Att täta läckor
Det är visserligen osannolikt att IBM själva inte har någon säkerhetspolicy för att kontrollera sina anställda och skydda sina kunder, som företaget dock är beroende av. IBM har haft liknande uppdrag hos danska staten, men har där dock inte haft tillgång till allt som i Sverige. Men antag att det finns anställda med dubbla lojaliteter, kanske rentav personer som är beredda att tjäna en hacka genom att sälja känsliga uppgifter. Sådana personer kan förvisso tyvärr också finnas hos säkerhetskontrollerad statsanställd svensk personal.
Men med detta sagt, frågar jag om inte regeringen gjorde rätt i att hålla tyst utåt, om att känsligt material kan ha läckt ut, tills läckorna var tätade? Hur vanligt är det att oppositionen informeras, hela oppositionen och inte bara särskilt betrodda ledamöter? Hur hade alliansregeringen agerat, om alliansen hade vunnit valet 2014. och det skedda hade inträffat under en alliansregering? Att allmänheten, media och oppositionspartierna i sin helhet har hållits ovetande under det mest kritiska skedet, är knappast ägnat att förvåna.
Däremot om inte en enda ledamot från alliansen blivit informerad. Ännu mer förvånande är att den direkt ansvariga ministern, Anna Johansson, inte vetat någon förrän i ett sent skede. Om hon talat sanning... Genom sin avgång, och Maud Olofsson och Nuon-affären som föredöme, är hon inte skyldig att inställa sig till de KU-förhör som väl ändå kommer att hållas. Enligt den sparkade generaldirektören Maria Ågren har hon själv informerat Johanssons närmaste man, statssekreteraren Erik Bromander, hela tre gånger under våren 2016.
Men han har inte fört informationen vidare till ministern. Han har haft mycket att dölja. Men det gäller ju mest hans användning av skattebetalarnas pengar till personlig lyx Ingenting mer? Hans exklusiva vanor har varit så uppseendeväckande så att han fick sparken under hösten 2016 med en fallskärm på 2,3 miljoner. Han borde i stället ha tvingats betala tillbaka. Förhållandet mellan honom och ministern kan inte ha varit det bästa. Görs ingen säkerhetskontroll av de politiskt anställda tjänstemännen i kanslihuset.
Personer med så dyra vanor, så att deras höga löner inte räcker till, är väl alltid en säkerhetsrisk? Det har varit märkligt tyst om Bromander, trots att alla (om de talar sanning) har litat på att Anna Johansson löpande har försetts med all information som hon bör ha fått i egenskap av infrastrukturminister. Detta är en sak som oppositionen bör kräva klarhet i. Däremot ser jag ingen anledning för alliansen att gå vidare med misstroendevotum mot försvarsministern.
Alliansen bör inte skjuta sig själv i foten. Är det verkligen oppositionens huvuduppgift att fälla regeringen? Däremot är det en huvuduppgift för varje opposition att ständigt ha en beredskap att omedelbart ta över, oavsett om orsaken är att regeringen har förlorat ett val eller att regeringen, oavsett orsak, inser att den inte kan sitta kvar under hela mandatperioden.
Nu ser det inte ut att bli så. Men i ett skakigt parlamentariskt läge, måste dörren även (som en sista utväg) hållas öppen från båda håll för en alliansregering, som regerar med stöd av S - ifall S inte kan eller vill fortsätta regera. Därför krävs, i synnerhet i dagens läge, ett både enigt och moget uppträdande av samtliga allianspartier.
