högsta ledning - med rektor Anders Hamsten i spetsen - kanske satt sitt hopp till reservdelsmännskan - med alla kroppsorgan utbytta mot fabriksgjorda reservdelar. Läkare, som försökt avslöja bluffen, har hotats med åtal - för olaga intrång i patientjournaler.
Att rent fusk belönas och uppmuntras är naturligtvis änna allvarligare än att någon får pris för någon annans upptäckter. Men det senare är allvarligt nog. Enligt en artikel i Scientific American under 1970-talet fick andra tyskar nobelpris under 1930-talet för judars upptäckter. Enligt samma artikel var fem amerikanska universitet överersenterade bland pristagare. Och forskare från de universiteten var i genosnitt tio år yngre, när de fick sina pris, än forskare från mindre kända universitet. Jag har länge undrat över att en så snäv grupp människor i ett så litet land som Sverige verkligen kan ha den vida överblick som krävs för att vaska fram rätt nobelristagare.
Att Hamsten försöker rädda KI:s den medicinska forskningens och nobelprisets anseende är övertydligt. Han bör omedelbart hindras från att städa upp efter sig, genom att avsättas från sin tjänst. Det räcker inte heller att någon "välmeriterad" höj jurist ges i uppdrag att granska KI. Juristernas kryperi för läkarvetenskapen, bl.a. under rättegångar om psykiatrisk tvångsvård, gör detta helt olämpligt. Man bör kanske rekrytera en expertkommitté utanför landets gränser?
Professor Bengt Gerdin, som var den första medicinaren som granskade reservdelskirurgens förehavanden. och vars rapport om vetenskapsfusket också har tystats ner av ledningen - kräver att skandalen måste få vidare konsekvenser än att fuskaren själv sparkas. Ledningen bör också avgå. Jag håller med. Jag föreslår att Karolisnka institutet läggs ner. En medicinsk fakultet bör inrättas vid Stockholms Universitet. Universiteten kan ta över den medicinska forskningen. Och Kungliga Vetenskapsakademin bör ta över nobelprset i medicin. Ekonomipriset, som inte fanns med i Nobels testamente, bör avskaffas.
